Stunder av ljus

Ibland vill jag skriva av mig mer än jag kan här på bloggen. Men det går inte, trots att jag har världens snällaste läsare🤗För det handlar ju inte bara om mig…

Just nu är det väldigt mycket som är jobbigt. Men vet ni vad? Förra veckan tog jag ett beslut; Den här gången får det inte sänka mig lika mycket.

Igår morse vaknade jag fyra på morgonen, full av ångest. När jag insåg att jag inte kunde somna om gick jag upp och skrev på mitt manus en timme. Jag var lite snurrig i huvudet, men det funkade. Jag uppfyller kanske inte mitt mål den här veckan heller (7 sid/vecka), MEN jag tänker fortsätta skriva. Jag tänker helt enkelt (refererar till förra inlägget här) fortsätta sjunga min sång🌟

Dags att avsluta, och det gör jag med några (annorlunda) bilder från helgens Halloween-firande :

Rester från buffén; Grönmögligt potatismos. Fiskpinnarna var dock inte rester, inte bearnaisesåsen heller. (Vet att det inte ser något vidare ut ihop)😂

Vad har jag fotat här då? Kanin-kul. Deras nya hål. Dock inte lika roligt för ägare. Och inte så snygg bild heller.

Sist men inte minst; En synnerligen underhållande bok.

KRAM på er, och tack för att ni läste❤️Och ge inte upp! Aldrig.

Sjunga sin sång…

Jag skulle handla mat med barnen. Vid entrén till affären stod en man och sålde saker till förmån för Hjärnskadefonden.

”Drick ur denna så blir du pii-gg”, sjöng han med hög röst. Och jag tyckte att han sjöng lite extra när han såg mig. Undra hur trött jag ser ut egentligen, tänkte jag och avböjde artigt. Sedan tänkte jag om. Där stod han och gjorde sitt bästa för att sälja, och jag tycker om muggar. Och förresten har jag inga svarta.

På min väg ut stannade jag vid honom och sa;

”Vet du vad? Du sjöng så bra att du övertygade mig. Jag köper gärna en mugg”.

Han spärrade upp ögonen.

”Menar du verkligen det”? sa han. Så berättade han glatt att han övat på sin jing framför spegeln hemma, om och om igen. Och, sa han, jag dricker ur en sådan här varje morgon. Och jag VET att det bara är en vanlig mugg, men jag får så mycket energi av den.

– Det var precis det du lyckades förmedla med din jing, sa jag och betalade. Sedan önskade vi varandra trevlig helg.

Muggen är bekväm att dricka ur, och jag tycker hans ord var underbara. Varje morgon börjar han med något som ger honom kraft 😊💪

Vad ger dig energi? För mig är det kaffe när jag vaknar. Men också en bön inför dagen, och ofta änglakort.

Utöver det ligger stunder med familjen, promenader, vila och meditation i topp. Och att skriva och läsa förstås📚Ganska mycket med andra ord.

KRAM❤️🤗Var snäll mot dig själv och ha en fin söndag

Ruskigt värre

  • Befinner mig just nu på en av mina favoritplatser, nämligen i sängen. Roligare än så är jag inte. Minstingen ligger också här, och endast den här ljusängeln lyser upp rummet.

Ute blåser, åskar och regnar det. Halloweenigt värre…Minstingen planerar i vanlig ordning, igår kom hon hem med nedanstående pumpa som lyser och blinkar förfärligt. Och hon har köpt svärd, med blodspår på. Och blodigt förkläde.

Idag var det ett av barnen som inte alls mådde bra. På eftermiddagen kom vi på en lösning: Hon vill inte vara ensam, men inte heller ha sällskap, egentligen. Så jag tog laptopen, satte mig vid hennes skrivbord och skrev på mitt manus. Medan hon låg i sängen och kände sig ifred, eftersom hon vet att jag blir helt uppslukad av mina karaktärer. Denna gång kanske jag inte når mitt mål 7 sid/vecka, har bara skrivit 2 1/2 sida på 5 dagar. MEN jag har minst en god förklaring till det, och det är höstlovet. Barn som är lediga, och vill hitta på kul. Det blir en del skjuts, sova över med kompis och idag studsmatteland, med vänner. Sådant stjäl tid, men det är det ju värt☺️

P g a rådande omständigheter försökte jag skjuta över ansvaret för kaninerna på andra familjemedlemmar. Det var inte bra. För kaninerna. När jag kom till burarna idag upptäckte jag följande: Kaninerna behövde mat, och vatten. De behövde ren halm, hö, klappar och komma ut i hagen. Ja, det var i princip allt. Hela deras liv med andra ord. Om jag ska knyta ihop det här inlägget, tror jag att kaninerna ser mig som deras skyddsängel. En sådan som ni ser i början av inlägget, (fast kanske borde deras variant vara gjord av pellets, ifall deras ägare glömmer av dem)… 😔

Nu säger jag godnatt, och tack för att ni läste. KRAM🤗❤️

Mål uppfyllt!

Mitt mål att skriva 7 sidor/veckan uppfylldes även denna gång, trots att jag inte hann skriva alla dagar.

Det blev också ett bråk mellan två karaktärer till följd av en händelse jag planerat, men inte tänkt på att det kunde få en sådan reaktion…Men det gick inte nämnda karaktär förbi, hon gick igång, och manuset får nu ytterligare en liten twist som jag behöver följa upp. Älskar när det blir så att berättelsen och personerna i det börjar leva sitt eget liv. Det är dessutom alltid ett bra tecken✍️💫Processen är igång! Planen är att skriva idag också.

Men för tillfället ligger jag i en hotellsäng, om än påklädd och med magen full av frukost.

Igår var det nämligen dags för minstingen och mig att checka in på Hotell Grand, och njuta av vår bonusnatt☺️Den ska strax avslutas med lite shopping, innan det är dags för hemfärd. Förresten, det här var kul att hitta i en av Akademibokhandelns hyllor igår; en Skuggis bredvid Lina Bengtsdotters bok!

Sist, men inte minst: Angående resan till Stockholm med ett av barnen för några veckor sedan. Nu har diagnoser fastställts. Lättnaden är det absolut största. Det betyder att vi kommer få mer hjälp från och med nu. Med det avslutar jag, och tackar för att ni läste🤗💗KRAM!

Den skrivande processen

Skrivandet av en bok är sannerligen en process…När jag skrev Skuggvinter började jag bara utan att veta mer än att jag ville skriva en bok. Med facit i hand var det en väldigt lång och svår väg att gå, minst sagt…

Vårmörker däremot har finnits som id’e i flera år, även om den naturligtvis utvecklats på vägen. Och fortsätter utvecklas…De sista veckorna har jag skrivit så snabbt, att jag nu snart passerat mitt lilla förråd av kapitel som ska skrivas, utan att jag hunnit tänka ut några nya på vägen. Men det är å andra sidan inte fel heller, att behöva stanna upp, ta ett kliv tillbaka och fråga sig vart manuset är på väg.

Jag pratar inte om någon paus här, nej då. Inte nu, när jag äntligen kommit igång. Umgås med sin bok går, som jag skrivit många gånger innan, utmärkt att göra när jag jobbar t ex. Eller kör bil, eller promenerar. Att kliva in i sina olika karaktärer, följa deras tankar och granska deras motiv, är viktigt för att få ihop en levande person, som handlar på ett trovärdigt sätt. Att få ihop en bra intrig som håller läsarens intresse uppe boken igenom är naturligtvis också en helt avgörande del, som man måste få ihop. Annars blir det inte bra. Just nu försöker jag, mellan stunderna vid datorn, att fundera på om intrigen är tillräckligt stark. Jag vet att den är det i grunden, men också att den förmodligen behöver hetta till och bli mer spännande på sina ställen.

En som nyligen debuterat med en spänningsroman är Charlotte Bergenwitt. Hon har skrivit en historia om bestialiska kvinnomord, och starka teman som svår psykisk sjukdom och övernaturliga inslag löper som en stark tråd genom hela boken. Minst sagt modigt, och jag tycker att hon lyckats bra, även om jag ställer mig frågande till vissa små delar. Men man behöver inte förstå allt, man kan köpa berättelsen ändå och det gjorde jag. 397 sidor på fyra dagar, så visst rekommenderar jag den👌🏻Ett stort plus var just hennes starka, och olika karaktärer, som man verkligen fäste sig vid.

Dags att börja dagen här…Har du någon passion som uppslukar dig, och vad i så fall?! Berätta gärna. KRAM❤️🤗

Mysig helg

Helgen blev faktiskt ganska bra😊Två förmiddagar i rad gick jag och minstingen på varm choklad – promenad!

Bästa sättet att få med henne på en längre skogspromenix🌳Och så träffade vi vänner, tänka sig. Det har man ju nästan glömt av så här i Corona-tider. Men, vad det lyfte mig! Så igår ringde jag helt spontant en annan vän. Gick runt i vår soliga trädgård och pratade om sådant man bara pratar om med dem man litar på. Och blev ännu mer lyft💃TACK finaste vännerna! För god mat, för att ni lyssnade, för goda råd och för VÄNSKAP❤️Det finns en så oerhört positiv kraft i just god vänskap.

Och mamma och pappa, för att ni alltid stöttar mig❤️

Och så är jag, som sagt, glad över att jag skriver igen, mer målinriktat än på ett bra tag. 7 sidor varje vecka. Det gör inget om jag misslyckas, trots allt går utmattningen först, men jag försöker, och ligger än så länge en sida plus. Vilket är enligt planen, för idag blir det helt andra saker än manus. Till att börja med att starta denna dag…KRAM på dig, vem du än är, och hoppas att du får en fin start på veckan🤗🍂

Här har vi fikat, minstingen och jag. Fint.