Ta itu med det!

Här är det städningen hos kaninerna jag tar itu med, men det jag skriver om handlar om något annat…

Ibland, om man släpper taget, t ex om sin rädsla, ger man plats för något annat. Och detta något kan vara fantastiskt!
Jag och min familj har kämpat på med något som inte känts särskilt bra. Jag kan inte berätta mer än så, men vill ändå skriva det. Gjort som många andra, tror jag; man försöker överleva i vardagen så gott det går. Problemet är stort, men man vet att många andra kämpar på med detsamma. Och man tycker sig ändå ha kontroll. För det mesta, i alla fall.

Eller? Hur är det egentligen? Något är fel. Det känns, och känslan är så stark att du vet att du har rätt. Du vet bara inte exakt hur du ska hantera det. Då kanske det är dags att söka hjälp? Det gjorde vi, och fick den! Igår var första gången…En början bara, men nog så viktig. Och det kändes så bra😊
Ni förstår säkert att jag inte kan vara mer öppenhjärtig här. Men jag vill poängtera; Sök hjälp om du behöver! Oavsett om det är för krämporna i magen, något av barnens problem eller äktenskapet. Okej, jag vet, man är tyvärr inte garanterad hjälp för att man söker. Men man kan också få ett ja, och vilket kan du ju inte veta innan, eller hur?
Och även om man t o m vet vad som felas eller fattas, kan det ändå vara en enorm skillnad när en expert, vare sig det är en läkare, en psykolog eller något annat, får bli delaktig.

Nu är det dags för morgon, så jag avslutar hux flux med en bild från helgens fika. Jag sov en del, och hade det mysigt med barnen. Bara så ni vet;)

Varmaste TACK för alla stöttande och uppmuntrande kommentarer❤️KRAM på er, och hoppas ni får en bra vecka🤗

Åh nej!

Här har jag tillbringat välbehövlig tid i veckan

Jag är tvungen att inse en sak; Den sista tiden har varit lite för mycket, både i det yttre och i det inre. Jag har befunnit mig i denna stundtals kaotiska virvelstorm, och försökt att reda i den så gott jag förmått, parallellt med det vanliga krävande vardagslivet…
Så i onsdags vaknade jag med yrsel tillsammans med ljudet av susande skog i mitt huvud. Två jobbiga, mardrömslika symptom från min gamla utmattning, som jag inte känt av på ett bra tag, och som jag är tacksam för varje dag att jag är av med. Det, och en lamslående trötthet.
Att vara trött är såklart alltid jobbigt, men när man är utmattad är man helt färdig. Ljus och ljud var ofta jobbigt när jag mådde som värst, jag klarade inte ens alltid av att äta middag med min familj. Och jag kunde ligga i timmar i sängen och bli gråtfärdig vid tanken på att jag skulle duscha senare.
Nu är jag gudskelov inte i ett sådant läge. Men jag skriver detta på bloggen som en stark varning till mig själv. Jag måste ta det lugnare.
Och det har jag faktiskt gjort i veckan! Symptomen gav mig med rätta panik, så jag har vilat och sovit länge på eftermiddagarna. För att sedan gå upp, sätta mig i soffan och titta på serier med barnen. Igår var jag fortfarande väldigt trött, men ingen yrsel, inget ljud i huvudet, och hittills (har nyss vaknat) verkar det lugnt på den fronten även idag. TACK!
Något som är stressande när jag kopplar av är att det inte tar många timmar innan stöket infinner sig hemma.

Minstingen är en starkt bidragande orsak. Pysslet täcker hela köksbordet, och lekarna sprider sig som en löpeld över stora delar av huset; gosedjurs-skola på stora mattan i vardagsrummet, affär i andra delen av rummet. Så håller det på, ända fram till läggdags, om ingen hindrar henne.

Bevis nedan, hennes rum 😉

Och så det andra; syltspill och övergivna mackor på köksbänken, skönhetskurer med olivolja och bananer i badrummet. Toapappret är slut, soporna överfulla och någon hittar inte sina gympa-kläder.
Nu kanske ni tror att jag gör precis allt här hemma. Sanningen är att jag ständigt påminner barnen om att plocka undan efter sig, men det tar ungefär lika mycket tid eller mer, som att göra det själv, så vi hamnar väl någonstans mittemellan.

Och min man? Han försöker gott folk, men har också annat att göra. Dessutom är det inte lätt att besegra mig på ordningsfronten. Där jag far fram, blir det städat👍🌟(Dock inte just nu, då).
Igår köpte jag i alla fall en ny dammsugare på hemvägen. Tyvärr orkade ingen packa upp den, men minstingen har redan prytt kartongen 🙂

Vi får väl se hur helgen utvecklar sig. Men hälsan är viktigast, och det lär jag mig sakta men säkert…
Önskar er en riktigt trevlig helg, och tack för att ni läste 🤗 Kram

En kommentar som gör en dag

Så här kan det kännas när någon skriver fint, som att det ljusnar helt enkelt. Och obs, titta på himlen nu, inte på min (inhägnade) kanin 😉
IMG_9472Nyss var det en, för mig helt okänd person, som skrev och tackade för att jag bloggade! ”Jag läser och berörs hela tiden” skrev hen. Och jag bara; WOW! En sådan kommentar gör ju att man skulle kunna blogga på i evigheter, även när lusten saknas. TACK!
Frågan är vad det motsatta skulle göra med en?
I somras hittade jag av en slump Isabella Löwengrips blogg. Naturligtvis kände jag till henne, men eftersom jag sällan läser skvaller, var det inte mycket mer än ett bekant namn. Men aktuellt inlägg handlade om att hon försökte sluta med insomningstabletter, i precis samma veva som jag, (det misslyckades, kan jag säga) och sedan dess har jag läst. Och kommenterat, hyfsat ofta. Givetvis finns det en grad av egenintresse i det, eftersom många fler än vanligt då klickar sig vidare till mig. Men största delen handlar om att försöka vara en motvikt till all negativitet hon får. Visst, hon hade kanske inte behövt lägga ut massa spydiga kommentarer, men hon hade ju fått dem lik förbannat.
Jag känner inte Isabella, och kommer säkert aldrig göra det heller. Däremot känner jag med henne, och är dessutom, och det borde alla vara, motståndare till mobbning av alla former. Det världen behöver är mer godhet❤️

Den sista tiden har jag, trots alla snälla läsare, känt att jag tvivlar på mitt bloggande ibland. På att det är för tidskrävande, undrat vad det är för mening bla, bla…Dessutom är det tungt just nu, vilket inte gör något bättre. Men sedan har det slutat med att jag skriver ett inlägg i alla fall. Och visst, det tar lite tid men det ger mycket tillbaka. Jag korrläser, (fast det slinker alltid igenom något fel, förstår inte hur ni andra bloggare gör). Jag väljer ut bilder. Och eftersom jag ofta skriver om saker som hänt, påminns jag även om det som varit bra.
Sedan kommer kommentarerna. Snälla, uppmuntrande, kloka. TACK, det betyder så mycket! Men man måste absolut inte kommentera, eller gilla, det räcker mer än väl att se hur många som går in och läser 🙂
Vill också passa på att tacka er, vars bloggar jag följer. Ni vet vilka ni är. Era inlägg berikar mig; underhåller, men ger även tröst och en känsla av samhörighet. Vi vet alla att livet är jävligt och suger ibland. Men också att det kan vända, ibland snabbare än man anar, och det ger styrka. So please continue att blogga;) Och ni som följer, var snälla!
Totalt onödigt att skriva på denna blogg, men viktigt att det syns i så många flöden som möjligt. För alla, bloggare som läsare, har vi möjlighet att påverka, och det gör vi också. Avslutar därför med en bild som använts flera gånger, men som inte kan visas nog. Om du frågar mig, då;) För kärlek är bäst. Kram🤗
img_7467

Olika dagar

Gott folk, idag är det skrot med mig. För lite sömn, för mycket tankar…Hoppas att det är mensen som är i antågande, vet av lång erfarenhet att både ångest och värk ibland påverkas mycket av det.
Men, de sista dagarna har också innehållit riktiga guldkorn. I förra inlägget började jag med att oja mig över att jag inte trodde att det skulle bli en bra dag. Men lördagen blev bra! För en gångs skull lyckades jag med att vara lat. Spenderade en hel del tid i soffan, bl a pysslande med minstingen.

På eftermiddagen åkte jag och äldsta dottern iväg några timmar, åt ute och promenerade (lite) i regnet och mörkret.

När vi kom hem fortsatte vi att mysa ihop framför en serie✨I söndags vaknade jag med mycket energi, den gick åt till välbehövlig städning, och senare en promenad i skogen. Tro det eller ej, men solen lyste, och hälen värkte inte. Lycka!

Igår värkte den däremot. Som tur var fick den vila ganska mycket, för jag skrev på dagen och åkte till en vän framåt kvällen. Det var lite som att komma hem. Både för att jag varit där så många gånger, men också för att hon är den hon är. Och vi har en låååång historia ihop.


Så här fint har hon det och pajen var god!
Och idag då? Idag är det tisdag och jobb. Men sedan får det nog bli soffan igen, och ännu en serie, för jag är redan trött.
Tack till er som läste, och ta hand om er. Även om livet inte alltid är på topp, kan man alltid göra bättre genom att vara snäll mot sig själv💓Så det så 😉

Ta ledigt!

Tyvärr känns det redan, trots att det är tidig morgon, att det här inte har stora förutsättningar att bli en bra dag. Kroppen är tung och trött, och jag är sur. Jag vet inte på vad, är egentligen nöjd med veckan, men inser att jag behöver en plan, (för min och för andras skull) och jag vet redan vad den borde bestå av:
Inte göra så mycket, unna mig det. Sitta stilla, med foten som olyckligtvis fortfarande värker. Pyssla med minstingen, och titta när yngste sonen spelar Fortnite senare. Nu har vi inte granen kvar längre, men mysfaktorn är så här hög i soffhörnet, även om det är kills hela tiden;)

Ett av de äldre barnen behöver skjuts till samhället och bussen om några timmar. Då kanske jag köper en dammsugare, för den vi har är totalt förbrukad. Om det gick skulle jag även köpa en mental sådan, en som gjorde rent från skuld, dåligt samvete och måsten. Den fick mer än gärna ta ett varv bland tankarna också, ersätta kritik med uppmuntran och självkärlek. Typ ”Du behöver inte flänga runt som en stolle jämt, du är bra ändå”.
Och jag har faktiskt gjort mycket de sista dagarna. Jobbat extra t ex, samt ringt ett samtal jag bävat för en månad.
Nu gurglar kaffebryggaren till här, och jag känner livsandarna återvända. Lite uppmuntran och credit, tänk vad gott det kan göra 🙂
Allvarligt talat, det är så många av oss som borde vara bättre på just det, att vara snälla mot oss själva. Världen skulle vara en bättre plats att leva på då, för den som behandlar sig själv med kärlek sprider det vidare. Vet att alla vet, ändå behöver vi nog höra det väldigt ofta…

Så hej, välbehövliga lugna lördag, här kommer jag! Visserligen jättedålig på att koppla av, men då finns det väl desto större anledning att träna på det? Själv tänker jag börja dagen med att gå ut till kaninerna. För den oinvigde har vi fyra stycken, de bor två och två, och rastas i den gemensamma hagen i omgångar. Annars slåss dom så pälsen ryker. Ungefär som mina tankar, positiva mot negativa;)

Titta bara på Vitnos blick häromdagen, när Isa-Lisa befinner sig i frihet och luktar (och tuggar) på hennes hem.

Men igår var det fridfullt för Vitnos, för då var HON ute. Så det finns ljusglimtar, även och som synes nedan, på den mörka vinterhimlen.

Ha nu en riktigt fin helg, och framför allt, ta hand om dig själv 🤗❤️ För det är du värd, alla gånger.

2019, en sammanfattning

Jag fick lust att lista 2019, och hittade några frågor:

Det bästa som hände under 2019?
Jag blev frisk från min utmattning. Yes, jag känner mig tillräckligt bra för att skriva så. Året började inte speciellt ljust på den fronten, men i augusti skedde en markant förändring som hållit i sig. De flesta dagar klarar jag mig bra utan att vila / sova dagtid. Det är helt underbart, mycket bättre än jag vågade hoppas!

Det sämsta som hände under 2019?

Inom familjen drabbades vi av en kris. Vi lyckades lösa den bra, men trampar fortfarande runt i dess fotspår, och det är tungt. Sedan dog min älskade mormor. Hon hade fått leva klart, och på det sättet var det skönt, en värdig avslutning på ett långt liv. Men man är förstås aldrig glad över att någon man älskar går ur tiden.
Min lilla mormor, nu hos änglarna…💔

Gjorde du något nytt under året som gått?
Nej, det gjorde jag faktiskt inte. Inte ens när jag började skriva efter utmattningen var det på ett nytt manus, utan ett som har flera år på nacken. Fast vi skaffade en ny kanin, Mumrik. Om det räknas?
IMG_8945
Mumrik, den nye…

Något du saknat under 2019?
Sinnesfrid. Fast det saknar jag i och för sig väldigt ofta… Är en känslosam, ängslig person och addera fyra barn, som fortfarande bor hemma, på det. Det blir mycket glädje också, förstås. Men blir det lugnt? Nej.
Vill samtidigt tillägga att jag är väldigt nöjd med mitt liv. Jag ville ha familj och flera barn, och jag fick det.
IMG_1484
Min fina familj❤️

Vad vill du göra annorlunda under 2020?
Jag vill alltid skriva mer än jag gör. Samtidigt vet jag att jag skriver (nästan) så mycket jag kan och orkar, och det är knappast så att jag latar mig när jag inte gör det. Som sagt, jag har familjen och det är jag som sköter mycket av det praktiska, jag jobbar deltid som lokalvårdare, och ja…det och skrivandet, tar i princip all min vakna tid. Dessutom behöver jag fortfarande träna på att koppla av, så…jag får försöka vara nöjd som det är helt enkelt.

Något du ångrar att du gjorde under föregående år?
Jag ångrar saker hela tiden. Att jag tappade tålamodet, att jag lade mig för sent, o s v… Det handlar alltså ofta om småsaker. Men något större? Nej, inte vad jag kan komma på. Skönt det i alla fall.

Ditt största mål 2020?
Det handlar om två stora saker som ofta nämns här på bloggen: Dels att ta det lugnare, både för att uppnå större sinnesfrid i vardagen, och för att behålla den hälsa jag uppnått.
Och så är det att fortsätta skriva, och gärna utöka tiden i skrivskrubben. Vet att det är lite dubbla budskap nu, jag skulle ju vara nöjd skrev jag ovan. Men sinnesfrid och skrivande hör också ihop. För samtidigt som det tar energi, ger det så mycket mer, och jag älskar det.
Delegera mera, är det något? Eller helt enkelt försöka strunta i om vissa saker blir gjorda eller inte. Aj, så svårt, men just därför en bra utmaning kanske 😉 ? Jag avslutar med det som en öppen fråga till mig själv. Eller, här kommer en till er också. Både hört och läst att 2019 inte var världens toppenår. Otroligt generell fråga förstås, omöjlig att besvara i sin helhet, men någon som har samma känsla? Oavsett, 2020 kommer bli bra! Eller hur?!
KRAM på er, och varmt tack för att ni läste🤗