Kikar bara in

för att säga hej🤗Inga katastrofer har hänt hos oss, men veckan som gått har varit ohälsosamt stressig. Inget mer extrajobb, men läkartider och annat har brutit sig in i min vardag, och styckat sönder den mer än vanligt. Eller så är det jag som är extra trött på det, (så är det förmodligen). Det är nästan alltid jag som får ta dessa tider, då maken jobbar natt och sover dag, och jag börjar känna att det finns en gräns för hur mycket jag orkar. Men, läkartider är ju viktiga, så det är svårt…

Men vet ni vad jag har gjort? Trots allt föregående vecka vägrade jag att stryka min skrivtid. Det finns en gräns även där, för hur mycket jag kan ge avkall på mig själv innan jag bryter ihop. Jag är mamma till fyra barn, och det är mitt viktigaste kall här på jorden, men jag är också en människa med egna behov. Oavsett hur familjen mår.

Så Slutar Inte Jag Att Finnas.

När jag skriver glömmer jag bort allt annat ett tag, och det mår jag bra av.

Nu är lunchrasten slut, och jag ska snart åka och storhandla. Sedan hämta minste sonen i skolan, och efter att ha landat hemma, ska jag sova middag. Ikväll ska jag ta mig ett glas vin, det var ett tag sen. Hoppas jag (och familjen) fortfarande är på humör då, för jag skulle verkligen behöva en avkopplande stund.

KRAM på er allihop🤗❤️Ta hand om er!

Det kom ett mejl…

Det stod ungefär ”Hej! Du har inte bloggat på några dagar, jag undrar hur du och familjen mår, och hoppas att det inte har hänt något”. ❤️

Min lilla blogg blir läst av både nära och kära, och för mig okända personer. Och jag förstår frågan, för dels är inläggen tunga ibland, och dröjer det mer än några dagar innan jag skriver beror det ofta på något tråkigt. Men inte denna gång, mer än att jag varit väldigt trött. Halva lördagen låg jag i sängen. Men här kommer även några ljusa bilder från helgen:

Jamen, snön❄️💖

Och kramsnön 😅

Och bästa starten, i köket när alla sover✍️

KRAM på er🤗Varmaste tack för att ni läser, och för att ni bryr er. Det värmer ända hit, till sängen där jag ligger nerbäddad nu. Så, godnatt 😍

Ja, se det snöar…

Jag står och vaktar kaninerna som rastas i hagen, medan snön yr runt mig. Det är tyvärr inte det enda som yr…Mycket jobbiga känslor i omlopp här.

Det är nog inte meningen att mitt liv ska vara harmoniskt just nu. Men jag har inget annat val än att acceptera det och försöka göra det bästa av det.. Och det finns riktigt fina ljusglimtar i mörkret✨🙏

Livet är inte alltid lätt, och vi har alla våra bördor att bära, även om de ser olika ut. Ibland kan det kännas nästan för tungt, men det finns alltid något vi kan göra:

Kärlek. Vi kan alltid ge av det, till oss själva och till andra. Glöm inte det.🤗

Så har 2021 börjat…

Beslutet att jobba extra under julen var dumt, det inser jag nu i efterhand. Stressen sitter fortfarande kvar som ett tryck över bröstet, och kroppen har låst fast sig i ett spänt läge. Precis så skumt är det att leva med utmattning. Det fysiska måste högljutt larma när det blivit fel, så att man är tvungen att lyssna. Gott så. Eftersom jag inte vill leva i ett konstant tillstånd av stress…

Nu skuttar Hampus och Isa-Lisa som galningar i hagen, övervakade av mig.

Kolla det bruna strecket 😅😉

De får inte vara ute själva längre eftersom de så ofta rymmer, och ingen här hemma har tid eller lust att jaga dem. Men det är bara jag, med få undantag, som står och passar dem. Alltså tycker inte de heller att jag ska jobba extra😉

Däremot kan jag öka på skrivandet, det stressar mig inte alls på samma vis. Det är också en av mina ambitioner inför 2021.

Och titta här! Skuggvinter finns fortfarande kvar i Akademibokhandeln i Borås! (Till höger om röda bokryggen)

Nyårsafton? Den glänste. Av god mat och förväntningar. På kvällen lyckades vi alla sex, hör och häpna, sitta i samma soffa i hela 38 minuter, och titta på TV🌟🙏Det hjälpte nog att vi hade ställt fram chips, choklad och godis. Inte så lätt att bråka med munnen full, liksom. Men ändå…Lycka😍

Hoppas att du hade ett gott slut på gamla året, och har en bra start på det nya❤️Kram, och varmaste tack för att du läser🤗

Gott slut, helt slut…

Alltså, det här är verkligen inte världens bästa kort, men det illustrerar på ett bra vis hur jag mår just nu.

När jag ligger i sängen med en kopp te på nattduksbordet och tänt ljus, helt färdig. Jag ska inte jobba extra i den omfattning jag gjort de sista veckorna. Det är lätt att tro, dagar när jag mår bra, att jag är frisk från utmattningen. Men det är jag inte, vilket tydligt visar sig vid extra belastning.

Men ändå, på något sätt har jag klarat av det hela. Nu väntar nyårsafton, och några lediga dagar. Skönt.

Måste tillägga att jag haft det väldigt trevligt, trots allt. Jag, som nästan alltid arbetar ensam på ett företag, har nu åkt runt med olika kollegor och gjort hemstäd. Jag tycker om städning, både hos mig själv, och andra. Och i dessa tider tycker våra kunder, särskilt de äldre, extra mycket om när vi kommer. Det har varit, och är en svår tid.

Men med omtanke och kärlek kan vi sprida ljus inuti andra i en omfattning vi kanske inte alltid förstår. Det är åtminstone min övertygelse💖✨

Och så hoppas vi förstås på ett bättre år, nästa år, eller hur?! KRAM, och varmt tack för att du läste❤️

Julefrid i juletid?

Ja, någon sorts frid faktiskt. Men den är lika skör som isen som minstingen ville gå ut på idag.

Minsta snedsteg, så börjar hjärtat banka av stress igen…Tyvärr.

Men, man kan ju gå i rätt riktning, och det har jag också gjort. Jag har vilat, och mediterat. Tagit välbehövliga promenader.Och julafton glänste av frid och fröjd🎄🥰Alla var nöjda!

Nu önskar jag er en riktigt God Fortsättning, för jag ska ut i trädgården och släppa ut kaninerna. Sedan stå kvar en stund, och titta när de skuttar runt i hagen. Kaniner är bra, de fyller mig med lugn. Att vår Mumrik is still going strong, och har Vitnos vid sin sida gör naturligtvis inget sämre, utan blir ännu en sak att vara tacksam över🙏❤️