Glimtar, men mest tankar

från helgen. Den här killen tycker om att gräva…

…och jag tycker om att skriva.

Lyckos oss då, för i helgen har vi fått ägna oss åt det vi tycker om😀 Jag var nog den gladaste av oss, för det var en vecka sedan jag hängde med mitt manus sist. Och jag kom på några riktigt bra idéer!

I övrigt har helgen varit ganska lugn. Från att ha varit sjuk och otäckt matt, har jag nu återgått till mitt tidigare Skalman – (utmattnings) – tillstånd. D v s, min dag är indelad i ät- och sov-pass. Annars fungerar jag inte. I lördags sov jag tre timmar på eftermiddagen. Idag bara en 👍

Imorgon är en annan dag, och då får vi se hur det blir. Det är en grej med utmattning, och det är att man inte kan pressa sig. För då blir man ännu tröttare. MEN…samtidigt har jag upptäckt att jag tycker om att spendera tid i sängen, vila, meditera, läsa och sova är skönt. För min stackars kropp och själ har längtat efter detta alltför länge. Så jag är inte bara olycklig där jag ligger och trycker…

Barnen då? De klarar sig, har jag upptäckt. Tycker rentav det är skönt att deras kontrollfreak till mamma checkar ut från familjelivet nu och då 😉 Och min man? Ibland försöker vi få till en liten stund själva, i sovrummet. Bara byta några ord, eller t o m en kram.

Men det finns en som aldrig missar det. Minstingen. Hon slänger upp dörren, rusar in med ett lurigt leende, och säger ”Äntligen, tid att gosa”. Sedan slänger hon sig på sin pappa med sådan kraft att han stönar och så skrattar…hon…❤️

Ja, det där var vår helg. Typ. Hoppas att du som läste haft det bra, med mycket av det du gillar. Kram🤗

Dra åt…

eller

Nyss gjorde jag en sorglig och lite otäck upptäckt: Att en kontakt jag haft har förvandlats till negativ och rentav nedbrytande för mig, utan att jag lagt märke till det. Förrän häromdagen.

Ingen som läser behöver bli orolig, det här handlar inte om någon jag älskar eller håller av personligen, det är ingen vän, bekant eller släkting. Och inte någon på nätet heller 😉 Jag tror inte ens att hen vet att jag bloggar. Jag förstår att jag låter mystisk nu, men det är just det som är meningen. Ingen ska känna sig / bli uthängd här. Tvärtom, jag tycker att man ska vara snäll🤗❤️Helst alltid, även om ingen är det. Det är också av den anledningen jag väljer att skriva detta, här. Som ett råd, eller en påminnelse om att du inte är ensam, alla blir taskigt behandlade ibland. Men om du har någon i ditt liv som inte tillför något gott längre ..

Ibland är det naturligtvis inte så enkelt att vi kan avsluta, bara sådär. Vi kan ha relationer som är otroligt jobbiga periodvis, utan att det överhuvudtaget är läge. Ju närmare vi står varandra…ja, ni vet. Desto mer komplicerat. Men den här kontakten..

Skönt på ett sätt att ha kommit till insikt förstås, men det har även gjort mig ledsen.

Kan inte utveckla mig mycket mer, men hoppas förståelsen finns för att jag skrev av mig ändå. Och som sagt; om en person, hur er relation än ser ut, får dig att må sämre när ni ses / pratar, än innan ni gjorde det, och det blir ett stående inslag. Då är det dags att avsluta. (Alternativt ta upp problemet, men det alternativet fanns inte på kartan i detta fall).

Det låter så självklart, men ofta är vi lojala, eller tänker att det kanske ändrar sig. Eller så kommer det från så oväntat håll att det tar ett tag att förstå.

Men ta hand om dig själv❤️ De som finns runt dig kan naturligtvis ta upp problem i ditt liv. Men de borde också försöka få dig att…

må bättre

Vad är det annars för mening?

Nu till något helt annat; Jag jobbade igår igen, och då tyckte jag att det var så roligt 😃 Och på hemvägen blev det ännu roligare, för då hämtade jag upp äldsta dottern hos en kompis och sedan åkte vi och köpte sängbord till oss. Mitt är så här fint:

Önskar dig som läste en fin helg💗Kram! Sköt om dig, och stå på dig😉

Jobbet?

Hur det gick på jobbet igår? Det var nämligen dags att återgå till arbetet för mig, efter nästan två månaders sjukdom. Det gick sådär.
I början var jag glad i hågen, av att komma ut framför allt, sedan blev jag trött. Och så kändes det som att…folk höll ett väldigt avstånd.

Naturligtvis, det är ju precis det man ska göra. Och jag ilade säkert ännu snabbare förbi dem…

Hemma har jag inte funderat så mycket över viruset det sista. Låter kanske konstigt med tanke på att jag förmodligen, (men så länge man inte testats vet man inte), umgås med det hela tiden. Men även det blir vardag, och nyheterna har jag bara följt via mobilen ett tag. Att komma ut i verkligheten igen, om så bara till jobbet, gjorde det väldigt tydligt hur mycket som förändrats. Vad Corona gjort med oss. Och det var deprimerande.
När jag kom hem kröp jag ner i sängen, och sedan gick jag inte upp igen. Jag var helt färdig. Jag ska inte säga att det bott ett monster i min kropp, för gudarna ska veta att många mår mycket, mycket sämre än jag. Men så fort jag ansträngt mig bara pytte, pytte mer än jag orkar…så känner jag av det. Bäst att lägga till här att jag varit symtomfri tillräckligt länge för att få gå iväg. Men gårdagen tog lite knäcken på mig, och jag är så TRÖTT på det här!
Idag blir det vilodag. Lucky me…

…att jag har något att lyssna på när jag ligger till sängs. För en dryg månad sedan började jag betala för appen Synctuition, därför att de har makalöst vackra meditationer som verkligen får mig att slappna av.
Förresten kom denna bok med posten igår. Lär behövas:

Kram på er, tack för att ni läste❤️Och hoppas att ni mår bra!

Jag är tacksam för…

Ibland behöver man bara göra en sån lista, och så är det idag.
Minstingen hade haft en bra dag när jag hämtade henne på fritids. Och solen lyste så här vackert på både maskrosor och ryggsäck.

Sedan kom hon hem och hade fått ett välkomst-paket på posten, eftersom mormor anmält henne till en djurklubb! Då var lyckan total 😃 Tack mormor!

Apropå djur, kaninerna. De njuter säkert också av vädret, speciellt när de får springa ute i hagen. Här retar Hampus (ute), Vitnos och Mumrik (inne)

Och så äntligen; Hejdå infektionen, oavsett vad det varit. Håll dig borta nu! För jag ska till jobbet imorgon, för första gången på nästan två månader. Det känns lite nervöst, och jag kommer nog vara trött efteråt. Men då får jag säga ”Låt mig vara” och krypa ner i sängen och läsa…

Ännu en sak att vara tacksam för, en bra bok. Ofta är det de små sakerna i livet som är våra största glädjeämnen. Om jag tänker på vad en bra dag är för mig är det sällan supergrejer jag hoppas på. Utan sånt som att jag ska vara hyfsat pigg, och kanske få en stund i trädgården med en kopp kaffe. Eller en pratstund med någon som är mig kär.
Om du vill får du gärna skriva en rad om vad som gör dig glad eller tacksam. Själv går jag nog ut i…just, det trädgården..

Kram på dig och tack för att du läste 💗

Det är lätt att…

…ångra det man säger. När man är är trött, irriterad eller arg. Och mest går man igång på dem man älskar, eller hur?😳

Men apropå det där med att SÄGA saker. Det är så viktigt att komma ihåg att påpeka även allt som är bra. Det borde vara en självklarhet, ändå är det lätt att det ofta faller bort i vardagen. Som förälder t ex är man så upptagen av att uppfostra, påminna, varna…Att man älskar dem över allt, det vet de ju! Jo, det gör de förhoppningsvis, men de behöver ändå höra det❤️

Något annat som är enormt viktigt att ta upp, speciellt om man har en tonåring hemma är följande; ”Vad det än är, vad som än hänt, eller vad du än gjort, kom till mig / oss. Vi lovar att hjälpa dig, bara du talar om vad det är”.

I helgen hade jag ett förtroligt samtal med äldsta dottern då hon frågade lite om min (hemska) ungdomstid. Jag berättade då att hon är mycket skötsammare än jag var, och har bättre betyg dessutom. Så nöjd hon blev 😁 Vet att jag sagt det innan, men tydligen har det inte gått fram som det gjorde igår.

Helgen bjöd i övrigt på en salig blandning. Sova över hos kompis, och stuptrött dagen efter. Mc Donalds med yngste pojken och BLÅSIGA promenader.


Maken gruffade när han åkte till jobbet igår, även om han förstås är glad över att ha det kvar. Och jag? Tro det eller ej, men som det ser ut just nu är det dags för arbete imorgon. Men idag är det Vårmörker, när barnen kommit iväg.

Tack till dig som läste, och KRAM ❤️ Hoppas du får en fin start på veckan! Finns det någon du skulle behöva säga något snällt till idag, gör det då. Men glöm inte bort dig själv💗

Varje dag…

…finns det ett hett diskussionsämne här hemma som heter SKÄRMTID.
Och okej, i nuvarande Corona-tider finns det större fördelar än annars med tekniken, det medger jag. Men detta skriver jag i egenskap av förälder, inte med tanke på nuvarande situation. Och då tycker jag till stor del att det är skit.
Visst finns det sådant som är bra. Många, speciellt killar, tycker att det är kul att spela TV-spel, och spelar även med sina vänner. Eller hittar nya. Det har äldsta tjejen gjort, via mobilen, kompisar hon sedan träffat på riktigt.
Men en av nackdelarna är att det så händer mycket på nätet som inte är okej. Man kunde skriva spaltmeter om det, och som tur är finns det dom som gjort det. Jag var t ex på en skrämmande, men bra föreläsning i vintras, med kriminologen Maria Dufva. Hon jobbar med barn som utsatts för brott på Internet och har skrivit böckerna nedan.


En annan nackdel är att det är så lätt att bli beroende. Jag hörde från en kurator som arbetar med ungdomar att 95% av ungdomarna är mobilberoende. Varje familj har förstås sin strategi, eller icke-strategi i den här frågan, och det finns givetvis olika barn. Alla fastnar inte lika lätt.
Men jag kämpar. För att det är en hälsofråga, där det är väl dokumenterat från många håll att för mycket skärm är skadligt. Sedan finns det experter som menar att det viktigaste är vad man gör, inte hur mycket tid man spenderar vid skärmen.
En klok ståndpunkt, naturligtvis. Samtidigt som dygnet inte har hur många timmar som helst.
Ibland säger mina barn att tiderna förändrats sedan jag var liten, och att jag inte förstår. Då brukar jag svara att det är mycket möjligt, men vi MÄNNISKOR har inte förändrats. Och vad behöver vi?
Förutom det mest basala förstås, som att äta och dricka, behöver vi röra på oss, och få frisk luft.

Vi behöver umgås med andra i verkliga livet, särskilt dem vi tycker om. Vi behöver ha kontakt med våra känslor, hinna tänka, reflektera och ha tråkigt. Vara mindful, med andra ord.

Gissa hur effektivt för mycket skärm tar bort speciellt det sistnämnda?
Så nej, jag kan inte sluta vara den tråkiga, tjatiga mamman. Nu är inte detta någon typisk föräldrablogg, men har ni några åsikter får ni gärna kommentera.

Måste bara tillägga att när detta debatteras,är det alltid någon som säger; ”Men vem är det som förser barnen med mobiler o s v då”? Men tyvärr finns det forskning som visar att stå helt utanför inte är speciellt bra för hälsan heller, då blir utanförskapet hos våra unga för stort.
Så hej lördag, here we go…Från en som är trött redan innan dagen börjat. Men jag och minstingen ska snart ut på promenad, och det är alltid stärkande.
Tack för att ni läste ❤️ och kram på er! Hoppas att ni får en fin helg🌟