Hejdå bloggen?

Denna blogg kommer förmodligen snart att försvinna. Detta p g a att jag inte, i dessa osäkra tider, har lust att betala kommande årsavgift. Det är dock möjligt att jag dyker upp någon annanstans, på en annan blogg nära dig😉Och kanske hinner jag meddela min nya adress här.

Att hitta mitt eventuellt nya jag blir inget problem för er vars bloggar jag följer. Jag kan bara kika in hos er, när jag vill, eller har något nytt att komma med ✍️Släkt och vänner, well, samma där.

Men så vet jag att det finns andra läsare där ute, även om jag inte vet vilka ni är 💗Om du är en av dem som absolut vill följa med om jag startar upp på nytt, är det bara att mejla mig under fliken ”Kontakt”. Det når mig som ett privat mejl, och syns naturligtvis inte här på sidan.

Vet inte i dagsläget när min blogg raderas, antagligen inte på en vecka i alla fall, men skriver det nu, för säkerhets skull.

Har inga andra ord nu än TACK TACK TACK❤️😍 Till alla som läst, gillat och kommenterat. Det har betytt oändligt mycket! Ta hand om er, KRAM från mig 🤗

Livet, på sin spets

Ibland när jag har det jobbigt, (och okej, det sista har det varit ganska jobbigt, det är därför jag försöker göra den här övningen), då tänker jag så här: Om livet plötsligt riskerade att ryckas ifrån mig. Då skulle jag inse att en hel del av det jag klagar på är ovidkommande, och annat är sådant jag verkligen värdesätter.

Som t ex; Att vakna för tidigt, smyga upp och brygga starkt kaffe. Att väcka alla barnen. Bara den meningen.
Jag kan väcka alla barnen.
Man kan naturligtvis inte, i tanken, ställa livet på sin spets hela tiden, det är det ingen som orkar. Men man kanske borde göra det lite oftare.
För några år sedan drömde jag detta; Jorden höll på att gå under, himlen kom allt närmare. Vi hade bara några timmar kvar att leva. Barnen som var små, stod i en ring runt mig och tittade uppåt. Det var väldigt vackert, allt sprakade i starka färger däruppe, stjärnor och planeter stora och nära. De förstod inte, i deras ansikten bara ren och skär förundran, så jag hade inte hjärta att förklara vad som egentligen höll på att hända. Men jag höll dem tätt, tätt intill och berättade för dem hur underbara de var och hur mycket jag älskade dem. Och jag insåg, där jag stod, att varenda sekund jag haft med dem, t o m stunder då vi haft jättetråkigt eller varit rasande på varandra, i själva verket var så oändligt mycket värt att det inte gick att greppa.
Och det är ju faktiskt så det är, med mycket. Om vi bara tänker efter.
Att ha ett jobb att gå till. Att vara frisk (japp, jag är fortfarande frisk.) Att ha någon, eller en hel familj hemma, att komma ihop sig med;)
Ojdå, tiden rinner iväg här. Jag måste…just det, väcka alla barnen 😉 Hinner inte utveckla mig mer. Men det behövs inte. För jag ville inte säga något annat med detta inlägg, än det jag just skrivit.
Tack för att ni läste, kram på er ❤️

Glimtar, men mest tankar

från helgen. Den här killen tycker om att gräva…

…och jag tycker om att skriva.

Lyckos oss då, för i helgen har vi fått ägna oss åt det vi tycker om😀 Jag var nog den gladaste av oss, för det var en vecka sedan jag hängde med mitt manus sist. Och jag kom på några riktigt bra idéer!

I övrigt har helgen varit ganska lugn. Från att ha varit sjuk och otäckt matt, har jag nu återgått till mitt tidigare Skalman – (utmattnings) – tillstånd. D v s, min dag är indelad i ät- och sov-pass. Annars fungerar jag inte. I lördags sov jag tre timmar på eftermiddagen. Idag bara en 👍

Imorgon är en annan dag, och då får vi se hur det blir. Det är en grej med utmattning, och det är att man inte kan pressa sig. För då blir man ännu tröttare. MEN…samtidigt har jag upptäckt att jag tycker om att spendera tid i sängen, vila, meditera, läsa och sova är skönt. För min stackars kropp och själ har längtat efter detta alltför länge. Så jag är inte bara olycklig där jag ligger och trycker…

Barnen då? De klarar sig, har jag upptäckt. Tycker rentav det är skönt att deras kontrollfreak till mamma checkar ut från familjelivet nu och då 😉 Och min man? Ibland försöker vi få till en liten stund själva, i sovrummet. Bara byta några ord, eller t o m en kram.

Men det finns en som aldrig missar det. Minstingen. Hon slänger upp dörren, rusar in med ett lurigt leende, och säger ”Äntligen, tid att gosa”. Sedan slänger hon sig på sin pappa med sådan kraft att han stönar och så skrattar…hon…❤️

Ja, det där var vår helg. Typ. Hoppas att du som läste haft det bra, med mycket av det du gillar. Kram🤗

Dra åt…

eller

Nyss gjorde jag en sorglig och lite otäck upptäckt: Att en kontakt jag haft har förvandlats till negativ och rentav nedbrytande för mig, utan att jag lagt märke till det. Förrän häromdagen.

Ingen som läser behöver bli orolig, det här handlar inte om någon jag älskar eller håller av personligen, det är ingen vän, bekant eller släkting. Och inte någon på nätet heller 😉 Jag tror inte ens att hen vet att jag bloggar. Jag förstår att jag låter mystisk nu, men det är just det som är meningen. Ingen ska känna sig / bli uthängd här. Tvärtom, jag tycker att man ska vara snäll🤗❤️Helst alltid, även om ingen är det. Det är också av den anledningen jag väljer att skriva detta, här. Som ett råd, eller en påminnelse om att du inte är ensam, alla blir taskigt behandlade ibland. Men om du har någon i ditt liv som inte tillför något gott längre ..

Ibland är det naturligtvis inte så enkelt att vi kan avsluta, bara sådär. Vi kan ha relationer som är otroligt jobbiga periodvis, utan att det överhuvudtaget är läge. Ju närmare vi står varandra…ja, ni vet. Desto mer komplicerat. Men den här kontakten..

Skönt på ett sätt att ha kommit till insikt förstås, men det har även gjort mig ledsen.

Kan inte utveckla mig mycket mer, men hoppas förståelsen finns för att jag skrev av mig ändå. Och som sagt; om en person, hur er relation än ser ut, får dig att må sämre när ni ses / pratar, än innan ni gjorde det, och det blir ett stående inslag. Då är det dags att avsluta. (Alternativt ta upp problemet, men det alternativet fanns inte på kartan i detta fall).

Det låter så självklart, men ofta är vi lojala, eller tänker att det kanske ändrar sig. Eller så kommer det från så oväntat håll att det tar ett tag att förstå.

Men ta hand om dig själv❤️ De som finns runt dig kan naturligtvis ta upp problem i ditt liv. Men de borde också försöka få dig att…

må bättre

Vad är det annars för mening?

Nu till något helt annat; Jag jobbade igår igen, och då tyckte jag att det var så roligt 😃 Och på hemvägen blev det ännu roligare, för då hämtade jag upp äldsta dottern hos en kompis och sedan åkte vi och köpte sängbord till oss. Mitt är så här fint:

Önskar dig som läste en fin helg💗Kram! Sköt om dig, och stå på dig😉

Jobbet?

Hur det gick på jobbet igår? Det var nämligen dags att återgå till arbetet för mig, efter nästan två månaders sjukdom. Det gick sådär.
I början var jag glad i hågen, av att komma ut framför allt, sedan blev jag trött. Och så kändes det som att…folk höll ett väldigt avstånd.

Naturligtvis, det är ju precis det man ska göra. Och jag ilade säkert ännu snabbare förbi dem…

Hemma har jag inte funderat så mycket över viruset det sista. Låter kanske konstigt med tanke på att jag förmodligen, (men så länge man inte testats vet man inte), umgås med det hela tiden. Men även det blir vardag, och nyheterna har jag bara följt via mobilen ett tag. Att komma ut i verkligheten igen, om så bara till jobbet, gjorde det väldigt tydligt hur mycket som förändrats. Vad Corona gjort med oss. Och det var deprimerande.
När jag kom hem kröp jag ner i sängen, och sedan gick jag inte upp igen. Jag var helt färdig. Jag ska inte säga att det bott ett monster i min kropp, för gudarna ska veta att många mår mycket, mycket sämre än jag. Men så fort jag ansträngt mig bara pytte, pytte mer än jag orkar…så känner jag av det. Bäst att lägga till här att jag varit symtomfri tillräckligt länge för att få gå iväg. Men gårdagen tog lite knäcken på mig, och jag är så TRÖTT på det här!
Idag blir det vilodag. Lucky me…

…att jag har något att lyssna på när jag ligger till sängs. För en dryg månad sedan började jag betala för appen Synctuition, därför att de har makalöst vackra meditationer som verkligen får mig att slappna av.
Förresten kom denna bok med posten igår. Lär behövas:

Kram på er, tack för att ni läste❤️Och hoppas att ni mår bra!

Jag är tacksam för…

Ibland behöver man bara göra en sån lista, och så är det idag.
Minstingen hade haft en bra dag när jag hämtade henne på fritids. Och solen lyste så här vackert på både maskrosor och ryggsäck.

Sedan kom hon hem och hade fått ett välkomst-paket på posten, eftersom mormor anmält henne till en djurklubb! Då var lyckan total 😃 Tack mormor!

Apropå djur, kaninerna. De njuter säkert också av vädret, speciellt när de får springa ute i hagen. Här retar Hampus (ute), Vitnos och Mumrik (inne)

Och så äntligen; Hejdå infektionen, oavsett vad det varit. Håll dig borta nu! För jag ska till jobbet imorgon, för första gången på nästan två månader. Det känns lite nervöst, och jag kommer nog vara trött efteråt. Men då får jag säga ”Låt mig vara” och krypa ner i sängen och läsa…

Ännu en sak att vara tacksam för, en bra bok. Ofta är det de små sakerna i livet som är våra största glädjeämnen. Om jag tänker på vad en bra dag är för mig är det sällan supergrejer jag hoppas på. Utan sånt som att jag ska vara hyfsat pigg, och kanske få en stund i trädgården med en kopp kaffe. Eller en pratstund med någon som är mig kär.
Om du vill får du gärna skriva en rad om vad som gör dig glad eller tacksam. Själv går jag nog ut i…just, det trädgården..

Kram på dig och tack för att du läste 💗