Julefrid?

I fredags städade jag hemma hos andra hela dagen. Sedan storhandlade jag på hemvägen, utan att veta hur jag orkade.

Men det var praktiskt, och alla i familjen blev glada😊

Igår blev det lite blandad kompott. Jag började dagen med att skriva (!) och sedan rann den liksom iväg. Två timmars välbehövlig sömn och vila, resten var hushållssysslor. Och en stunds julfest också, ja! Det var minstingen som bjöd förstås😍Jag och en hel hög med gosedjur blev underhållna samtidigt som vi (mest jag) smaskade på skumtomtar och ätbara granar.

Och idag? Just nu står jag utanför hagen och lurpassar på kaninerna. Igår var de på rymmen igen, så de verkar ha gjort ett nytt hål. Håhåjaja…🐰🐰

Inne muttrade tonårssonen nyss om att badrummet ockuperats, och tolvåringen slår ständigt nya rekord i hur länge han kan sova. Eller? Gömmer han sig någonstans med mobilen? Måste in och kolla. Och jag får inte glömma pastan på spisen.

Julefrid? Inte riktigt än. Men jag hoppas att den kommer snart, för jag behöver den.

KRAM på er❤️Önskar er en fin fjärde advent. Och allt annat gott också, såklart.

Jag som coach, typ..?

Är du snäll mot dig själv? Alltså, handen på hjärtat, är du verkligen det?!

Är det såhär det känns?

Det är alltför lätt att gå genom dagen, ja, genom hela livet faktiskt, utan att vara självsnäll. Och jag menar inte att ha ett bra jobb, eller köpa nya kläder, även om det naturligtvis också är viktigt, utan INUTI. Med ORD, och känslor.

Och nej, fem minuters pepp när man misslyckats med något, eller för att man påminns (t ex av ett sådant här inlägg) om att man borde, räknas inte.

Kanske tänker man att det inte betyder så mycket, ett snällt ord hit eller dit. Men dina tankar om något bestämmer ofta hur du känner inför det, och din inre värld styr oändligt mycket, när det kommer till hur du mår. Det är ju, trots allt den du aldrig kommer ifrån.

Om du tycker att det här låter överdrivet, eller som bullshit rentav, sätt dig ner, eller lägg dig, blunda, och säg negativa saker till dig själv, i tanken. Det brukar vi alla vara ganska bra på😔

När du är klar, ta ett djupt andetag, och leta efter dina GODA egenskaper, eller något du gjort, helst både och. Helst massor! Det brukar vara lite knepigare. Inte för att det inte finns där, utan för att vi är…just det, ovana vid det. Men sök, och du ska finna💖

Och nej, det duger inte med någon allmän fras, som ”Jag är bra, lika mycket värd som andra”, utan det ska vara specifikt.

Som ”jag månar ofta om andra, ser till att barnen…eller katten…eller moster… (och allt vad det nu kan vara).

Och jag är bra på att planera/ fixa i trädgården/ beta av tråkiga samtal/ hålla löften…

Ju mer du hittar, desto bättre🌟☺️Och vet du vad, när man kommer på en positiv sak följs det ofta av flera. Och vad ska du göra då? Bara fortsätt, i den riktningen.

Men innan du gör det, stanna upp en sekund och tänk efter;

Påverkade det hur du mådde när du sa nedsättande / elaka saker till dig själv?

Och påverkade det dig när du sedan ersatte det med snälla, bra påståenden?

Om det negativa påverkade mer, då är det bara en stark hint om att du måste träna mer på det andra. Att vara juste. För du förtjänar det här.

Inget annat.

Uppdrag och strategier

I slutet av november satte minstingen upp en Nisse-dörr i vardagsrummet, så nu får hon brev titt som tätt.🎅🏻Det första hon gör varje morgon är att rusa dit och kolla. Hon får ofta ett uppdrag, men ibland är det en hälsning, eller en pepparkaka.

Vi har väl alla våra uppdrag nu, förresten. Barnen avslutar i skolan, och de större tänker på stundande betyg. Maken och jag är snart klara med inköp av klappar, och jag planerar städning. Rengöra ugnen grundligt, putsa fönster även på övervåningen och extra dammat lite varstans, så ska det nog bli bra. Jag hör annars inte till kategorin som brukar städa frenetiskt till jul. Men detta år ska man ju bara vara…hemma. Vi brukar verkligen inte heller klä granen på Lucia heller, men (varning för utslitna ord) i dessa tider…

Vi hann baka lussebullar i söndags också😊Och så här tänker jag förhålla mig till julen 2020: Inte klaga! Så länge vi alla är friska, eller åtminstone inte livshotande sjuka.

Jag har min familj, ingen av oss behöver sitta ensamma. Den välsignelsen räcker otroligt långt. Vi har tillräckligt med pengar för att kunna köpa julklappar till nära och kära, och god mat. Vi har dessutom generösa släktingar, som bidrar, så att det blir extra lyxigt⭐️ (Ni vet vilka ni är)🥰 Jag ska jobba en del, och jag är väldigt glad över att jag och min man har våra jobb kvar.

Har ni några speciella tankar, önskningar eller utformade strategier inför julhelgerna? Dela gärna med er i kommentatorsfältet, om ni vill.

KRAM på er! Var rädda om alla❤️Det behövs, nu mer än någonsin.

Inte riktigt än…

…men imorgon är det ju tredje advent. Redan.

Vad ska ni göra idag? Jag bloggar från sängen, men ska snart trycka igång kaffet och skriva. Kom på några idéer på jobbet.

Sedan blir det julklapps-shopping. Inte länge, men åtminstone en eller två affärer. Maken köpte gran igår, den ska kläs i morgon. Egentligen tycker jag att det bör göras några dagar innan jul, men detta år är som bekant annorlunda.

Här är granen på kontoret, den är alltid vacker. Och enorm.

Jag hoppas på flera promenader med barnen. Samt att hinna vara lite lat också 😉✨KRAM på er❤️

Alla andra…

Varför är det så lätt att fastna i känslan att alla andra har det bättre, trots att man egentligen vet att det inte stämmer? Att ”alla andra” har harmoniska barn, bättre relationer och starkare ekonomi? Och så känner man sig misslyckad. ..

Jag påstår inte att jag alltid känner så, men det händer för ofta att jag gör det. Kanske lite extra idag, när jag kröp till sängs tjugo i åtta efter min första arbetsdag. Mitt Covid19 prov slarvades bort, men enligt vårdcentralen har jag varit symptomfri så många dagar nu att jag får röra mig ute i samhället.

”Är det sant”? frågade äldsta dottern. Ska du lägga dig NU?

-Japp, sa jag, gick in i sovrummet, tog på mig nattlinnet, tryckte in lurarna i öronen, och satte på en meditation med Synctuition. Och vips…så hörde jag (nästan) inte längre mina arga barn i köket

ÄLSKAR denna app med ljuvliga musikmeditationer. Nej, inte sponsrat. Inga små samarbeten på den här bloggen, inte. Bara ångest och bekymmer. (Okej, en del lycka också).

Som idag när minstingen kom med det här kortet:

”Jag beundrar din styrka att dela med dig på bloggen. Det är hjälpsamt för dig men lika mycket för alla vi som läser. Du är så generös. En riktig kämpe”.

Mycket finare betyg än vilket sponsrat samarbete som helst, eller vad säger ni?!

😍TACK, du vet vem du är! Och varmt tack till alla som tittar in här, och tar del av mitt liv. Som väl är ungefär som ditt, fast annorlunda förstås. Men ändå, upp och ner, och hit och dit. Oro i maggropen, förväntan och andra dagar tristess grå som regnet.

Att det ska vara så svårt att förstå att vi alla egentligen är ganska lika. KRAM🤗

Eller ja, ibland försöker jag känna så iaf Och bilden är ju fin (Synctuition, ej sponsrat nu heller).

Väntan

På provsvar angående Covid19. Min man, som fortfarande är förkyld, fick sitt i lördags. Men jag, som är symptomfri sedan i helgen, och skulle kunna lämna hemmet idag, har alltså inte hört något än. Börjar bli irriterande…

Så vad har jag gjort? Inlett den julstädning som påbörjades innan jag och maken blev sjuka. Innebär putsade fönster, och att försummade ytor/ rum får extra tid. Som källaren, där jag plockade undan en hel hög med leksaker som legat och skräpat hela hösten. Och igår gick maken loss på kaklet i badrummet med ett effektivt medel. I söndags fick kaninerna rena burar, hade haft dåligt samvete för dem hela veckan..

(Här nosar Mumrik och Hampus på varandra. Kommer de ut i hagen samtidigt slåss dem så pälsen ryker).Jag har även ägnat mig åt mitt manus. Problem finns, helt klart, och ska lösas. Tur att jag orkar gå promenader igen, mycket bra brukar komma då.

Nu är det snart dags att väcka barnen, mina vänner. Byta ut tystnad mot gäspningar, en knäppande brödrost och Julkalendern på TV. Inte helt fel.

Den här bilden skickade syrran från Italien häromdagen. Vill ni komma på kaffe? skrev hon. En välsignelse att det går att ses digitalt i denna tid❤️Önskar er som läste en fin dag. Med plats för små och stora mirakel. Som ofta finns där, bara vi ser oss omkring😉