Det bästa och det värsta

Det värsta i dag var huvudvärken. Som satte sig som ett spännband runt huvudet när halva dagen gått. Jag vet inte hur jag orkade storhandla på hemvägen, men det var så behövligt att jag inte kunde låta bli. Och så hade jag lovat några sjuklingar hemma; en ville ha jordgubbar och choklad, och en annan Risi-Frutti. Väl hemma lämnade jag över kassarna till min man och sjönk ner i sängen. Inte så länge dock, för jag hade en bokad telefontid med en läkare angående ett av barnen.

Det bästa i dag är nu, när jag åter krupit till sängs. Släckt ner och tänt ljus, och ska läsa en stund.

Väldigt bra bok! Och just nu är det lugnt här hemma. Inga skrik, inga utbrott, inte ens ett litet bråk någonstans. Eller så har jag bara väldigt hög volym på mina lugnande musikmeditationer🎧🌈😉Kram

Olika stunder

Trots allt, eller för att det gör ont att leva just nu, behöver jag nog blogga. Men jag vet inte i vilken utsträckning. Det har väl blivit en vana, antar jag. Och alla stunder är inte dåliga stunder.

Vilket väder det är i dag🌞Jag har gräs under fötterna, blandat med smulor och damm. Inomhus håller jag på att städa. Medan maken gör tomatsås och pasta, och barnen, särskilt minstingen.springer runt som ett yrväder. Trött av både sol, och annat. På fredag har vi en tid för henne på sjukhuset, en som vi så väl behöver. Och jag både gråter inuti, och är glad över det samtidigt. (Observera att det inte är för ett fysiskt tillstånd, utan en möjlig s.k bokstavsdiagnos. Så ingen som känner oss behöver oroa sig för att något nytt tillkommit).

I hagen gör kaninerna språng, det är verkligen vår i luften. Just nu. Om några dagar ska det bli kallare tror jag. Och kärleken är det som bär oss, alltid❤️

KRAM på dig som läste, och tack för att du gjorde det😍

Den sista tiden…

…har det hänt lite för mycket som tagit på både ork och lust. Så jag gör ett uppehåll, eller så slutar jag blogga, det vet jag inte riktigt. Jag får väl se om jag saknar den, eller orkar.

Jag kommer i alla fall att sakna ER❤️Varmaste TACK till alla som läst, och / eller kommenterat😍🤗🙏Det har betytt så mycket. Ta hand om er🤗KRAM!

Och skrivandet då?

Det slog mig att jag knappt har bloggat om skrivandet det sista. Av naturliga skäl förstås, Covid osv.

Men det betyder inte att jag inte har ägnat mig åt Vårmörker. Även om det inte blivit så mycket häng med det som jag önskat, så har det ändå hänt en del. Jag gjorde flera genomläsningar när jag var sjuk t ex. (Observera att jag inte har ett helt manus än, utan typ ett halvt, eller möjligen mer än så). Och jag gillar det så mycket💗Jag är fäst vid karaktärerna, jag älskar att skriva på det, jag tycker om att fundera på vad som ska hända framåt. Så känns det nu. För två månader sedan ville jag gråta när jag tänkte på det. Det går upp och ner. Liksom jag, och livet.

I morse överraskade jag mig själv med att vara på jobbet kvart över sju, en timme tidigare än vanligt. I sanningens namn berodde det mest på att det är påsklov och att jag inte behövde skjutsa (vissa av) barnen till skolan, men ändå. Sedan kom jag hem, och låg i sängen två timmar. Utan att sova, men utan att orka resa mig. Minstingen har sprungit byn runt med vänner idag. Och solen lyser😊🌞

Jag orkar fortfarande inte gå skogspromenader tyvärr, men njuter av ljuset ändå, står hos kaninerna i trädgården nu. KRAM, och tack för att du läste❤️ Ta hand om dig🤗

Love & Light, fortsättning

Jag tänkte att jag bara kort skulle förklara begreppet Love & Light som jag skrev om igår. För mig, som läser en del andlig litteratur, var det ganska uppenbart vad personen jag tog mig friheten att citera i gårdagens inlägg hade menat. Om jag nu inte förstått hen helt fel förstås;) Hen var upprörd över att man bara skulle känna Love & Light hela tiden.

För mig är uttrycket Love & Light ett begrepp som den andliga världen använder sig av för att sammanfatta sin tro / övertygelse / om hur vi ska försöka att leva.

Att det finns en mening i allt som sker, även om vi inte förstår det när det händer, och ibland aldrig. Att vi är här för att lära och växa, men framför allt, att vi ska fylla vår tid här med att sprida så mycket kärlek och ljus som det bara går. Inom oss, och runtomkring oss.

Det är egentligen svårt att tycka något dåligt om det, men liksom personen jag citerade menade, kan det bli skenheligt och falskt, om det betyder att man måste trycka undan mer ovälkomna och jobbiga känslor.

Det ska vi naturligtvis inte. Vi är människor, inte helgon. Och oavsett om vi tror på att allt, speciellt svårigheter, har ett syfte vi inte ser under jordelivet, betyder det förstås inte att vi ska vara tacksamma när vi drabbas av sjukdom, eller mister någon.

MEN, rent allmänt, kanske vi kunde klaga lite mindre på saker som inte är så hemska, egentligen? Eller vad tycker ni? Detta inlägg blev en liten upprepning av förra, eftersom jag förstått att jag kan ha uttryckt mig lite oklart. Någon som dock är en mästare på att skriva om detta och mycket annat är Eckhart Tolle. LÄS!

Tack till dig som kikade in, jag önskar dig en riktigt fin påskdag🐣💗Och du, glöm inte att vara snäll mot dig själv. Något nästan alla behöver träna på, och som dessutom gör världen runt dig ljusare🙏😉

Love & light och sånt

Jag läste detta på Facebook eller Insta, och känner mig fri att citera, trots att jag inte kommer ihåg det ordagrant;

”Jag är så j-a trött på Love & Light, och sånt. Är det någon som håller med?! Överallt står det om Love & Light, att man ska gå runt och känna det, och jag tycker det är så skenheligt. Och falskt! Man ska inte vara förbannad osv”…

Och ja, jo. Jag log, fast inte överseende. Jag fattade. Ni som hängt här ett tag vet förmodligen att jag tror på Gud, Universum, vad man nu vill kalla det, kärt barn har många namn😇Jag försöker tänka positivt, och Love & Light.

Men inte hela tiden. För jag är ingen skimrande ängel. Jag tror att det personen menade var att positivt tänkande blir falskt om vi använder det som en ursäkt för att inte känna, eller ta itu med våra problem. Men det är inte meningen att vi ska använda upplyftande strategier på det viset.

Våra känslor har vi fått för att vi ska känna dem. Även de jobbiga, givetvis. Vi får vara arga, ledsna, skitsura och uppgivna.

Vi ska bara inte fastna i dessa lägen för länge.

Orkar inte skriva mer nu, jag är så trött. Symtomen försvann, men denna matthet!

Jag är skitsur över det, faktiskt.

Påskafton med tre timmars vila, och snart läggdags för mig…😴😢Visserligen med en stunds sällskap av meditationsmusik och böcker. Men ändå. Gudarna ska veta att jag behövde fan inte mer trötthet!!

Men samtidigt…Vilken tur att ingen av oss blev jättesjuk. Och min man är med barnen. Viken välsignelse att ha en familj runt sig. Som sagt, Love & Light…Så där håller jag på, hela tiden. Någon som känner igen sig?😉Hoppas att du, vem du än är, har en fin påsk🐣❤️KRAM, och tack för att du läste!