Äntligen!

Efterlängtad stund i min skrubb!IMG_E5403
Det är på inget vis ovanligt att läsa på författarbloggar att livet ofta kommer i vägen för skrivet. När jag öppnade mitt dokument Vårskogen i morse, var det för att konstatera att det inte blivit rört sedan 31 januari. Det var ju hotell-helg med äldsta dottern för precis en vecka sedan. Och efter det kom, som jag skrev om i förra inlägget, influensan till vår familj. (Om jag blivit sjuk än? Nej! Hurra för tankens kraft)!
Men i morse…Äntligen! Jag somnar ganska tidigt om kvällarna, och vaknar därför också tidigt. Alla sov som stockar. Jag bryggde mig en stor kopp kaffe, gjorde en ostmacka och s-m-ö-g upp till min skriv-skrubb. Hela 1 1/2 timme blev det med mina karaktärer Lina, Agnes och Olof. Och så knäppisen, hen som skrämmer och stör, och gör så att det blir en psykologisk thriller och inte bara en händelselös roman om tre vuxna syskon. Allt idag handlade om ideér och mer detaljerad synopsis. Men efter alla misstag jag gjort med Skuggvinter, har jag lärt mig att det är inte fy skam, tvärtom.
Nu har det hunnit bli kväll, och det som återstår är promenad, hänga tvätt, få minstingen i säng…Äsch, jag slutar där. När jag kommer i säng hoppas jag på lite läsning, det är fortfarande Mörk labyrint av Nevada Barr som gäller. Brist på ork och tid gör att jag ännu inte läst ut den, inget annat, för den är väldigt fängslande. Läser du något speciellt just nu? Vad i så fall? Och du, tack för att du läste detta;) Ta hand om dig!

Ett tanke-experiment

Tror du på tankens kraft?

IMG_5252

Jag var en sån som alltid blev magsjuk. Hade någon i familjen magsjuka, vilket hänt titt som tätt de sista femton åren, (vi är trots allt sex i familjen och tre av familjens fyra barn kom på fyra år, så herrejisses, vad vi har åkt på allt) ! Och var det något man kunde räkna med så var det att om någon hemma spydde, då låg jag och kramade hinken efter några dagar. Ibland tog det en vecka. Men det kom alltid, som ett brev på posten.

Men en dag fick jag NOG! Gissningsvis var det november eller december, årets influensa  hade anlänt och jag kände bara att jag ORKAR inte bli magsjuk mer! En sak att ta hand om de andra, men att sedan falla själv – NEJ!! I denna veva hade jag läst en bok om tankens kraft, (lögn, jag hade läst flera, jag älskar sådana böcker) och bestämde mig helt enkelt för att stänga ute denna sjukdom hos mig. Likt en del människor i vården som hävdar att de aldrig blir smittade – nu var jag plötsligt en av dem!

Sagt och gjort. Jag tog hand om barnen, torkade spy, tvättade, städade toaletter o s v, och varje gång jag kände att jag mådde illa eller blev orolig i magen tänkte jag; Det var värst vilken konstig mensvärk jag har denna månaden. Något annat kan det inte vara för jag KAN ju inte bli magsjuk.

Det var tre år sedan. Jag har fortfarande inte spytt – en enda gång, av någonting.

I november åkte jag till Stockholm för att signera  Skuggvinter. Skulle bo hos bror med familj. Han ringde några dagar innan för att berätta att de hade magsjuka.

–Det gör ingenting för mig, sa jag, för jag kan inte bli smittad. Om ni orkar att jag kommer, kommer jag.

-Bra att tänka positivt sa han när jag kom, men det är inte säkert att det funkar här. Det är en ilsken variant. Han var lite blek om nosen.

-Du ska få se, sa jag.

Och nej, inte blev jag sjuk.

Nu har alla influensa här hemma, utom jag och minste sonen, (han hade det för några veckor sedan). Min man är fortfarande på benen, men har börjat hosta. Min svärfar är också sjuk, Jag springer runt med feber-termometer, Alvedon, rostat bröd med marmelad, glass, kex och gud vet allt till dem allihop. Alla hostar på mig när jag kommer. De väcker mig på natten med otäckt hög feber. Jag sover på golvet i mitt sovrum eftersom minstingen tagit min säng för tillfället. Jag vabbar. Och jag plockar: Näsdukar, näsdukar och näsdukar, vattenglas, glas med saft, tekoppar, tallrikar med rester på, svettiga pyjamasar och strumpor.

Och jag kör exakt samma grej med influensan nu; Jag KAN inte få årets influensa. Inte mottaglig. That´s it.

Igår hade jag värk i benen på kvällen. Smygande, konstig…influensa-värk? Nej. Inte konstigt som jag har sprungit runt hela dagen, tänkte jag. Och det var ju faktiskt alldeles sant.

Tror du på tankens kraft? Har du gjort något liknande själv någon gång?

Hur som helst, TACK för att du läste och ta hand om dig! Och varför inte testa att stänga ute bacillerna 😉 ? Värt ett försök är det definitivt, tycker jag, för årets influensa är inte rolig.

 

Vabruari

Inte lika fint idag, tyvärr…

IMG_5250Här hade jag tänkt skriva kort och gärna vackert om vad jag gjorde igår förmiddag. Då stod jag på en bro som går över forsande vatten i närheten av vårt hem och spelade in höga, dånande ljud på mobilen. I 46 minuter. När jag sover på dagen sätter jag på det, särskilt om min familj är hemma. (Har använt mig av detta ett tag, men nu var det dags för en längre inspelning, de tidigare är inte så långa). Detta vatten-oväsen stänger nämligen effektivt ute alla familjens förehavanden, och som grädden på moset sover jag som ett barn till det. Jag tror inte alla hade gjort det, men det funkar för mig och jag hade som sagt planerat ett litet inlägg om det, tillsammans med en mysig snö-bild. Men idag är en annan dag; det är tisdag, det har regnat sedan i natt, det är sörja ute och alla hostar här hemma. Utom jag, maken och yngste sonen. Jag ska visserligen göra ett försök att vila när mannen kommer upp, men min ro har liksom blivit kidnappad av hög feber hos barnen, och jag undrar om min inspelning förmår att stänga ute all hosta? Dessutom måste jag antagligen åka till Apoteket och köpa mer Alvedon. Suck!

Lite lyxigare hade jag det i helgen, har skrivit snabbt om det på http://www.mittmanus.se (Måste sluta med två bloggar snart..;) TACK till dig som läste, ha en fin vecka och hoppas att du och de dina får vara friska!

Bara att acceptera…

IMG_4921 (1)

Idag är en kass dag. Det kändes redan i morse, att kroppen inte alls ville upp trots att jag legat nio timmar i sängen och mig veterligen,  sovit gott. Humöret ville inte heller vakna, tvärtom. Inte ens när vi kom ut och stora, vackra flingor kom singlande ner genom mörkret. (I vanliga fall älskar jag snö).

-Är du säker på att hjälmen är i ryggsäcken nu då? sa jag istället till minste sonen. Han skulle åka pulka på gympan.

-Varför är du så sur? sa han.

-Jag vet inte, sa jag.

På jobbet i onsdags var jag pigg och glad, skrev ner idéer till mitt manus Vårskogen i blocket jag alltid har på städvagnen. Idag släpade jag fram. Armen värkte, axeln värkte och andra armen värkte fan också. Och när jag avverkat drygt hälften av mina arbetsuppgifter på våning två, kände jag en lätt panik strömma till. Kroppen ville inte mer utan blev trött, nej, mer än trött, det kändes som att benen skulle vika sig under mig. Det där, har jag lärt mig, är en stark varningssignal, på utmattningsfronten.

Sedan dess har jag sovit två gånger, och det enda som väntar nu är tacos och en sista stund i tvättstugan. Sedan kryper jag i säng, tänder ljus och läser  Mörk labyrint  av Nevada Barr). Väldigt bra bok som jag skrev lite om i förra inlägget, samt på http://www.mittmanus.se ) Det är allt jag förmår idag.

Men innan jag avslutar vill jag hälsa två nya följare välkomna!! Och givetvis, tack till dig som läste:) Ha en fin helg och glöm inte att ta väl hand om dig själv. För det är viktigt.

Iskall läsning

img_5229

Katarina Persson kan konsten att skriva spännande utan att använda sig av det slitna deckar-temat!

En man/kvinna hittas död…När polisen kopplas in…Är det verkligen mening att jag ska gå igång på det där? För det gör jag…inte! Det får mig tvärtom att tappa lusten. Totalt. Och det spelar ingen roll vilken författare det är, eller om hen har vunnit priser. Nu ska det ju i rättvisans namn sägas att en anledning till att jag har tröttnat är att jag har förläst mig på den sortens böcker, alltså har jag tyckt om dem. Men när det blir så mycket av samma vara, när hyllorna i bokhandlarna kryllar av detta…det blir för mycket. Eller vad säger ni? En förläggare sa i en intervju en gång; ” Ett mord i sig gör ingen bok”. Så sant! Det måste till mer.

Nu har många författare mer, och återigen för att vara rättvis, jag hinner inte med en hundradel av alla böcker jag vill, så jag missar alldeles säkert mycket bra. Emelie Schepp och Jenny Rogneby läser jag trots att det är mycket poliser inblandat, men de skriver friskt och med en egen twist, speciellt Rogneby. Om du vill kan du kika in på http://www.mittmanus.se, där skriver jag kort om böcker jag precis läst och läser. Knäppt med två bloggar, jag vet…Känner mig lite knäpp överhuvudtaget nu, för jag går runt och tänker på en av mina störda karaktärer i Vårskogen. Och jag gillar det! Nu är det dock dags för mer kaffe, och nästa blogg. Hoppas att du har det lika vackert vintrigt som jag, min man tycker att det är konstigt att gilla snö som vuxen, så jag är väl lite crazy även där 😉 Och har du ett boktips på annorlunda spänning tar jag gärna emot det!

 

 

Jag & Skuggis

Blev lite trassel med bilden här, får korrigera senare, tycks ha hängt upp sig tyvärr…

Jag följer några skrivbloggar, med både utgivna och aspirerande författare. Inte så sällan är det någon, eller några av dem som väntar på förlagssvar angående sitt manus. Och jag LIDER med dem! Jag minns det som så hemskt att vänta på det, att jag inte vetat om jag verkligen ska orka gå igenom det igen. Som tur är har jag mitt förlag Visto när stunden är kommen med nuvarande manus Vårskogen. Enligt egen uppgift ger de alltid ut andra boken, och det känns skönt att veta.

Nu håller mina Skuggvintrar på att ta slut, och någon gång har den gamla drömmen dykt upp om att att etablerat förlag skulle ge ut den. Men de ger nästan aldrig ut något som redan är ute på marknaden, var det någon som sa när jag berättade om ide´n en gång.

I går ringde jag ändå upp redaktören på ett av de större förlagen. Jag väntade mig ingenting, jag är van att få ringa om och om igen…De brukar vara ganska svårtillgängliga, förlagsfolket, men trevliga när man väl får kontakt med dem. Men hon svarade efter första signalen.

-Ehh, hej, sa jag. Men sedan fann jag mig och ställde min fråga.

-Det händer, sa hon. Men då får man vara beredd på att vi kanske vill att arbetar om den ytterligare.

-Ehh, jaha, sa jag. Vill du att jag skickar boken?

-Nej, sa hon, det funkar inte så. Skicka den i PDF-format tillsammans med en presentation, så tar vår manusgrupp en titt.

Jag hade verkligen inte väntat mig det svaret, det där övertygande jag hört om att det inte var någon idé, har liksom suttit som fastbränt i mitt huvud.

Jag inser att någon större chans är det säkert inte. Men nu kostar det ju inte ens ett frimärke att försöka. Och betänk detta; Jag behöver inte våndas, i en blandning av ångest och hopp längre, inte bli deprimerad om / när refuseringen kommer för SKUGGVINTER ÄR JU REDAN ANTAGEN!!! Haha! Kan då bara trösta mig genom att gå in på nätet och läsa några recensioner. Och det, mina vänner, är väl inte så dumt?!

Här är det ännu morgon, frost och -2 ute. Alla sover utom jag och minstingen som håller på med pyssel i vardagsrummet. TACK till dig som läste, hoppas att du får en fin helg och ta det lugnt i trafiken om vädret är lurigt.

IMG_E2432