Ena dagen, andra dagen…

 

IMG_7723Ingen dag är den andra lik…I tisdags tog jag med söner med vänner för att bada efter skolan. Då var det varmt och soligt. Nästa dag såg himlen ut som på bilden ovan, då jag parkerade vid biblioteket efter jobbet. Kortet togs exakt kl 13:59, hela samhället hade mörknat för ögonblicket, och gatlamporna tänts. Minuter senare kom åskan.

Tur att inte allt varit så dramatiskt denna vecka. I förra inlägget önskade jag mig mer raksträcka än backar och fick…en bra vecka! Bättre kan det väl inte bli?!

När livet är mer uppförsbacke än något annat, tränar jag på tacksamhet. Helt enkelt räkna upp saker jag är tacksam över. Och när man börjar tänka på det kommer man på väldigt mycket. Någon skrev någonstans att det är omöjligt att känna ångest och tacksamhet på samma gång, och det ligger mycket i det. Jag brukar inte ”bara” tänka på sådant som ligger nära till hands, som t ex glädje över min familj, utan mår jag riktigt dåligt försöker jag ta fram allt av vikt. Sådant som att vi har drickbart vatten i kranarna, tillräckligt med mat, lever i ett land där fred råder, har tillgång till mediciner om vi blir sjuka o s v.

Överdrivet? Fråga dem som inte har det.

Det finns alltid, (nästan alltid), saker att vara uppriktigt lycklig över. Att se det betyder inte att man ska blunda inför problemen, men att man ska hämta kraft ur det ljusa, så att man orkar ta itu med motgångar.

Och tack Gode Gud att jag inte drabbats av det som mamman i Lisa Jewells nya bok gjort i alla fall, den jag lånade på biblioteket häromdagen och som ni ser nedan. Har inte börjat på den än, men ser fram emot det. (Hemskt nog). Samt mot denna fredagskväll. En av tonåringarna ska leta upp en film vi ska se tillsammans. That´s it. Sedan sängen. Hoppsan, nu kom min man hem och ropade. Jag hade bett äldsta dottern att sätta på ugnen för en stund sedan, eftersom maken ska baka pizza. Dock hade vi missat detaljen att han satt deg med bakduk och allt på jäsning i just ugnen. Så nu har vi ännu en anledning att vara tacksamma…över att det inte började brinna…;)

Kram till er, hoppas ni får en riktigt fin helg!

IMG_7727

 

Backe upp, backe ner…

IMG_7602

Tänkte avge en kort rapport härifrån medan huset fortfarande sover. Nästan, i alla fall, minstingen sitter mittemot mig vid köksbordet och målar. Trots att det blev sent igår, t o m för mig. Igår kom nämligen min syster och lille systerson tillbaka till oss, efter att ha tillbringat några dagar i Stockholm. Som på beställning lyste solen hela dagen och gjorde det varmt och gott. Fast sjön var iskall.

När kvällen kom satt jag och min syster i trädgården och drack ett glas vin. Såg solen gå ner, kände hur det blev allt kyligare. Det gick ganska fort, för när allt kommer omkring är ju augusti snart slut. Vi konstaterade att sommaren inte blev vad vi hoppades på, men att man kan alltid hitta sådant som är bra även i det dåliga. Det kan hända att man behöver leta lite. Men om man gör det, om man försöker skaffa sig perspektiv, kan man upptäcka att det svarta blir upplyst av de vackraste stjärnor. Eller, av en klok syster.

Bilderna illustrerar mitt mentala tillstånd ganska bra just nu. Ömsom uppför, sedan nerför…Vilket för övrigt är livet i ett nötskal. Men nästa vecka hoppas jag på en del raksträckor också; att det flyter på, med lite mer lugn och ro. Jag önskar även dig en fin kommande vecka, tack för att du läste och KRAM på dig!

IMG_7617

 

 

 

 

Paus

IMG_7546

Ibland är livet som att gå i en brant uppförsbacke som aldrig tycks ta slut. Och fast man inte tror sig orka ett enda steg till, måste man ändå fortsätta…Så har mitt liv känts de sista veckorna.

Men just idag är det lugnt på (nästan) alla fronter. Paus. Jag har t o m jobbat, för första gången sedan i juni, trots att semestern egentligen var över för snart en månad sedan. Och NU känner jag hur trött jag är. Igår var jag, välbehövligt nog, efter alla bedrövelser hos min psykolog, den jag går hos p g a min utmattning. Tanken var nog att vi skulle avsluta nu, men så blir det inte, istället har jag fått mer tider. Så tacksam för det. Trots att hon skällde ut mig. På sitt sätt, då.

-Jaha, sa hon, jag hör att du är nöjd med storstädning och röj, men nu får du lugna ner dig, annars kommer du inte orka. Observera att detta var en kort sammanfattning av vad hon sa, men hon har naturligtvis rätt. Hon känner mig vid detta laget.

Ikväll blir det, summa summarum, tidigt i säng. Har precis läst färdigt boken ni ser på bilden, den var så bra! Som en lycklig skänk från ovan är den jag börjat på nu…precis lika fängslande. I mörkret av Cara Hunter. Mörkret, here I come! Och med det menar jag nattmörker, inte ett själsligt sådant;)

Ta hand om dig för det är du värd! Som min kloka psykolog säger; man kan inte hjälpa någon annan, om man inte tar hand om sig själv. Så det så.

 

 

 

Beväpnad med Ajax

Minstingen och jag röjde hos henne häromdagenIMG_7556

Jag är så tacksam över att allt som gjordes på sjukhuset i förra veckan, prover, undersökningar o s v , visade att allt farligt kunde uteslutas. Tyvärr betyder det inte att problemen är över. Det finns fortfarande mycket att jobba med.

I brist på ordning i livet försöker jag just nu skapa ordning i vårt hem. Eller, jag inte bara försöker, utan har faktiskt uträttat storverk här hemma. Samt dragit med mig familjen i det hela. Nu är de barnrum som behövde det inte bara städade, utan vi har verkligen röjt. Oj, vad vi har sorterat, vad vi har slängt. Tvättstugan har också blivit storstädad. Och den trista garderoben i hallen som saknar dörr och som varit översvämmad av gamla vinterskor, små regnjackor, mössor och träningshantlar så länge…glöm det! Det är en fröjd att titta in där nu 🙂

Idag ska jag gå loss på fönstren, beväpnad med en flaska Ajax. Men i eftermiddag blir det kul på riktigt, då ska vi på bio! Passande på flera sätt, för vädret är grått och det är viktigt att göra roliga saker, särskilt när livet inte är på topp.

De sista dagarna har jag kommit igång med sådant jag vanligtvis gör, och behöver; meditations-pauser i trädgården. Gått i skogen varje dag. Med mig bär jag en sårbar, men vacker förhoppning om att allt ska ordna sig.

Tack till dig som läste. Ta hand om dig och de dina! För det finns inget som är viktigare.

IMG_7537

Regn och sol om vartannat

Här njuter världens bästa syster / moster, samt minstingen av hembakta blåbärsmuffins 

IMG_7519-Tror ni att studsmattan är torr nu? frågar de yngsta förhoppningsfullt.

-Vet inte, säger vi. Spring och kolla! Och så tittar vi ut på en himmel som plötsligt  är mycket ljusare och på barnen som springer över gräset. I köket luktar det gott nästan hela tiden. Min syster var bra på att laga mat redan innan hon flyttade till Italien, och nu…Vad hon än gör blir det gott.

-Mamma, kan inte du göra potatisen så här god också? I wish, tänker jag.

Tyvärr har det mitt i allt kommit ett tråkigt besked till min syster från Italien, och p g a det kan hennes man antagligen inte komma hit och semestra som han skulle. Däremot kommer de italienska vännerna idag, så i eftermiddag kör jag min syster och älskade systerson till ett hus de hyrt tillsammans. En eller två av våra tonåringar följer med, verkar det som. Samt en hög smutstvätt. Vår tvättmaskin är sönder, och reparatören kommer…nästa vecka. Skrik och panik!

Jag gläder mig så åt att alla prover på sjukhuset var bra, och att behandlingen där, samt mediciner som följt med hem, har åstadkommit STORA fysiska förbättringar. Det behöver inte ens ha handlat om en sjukdom, utom om ett tillfälligt kroppsligt problem!

Tack återigen för fina kommentarer och annat, det betyder så mycket även om jag inte svarat på dem (ännu).

Ta hand om dig och dina nära och kära!

 

Bit för bit…

IMG_6320

…börjar jag plocka ihop mig själv. Återerövrar min egen mark. Det är så det känns, och det är så jag måste intala mig själv att det är. Ingen idé att fastna i tanken Varför skulle detta hända? Livet är varken rättvist eller orättvist inbillar jag mig, det bara är. Och det händer. Hela tiden, för alla, på både bra och dåliga sätt. När det handlar om något svårt…då är det som om allt stannar upp en stund. Men sedan gör man nog bäst i att försöka förhålla sig till den nya verkligheten.

En del i allt, och en otroligt positiv sådan, är att ett dygn tillbringats på sjukhus i veckan, massor av prover togs, undersökningar gjordes, och att det skulle handla om något farligt kunde uteslutas. Även om det inte innebär att problemen är borta, är det naturligtvis en fantastisk tröst och välsignelse!!

En annan är den att min älskade syster med sin lika älskade son är här just nu, de är bosatta i Italien, så vi träffar dem inte så ofta. Barnen har så kul ihop! Igår var de ute och plockade blåbär i skogen, bakade blåbärsmuffins, well, det sistnämnda gjorde endast minstingen och hennes moster, men alla åt dem;) De spelar Playstation förstås, men bygger också med lego, hoppar studsmatta som galningar, och har Nerf-krig (Nerf är ett speciellt leksaksvapen). Ska se om jag orkar lägga in en rolig bild här under dagen.

Jag leker inte galna lekar, jag har städat som en galning istället. Rena terapin att sortera, slänga, damma, o s v, och även skönt för kroppen, då sista veckan inneburit mycket stillasittande, liggande och väntan, bl. a på sjukhus. Och som grädde på moset… behövdes städningen? Yes!

Vill ni veta en märklig sak? Jag brukar ju klaga på min värkande högerarm. Gone. Jag har lagt märke till detta fenomen tidigare i livet då stora påfrestningar infinner sig, att vissa krämpor eller annat försvinner. Kroppen bestämmer sig för att den inte orkar med mer än det som är,  och så…poff!  Tillfälligt, alltså, jag fattar att jag måste vara rädd om armen. Ändå, livet och människorna som lever det…ibland förstår man mer än annars hur märkligt och komplext allt är.

Mitt allra största TACK för alla fina kommentarer och mer, det värmer så mycket. Och är jag seg med att svara vet ni varför. Ni, vars bloggar jag följer, även er jag inte träffat, ni betyder någonting för mig! Och alla er jag känner i ”riktiga” livet och som finns där…ni vet vad ni betyder.

Ta hand om er. Kram!