Bara att acceptera…

IMG_4921 (1)

Idag är en kass dag. Det kändes redan i morse, att kroppen inte alls ville upp trots att jag legat nio timmar i sängen och mig veterligen,  sovit gott. Humöret ville inte heller vakna, tvärtom. Inte ens när vi kom ut och stora, vackra flingor kom singlande ner genom mörkret. (I vanliga fall älskar jag snö).

-Är du säker på att hjälmen är i ryggsäcken nu då? sa jag istället till minste sonen. Han skulle åka pulka på gympan.

-Varför är du så sur? sa han.

-Jag vet inte, sa jag.

På jobbet i onsdags var jag pigg och glad, skrev ner idéer till mitt manus Vårskogen i blocket jag alltid har på städvagnen. Idag släpade jag fram. Armen värkte, axeln värkte och andra armen värkte fan också. Och när jag avverkat drygt hälften av mina arbetsuppgifter på våning två, kände jag en lätt panik strömma till. Kroppen ville inte mer utan blev trött, nej, mer än trött, det kändes som att benen skulle vika sig under mig. Det där, har jag lärt mig, är en stark varningssignal, på utmattningsfronten.

Sedan dess har jag sovit två gånger, och det enda som väntar nu är tacos och en sista stund i tvättstugan. Sedan kryper jag i säng, tänder ljus och läser  Mörk labyrint  av Nevada Barr). Väldigt bra bok som jag skrev lite om i förra inlägget, samt på http://www.mittmanus.se ) Det är allt jag förmår idag.

Men innan jag avslutar vill jag hälsa två nya följare välkomna!! Och givetvis, tack till dig som läste:) Ha en fin helg och glöm inte att ta väl hand om dig själv. För det är viktigt.

Iskall läsning

img_5229

Katarina Persson kan konsten att skriva spännande utan att använda sig av det slitna deckar-temat!

En man/kvinna hittas död…När polisen kopplas in…Är det verkligen mening att jag ska gå igång på det där? För det gör jag…inte! Det får mig tvärtom att tappa lusten. Totalt. Och det spelar ingen roll vilken författare det är, eller om hen har vunnit priser. Nu ska det ju i rättvisans namn sägas att en anledning till att jag har tröttnat är att jag har förläst mig på den sortens böcker, alltså har jag tyckt om dem. Men när det blir så mycket av samma vara, när hyllorna i bokhandlarna kryllar av detta…det blir för mycket. Eller vad säger ni? En förläggare sa i en intervju en gång; ” Ett mord i sig gör ingen bok”. Så sant! Det måste till mer.

Nu har många författare mer, och återigen för att vara rättvis, jag hinner inte med en hundradel av alla böcker jag vill, så jag missar alldeles säkert mycket bra. Emelie Schepp och Jenny Rogneby läser jag trots att det är mycket poliser inblandat, men de skriver friskt och med en egen twist, speciellt Rogneby. Om du vill kan du kika in på http://www.mittmanus.se, där skriver jag kort om böcker jag precis läst och läser. Knäppt med två bloggar, jag vet…Känner mig lite knäpp överhuvudtaget nu, för jag går runt och tänker på en av mina störda karaktärer i Vårskogen. Och jag gillar det! Nu är det dock dags för mer kaffe, och nästa blogg. Hoppas att du har det lika vackert vintrigt som jag, min man tycker att det är konstigt att gilla snö som vuxen, så jag är väl lite crazy även där 😉 Och har du ett boktips på annorlunda spänning tar jag gärna emot det!

 

 

Jag & Skuggis

Blev lite trassel med bilden här, får korrigera senare, tycks ha hängt upp sig tyvärr…

Jag följer några skrivbloggar, med både utgivna och aspirerande författare. Inte så sällan är det någon, eller några av dem som väntar på förlagssvar angående sitt manus. Och jag LIDER med dem! Jag minns det som så hemskt att vänta på det, att jag inte vetat om jag verkligen ska orka gå igenom det igen. Som tur är har jag mitt förlag Visto när stunden är kommen med nuvarande manus Vårskogen. Enligt egen uppgift ger de alltid ut andra boken, och det känns skönt att veta.

Nu håller mina Skuggvintrar på att ta slut, och någon gång har den gamla drömmen dykt upp om att att etablerat förlag skulle ge ut den. Men de ger nästan aldrig ut något som redan är ute på marknaden, var det någon som sa när jag berättade om ide´n en gång.

I går ringde jag ändå upp redaktören på ett av de större förlagen. Jag väntade mig ingenting, jag är van att få ringa om och om igen…De brukar vara ganska svårtillgängliga, förlagsfolket, men trevliga när man väl får kontakt med dem. Men hon svarade efter första signalen.

-Ehh, hej, sa jag. Men sedan fann jag mig och ställde min fråga.

-Det händer, sa hon. Men då får man vara beredd på att vi kanske vill att arbetar om den ytterligare.

-Ehh, jaha, sa jag. Vill du att jag skickar boken?

-Nej, sa hon, det funkar inte så. Skicka den i PDF-format tillsammans med en presentation, så tar vår manusgrupp en titt.

Jag hade verkligen inte väntat mig det svaret, det där övertygande jag hört om att det inte var någon idé, har liksom suttit som fastbränt i mitt huvud.

Jag inser att någon större chans är det säkert inte. Men nu kostar det ju inte ens ett frimärke att försöka. Och betänk detta; Jag behöver inte våndas, i en blandning av ångest och hopp längre, inte bli deprimerad om / när refuseringen kommer för SKUGGVINTER ÄR JU REDAN ANTAGEN!!! Haha! Kan då bara trösta mig genom att gå in på nätet och läsa några recensioner. Och det, mina vänner, är väl inte så dumt?!

Här är det ännu morgon, frost och -2 ute. Alla sover utom jag och minstingen som håller på med pyssel i vardagsrummet. TACK till dig som läste, hoppas att du får en fin helg och ta det lugnt i trafiken om vädret är lurigt.

IMG_E2432

Skuggvinter recenserad!

skMåndag morgon, tio över åtta, huset är tyst, kaffebryggaren laddad och jag ska börja skriva på Vårskogen. Känns magiskt! Det gjorde det även när jag hittade denna recension av Skuggvinter på Adlibris. Det är bloggen Boktokig som tyckt till, 29 dec -18.

Det är hemskt. Det är spännande. Louise Baumgärtner skriver insiktsfullt om destruktiva förhållanden och våldsamma män. Jisses så läskigt det är. 

Skuggvinter är en bra debutroman som gör mig mörkrädd. Sådant här är mycket mer skrämmande än övernaturliga saker.

Och jag kan bara säga TACK! En sådan recension, och givetvis också när andra, vem som helst tycker till, betyder SÅ MYCKET! Och som vanligt, när jag får höra/läsa något bra om Skuggis, går mina tacksamma tankar till Helena, som bloggar på Skriva Läsa Leva och som testläste och kom med otroligt bra och välbehövlig kritik!

Tack till dig som läste detta! Hoppas att du får en bra vecka, och om du skriver; en bra vecka även på det viset. Och du som gör det, vad skriver du på? Ett manus? En idé? Vissa av er vet jag ju vad ni pysslar med, men det är alltid spännande och inspirerande att få del av skapar-processen, vart den än befinner sig;)

Och ps, jag bloggar även på http://www.mittmanus.se

Gilla läget

Sedan i somras har jag en ny hobby, och det är att sova. Knappt en dag har passerat utan att jag sovit en eller två pass, och det håller i sig. Igår var jag hos en livsstils-terapeut (eller finns det sådana? kanske sa hon arbets-terapeut)? Hur som helst ska jag få hjälp att styra upp mitt vardags-liv så att jag inte går in i väggen igen. (Är jag ens ute ur den)?

Väldigt flummigt känns det med utmattnings-syndrom tycker jag, vagt och konturlöst utan tydliga regler att hålla sig till. Och meningen med besöket igår var ju förresten att skapa sig nya vanor och regler, så att man orkar med sitt liv.

-Fullt förståeligt att du blivit utmattad, sa livsstils/arbets-terapeuten. Både med tanke på hur din livssituation ser ut och din personlighet.

-Jaså, sa jag och kände hur tårarna strömmade till. Ingen kan beskylla mig för att någonsin ha varit känslokall eller likgiltig inför speciellt mycket, och en utmattning och mensrubbningar har knappast gjort det hela bättre. Jag sträckte mig efter näsdukarna på hennes bord, och såg då att det var samma typ av paket som min svårt sjuke svärfar bar runt på hela julen hos oss. Då började jag gråta så mycket att jag inte ens kunde tala om att det var för hans skull jag grät.

-Såja, vi ska nog få ordning på det här med, sa hon i tröstande ton.  Och det önskar jag med. Gud, vad jag önskar det. I stort har jag hopp. På de flesta fronter, i alla fall.

Fick hur som helst i uppgift att skriva ner mina dagar, till nästa gång. Och denna har sett ut såhär:

05.50: Går upp, sätter på kaffe, sminkar mig, kokar gröt och väcker barn. Tjat, smörgåsar, packa gympakläder, mer tjat, tandborstning och leta efter tjocka handskar. Kommer ut till mörker och ett tunt lager snö på marken.

07.30 Lämnar minstingen, och kör sedan minste sonen till sin skola, de stora tar bussen. (Dock inte idag, vi har haft magsjuka hemma, så de är hemma).

08.00: På jobbet. Städar tre lunchrum på olika våningar (fortfarande sjukskriven till viss del) och kort rast med ostmacka och kaffe.

11.20 Hemma. Gör köttbullar (fast på vegan-färs, jag och dottern är vegetarianer) samt potatismos, och grönsallad.

12.45 Säng, ljuva säng!! Sover / vilar en timme

14.00 Åker och hämtar yngste sonen på hans skola, och sedan minstingen på fritids.

15.00 Hemma. Går ut till kaninerna, släpper ut Isa och Hampus i hagen medan jag städar deras bur. Det är sann mindfulness för mig:)

15.40 Brygger kaffe och äter smörgås, sätter på en tvätt, och tjatar på minstingen att hon ska städa i vardagsrummet. Med lite övertalning och löfte om hjälp går det. Minstingen anser ofta att vardagsrummet är hennes stora pysselrum. Vi gör riktigt fint och efteråt tänder vi ljus eftersom jag äntligen kom ihåg att köpa sådana.

16.30 Skriver detta blogginlägg…och nu har min influensa-sjuke man kommit upp, vilket betyder att…jag måste sova igen, är så hängig. Bara att gilla läget. MEN glädjande är dock att jag inte åker på alla familjens infektioner längre vilket jag gjorde förut. Det är nog ett bra tecken.

Allra största tack till dig som läste, och sköt om dig! Jag bloggar även på http://www.mittmanus.seIMG_4044

Annika, denna bild är till dig! Hampus i hagen i oktober.