Grönt är skönt…

… tänkte jag på min promenad tidigt imorse.

Och blått ska bli grönt! Maken målar nämligen huset, i detta nu. Och hela dagen igår, och alldeles säkert imorgon också🎨

Mycket av vårt hus är vitt tegel, men resten ska alltså bli grönt. Ni får se i nästa inlägg. Så spännande! (Bara lite rädd att han ska ramla från stegen) 😳 Ändå sitter jag lugnt på trappen till altanen och bloggar och dricker kaffe. Soligt och molnigt om vartannat, precis som livet är. En pytteliten insekt kryper på mitt lår, en som jag inte sett om jag inte stannat upp.

Borde känna mig helt färdig, sov utan tabletter i natt för första gången på … hur länge? Eller sov INTE borde jag skriva. Ändå känner jag mig märkligt lätt. För det är tungt, och tröttande, att ta mediciner också.

Hej dagen, du får ta emot mig som jag är😊Inte perfekt, men vem är det? Det är inte det vi kom hit för att lära oss. Att vara människa, och älska så mycket det bara går. Det räcker till ❤️

Kram!

Födelsedagar!

Döttrarna i familjen fyller år på samma dag fast med sex års mellanrum, och denna dag inföll igår 😊 De hade planerat ihop, och var även med mig och handlade dagen innan. Det skulle bakas varsin tårta med den gemensamma nämnaren bär och grädde, medan bottnar och innehåll skiljde sig åt. Pastasallad till lunch, och grillat framåt kvällen.

Men till frukost blir det alltid scones på födelsedagar. Minstingen var pirrig i kroppen och glad 😃 Hon hade radat upp alla paket på stora mattan i vardagsrummet, och när vi gick på promenad hade hon med sig en av dem,

nämligen den här glittriga väskan! Sedan gick dagen, hon öppnade present efter present. Och njöt verkligen 🥰 🎁

Tonåringen ville ha alla gåvor i form av pengar. Hon kände sig väldigt rik i slutet av dagen, och bokade raskt in en shoppingtur med en kompis i slutet av veckan.

Småkusinerna var krassliga och kunde inte komma, men morfar och nornor dök upp.

Nästan allt av tårtan ni ser på bilden hade ätits upp till förmiddags-fikat. Men det gjorde inget, för vi hade ju tonåringens otroligt vackra marängskapelse att hugga in på.

Om det inte hade varit för att hon, som aldrig blir förkyld, nös på den när hon lyfte upp den för fotografering🤧

Det hade inte blivit dessert för morfar och mormor om det inte varit för att minstingen sparat lite av sitt bakverk, som hon frikostigt delade med sig av. Men den största biten tog hon själv. Fyller man år så gör man🎂

– Har det varit en bra födelsedag? frågade jag när vi sa godnatt. Då låg jag redan i sängen.

Minstingen tänkte efter.

– Ja, hittills, sa hon sedan, och gick ut. Jag somnade till ljudet av en av hennes presenter, en rosa sjungande lama. Så, jo, ganska nöjd var hon nog 😉

KRAM på er och hoppas att ni har det bra, vad ni än gör 🤗

Halvfullt eller halvtomt?

Några dagar har gått då varken tid eller ork funnits att blogga. Men jag har gjort andra saker. Hittat blåbär med minstingen t ex:

Och en annan dag åkte hon och jag till stan ensamma. Hon hittade ganska mycket hon önskade sig, för hon fyller snart år😀Och så åt hon nästan en hel kycklingrulle

Imorgon börjar jag jobba igen, medan maken påbörjar sin semester. Han ska måla om huset. Jag undrar hur vi ska orka det, mitt i allt annat vi kliver runt i. Men samtidigt vore det skönt att få det gjort, och så välbehövligt.

Och vi har träffat småkusinerna! Min bror med familj har hyrt en stuga några mil från oss. Det var jättefint men samtidigt konstigt att ses, sådana träffar har nästan inte funnits på kartan sedan Corona slog till…

I Synctuition, appen med meditationer jag lyssnar på, inleddes meditationen ”Looking at the bright side” med att tala om det halvfulla eller det halvtomma glaset. Ni vet, hur man ser på livet. Jag växlar mellan synsätten hela tiden. Ganska jobbigt, tycker jag. Men bra ändå, och sant, sällan är det bara svart eller vitt. Alla nyanser finns.

Jag vill tala om att det absolut inte bara är jobbigt hos oss, utan mörkare inlägg beror mycket på hur jag mår för tillfället. Och, jag hänger allt lite med mitt manus, det känns också viktigt att skriva✍️

Jag tackar dig som läste, vem du än är, och hoppas att du tar bra hand om både dig själv och andra🤗❤️För inget är viktigare än det.

Ljus, alltid

När något händer som skakar om en, är det som om man fryser till is. Kanske stannar man där en stund, i händelsen eller känslan. Ibland är det svårt att ta sig ur det förstenade stadiet. Chock, sorg och ilska får lätt taget om en. Eller så försöker man fly. Men det finns ju ett annat alternativ också. Det att acceptera det mörka ställe där man befinner sig, samtidigt som man försöker hitta en väg. En annan riktning, framåt, mot ljuset. Det försöker jag.

Gud, vad jag försöker

Ingen större katastrof har inträffat här, men det behöver inte vara så för att det ska kännas för tungt. Ibland är det bara en serie händelser, mindre och större, och till slut kommer något som blir en sak för mycket. Jag är säker på att ni förstår vad jag menar.

Men samtidigt; det finns alltid saker att glädja sig åt, och vara tacksam över. Som just nu när det är fridfullt hemma. Kvällssolen skiner in genom fönstret. Diskmaskinen brummar några meter från mig, minstingen skrattade just till i soffan. Och jag ska snart krypa till sängs, och läsa. Min stund📚😊(hoppas jag).

Med den här boken

Förstår inte varför jag väntat så länge med att läsa den. Men förstår de lysande recensionerna. Och som tur är handlar den inte om vår familj. Ännu en sak att vara tacksam över 😉 KRAM till dig som läste, ta hand om dig. Om du kämpar med svårigheter i detta nu, du är INTE ensam❤️Var snäll mot dig🤗

Stängt var det här…

…när kaninen Mumrik inspekterar hålet alla våra kaniner hjälpts åt att gräva.

Ända långt in på dagen hällregnade det, så mycket att jag trodde att det inte skulle gå att komma ut. Men sedan slutade det plötsligt, och t o m solen kunde anas på en orolig himmel.

– Släpp ut kaninerna, bad jag maken. För att en kvart senare se Hampus springa runt i trädgården. Fördelen med kaninjakten var att (nästan) alla i familjen fick motion och frisk luft. Men det tog ett tag att hitta Isa-Lisa. Hon var djupt nere i det hål ni inte ser på bilden, eftersom det täckts med tegelplattor. Men skönt med ett drama med lyckligt slut😊 Tycker vi människor i alla fall.

I övrigt är jag trött på regnet, vem är inte det?

– Kan vi bada snart? undrar yngste pojken. En ynka gång fick han använt simglasögonen vi köpte förra veckan. Och när jag nu står på altanen och skriver detta, ser jag mörka moln driva förbi kyrkan i högsta hastighet.

Hur går det med skrivandet då? (Om någon undrar). Jo, jag hade några dagars uppehåll, men nu är jag igång igen. Det blir inte så mycket, en knapp timme på morgonen innan minstingen tröttnar på Sommarlov på TV. Men lite är mycket bättre än inget, och jag är glad att jag tycker så mycket om mitt manus. Är även nöjd med att jag putsade fönster i förmiddags, det har jag velat länge.

Men mest av allt vill jag ha sommar igen. Vi håller väl tummarna för det?! Ta hand om dig, vem du än är som läser detta💗🤗Kram!

Ps Sista boken jag läste, den var bra! Ds

Kontraster

Hampus ville inte gå in igår, utan gjorde sig osynlig i hagen.

Just då ville jag också vara ute för det var sol, men jag hade lovat yngste pojken att kolla på Fortnite. Och sedan regnade det.

Jag är tacksam för att vi tog alla chanser att bada innan den svalare temperaturen och de oberäkneliga skurarna kom.

Hoppas det vänder snart, till fina dagar. Svårt att hemestra tycker jag, speciellt när maken jobbar fortfarande. Väldigt mycket tvätt och disk. Och ibland när tre små kompisar ringer på orkar jag inte släppa in dem.

– Bättre att leka ute, säger jag med ett avvärjande leende. Jättevälkomna en annan dag 😁 Vad gäller tonåringarna blir det mycket skjuts. Med HÖG musik.

– ”De vuxna fattar ingenting, du har bara dig själv, inse det mannen”

Inte alltid de bästa texterna kanske, men jag färdas tillbaka, minns hur det var. Vi lyssnade på Thåström, och tjuvrökte i trappuppgångar när det var för kallt ute. Och vi hade alltid kärleksproblem…Jag och den pojkvän jag var ihop med längst bråkade jämt. Så gjorde vi slut på prov, blev ihop igen, och så höll det på. Men mina vänner var alltid på min sida, och jag på deras 💗 Minns du, Eva? Och Catherine, som ni ser nedan i rosa. Personen bredvid är jag. Eva finns på bild i förra inlägget, vid den veganska buffén.

Kram på er alla, och tack för att ni läste🤗

Hoppas att ni har det bra☔️☀️