Ljus för Vårmörker

En av mina favoritmuggar i skrivskrubben

…och ännu ett glatt inlägg härifrån 😊

I det förra skrev jag ju om att jag ägnat en halv dag åt mitt manus och igår bara fortsatte det…Jag skrev klart mitt synopsis ✍️Observera att jag haft ett innan, det jag skrivit de sista dagarna innehåller bara en del nytt. Men ändå viktigt, och välbehövligt. Jag har nämligen kommit så långt in i handlingen nu att det inte håller med den lösa intrig jag haft, vissa luckor var tvungna att fyllas i, så att jag kan staka ut en tydlig riktning framåt.

Nästa steg framför datorn blir att rensa i mitt dokument ”Idéer och intrig”. Där finns så mycket att man inte hittar någonting. Men det jag faktiskt hittar ska jag ta hand om. Allt annat ska bort. Det är dock inget jag kan göra just nu. När det är frukostrast här på jobbet och jag dricker kaffe och lyssnar på regnet utanför. Ganska mysigt.

Igår var det sol däremot, och bad. Dagarna dessförinnan hände bl a detta:

Man kan inte låta bli att plocka blåbär detta år. Och göra paj, med vaniljsås. Och så takjobbarna

Ser ni den mörkare delen på talet, den som då kortet togs, inte blivit tvättad ännu? Vilken skillnad 🤩 Känns som om vi har ett nytt hus redan nu, hur ska det då inte kännas när målningen är klar?!

Tack till dig som läste, ta hand om dig❤️🤗

Yr av lycka …

Okej, av trötthet också, men mest glädje.

Jag har nämligen ägnat fem timmar åt Vårmörker idag, och det var ett tag sedan. Först drygt tre timmars läsning av alltihop, därefter skogspromenad för att tänka, och sedan skrev jag ner synopsis, med några nya idéer.

Början, mitten och slut har jag haft i flera år, men med stora, generösa luckor emellan. Jag vet nämligen, sedan skrivandet av Skuggvinter, att karaktärerna brukar lägga sig i det hela, och att det bästa är att låta dem göra det.

Jag vet också att jag, och mina huvudpersoner Lina, Agnes och Olof, kritiskt kommer granska det jag slagit fast idag, att vi kommer göra vårt bästa för att hitta brister och annat som skaver, och att det ska vara precis så! I slutändan är det som räknas att boken blir trovärdig, spännande och välskriven, inte hur lång vägen dit var. (Även om det är jobbigt att det tar sån tid och jag önskar att det gick snabbare).

Men idag 😁 Tänker jag bara njuta av att jag är nöjd just nu. Samt en del annat; Att jag börjar vänja mig vid mitt nyslingade hår. Att det blivit två bad till sen förra inlägget

Och huset! Målningen fortskrider, och nu har vi fått taket tvättat också🤘🏻 Vi känner knappt igen vårt hem. På utsidan. Inuti är det lika stökigt som vanligt. Men det är ju lättare att göra något åt än mossa och skit på takpannorna, å andra sidan…

Så idag är jag yr av lycka 😁 Hoppas att du har det bra, vad du än gör, och tack för att du läste.

Apropå läsning rekommenderar jag ”Hålla dig nära”. Spänning på hög nivå är det när FBI-agenten Stephanie får nys om att hennes tonårsson kan vara medlem i en terrorist-organisation.

KRAM❤️🤗

Inga selfies, tack

Maken målar och målar, huset skiftar sakta men säkert från blått till grönt. Jag är så stolt över honom, han kämpar på 🥰 Och det blir bra!

Att vi har takojobbare på plats är en bonus på flera sätt, bl a för att de låter ställningen stå kvar när de går hem för dagen.

Men i förrgår var jag, trots allt bra som händer, ändå sur när jag promenerade under den, på väg ut i trädgården för att ge kaninerna mat.

– Du kan spilla lite grönt i håret på mig, sa jag, det skulle inte förvärra saken.

Tidigare på dagen, hos frisören, hade jag skickat den här selfien till familjen

”Vad fint det blev mamma 👍” skrev minstingen. ”Det är inte klart än, messade jag. Det kommer bli finare”. Ja Ha❤️” blev svaret. Gullis, tänkte jag.

Men det blev inte finare. Jag såg ut som någon som gjort slingor för att hon inte vill känna sig gammal. Med en FUL blond färg. Alternativt iklätt sig peruk som inte passade.

– Det är jättesnyggt, sa maken. Det ser visst naturligt ut.

Jag frågade de yngsta vad de tyckte. Yngste sonen kontrade med en motfråga:

– Men VARFÖR färgade du håret?

– Jag vet inte, Simon sa jag. Jag vet inte.

– Du ser bara lite gamlare ut, sa minstingen.

Då gick jag in i sovrummet, stängde dörren och sjönk ner på sängen. Sedan utmattningen och diverse andra plågor är jag som en kran som inte håller tätt. Jag lät tårarna komma. 1830 kr hade jag betalat för eländet också. Det sved. En diskret knackning hördes på dörren.

– Ska jag göra en smörgås åt dig? frågade minstingen. Kanske ditt eget goda bröd?

Gullis igen 😍 Jag lägger inte ut någon bild på resultatet. Däremot gärna denna

Det blev bad igår. Först var det soligt och kvalmigt, fast blåsigt, sedan tog molnen över. Jag och yngste pojken låg kvar i vattnet så länge som möjligt. Kände att vågorna var starka, och såg himlen mörkna till den nästan var svart. Men det var skönt! Jag glömde allt. Och förresten sa barnen att håret inte var lika ljust när jag badade i alla fall.

Tack till dig som läste ❤️ Hoppas att du har det bra!

Bad, såklart!

När solen, och därmed värmen kom på besök i förrgår var vi några i familjen som fick bråttom till sjön☀️

Det var överraskande skönt, vi trodde att det skulle vara kallare eftersom sista veckorna varit sådär vädermässigt. Vi plaskade, och simmade under vattnet för att prova nya simglasögon. Och minstingen älskade ananas-ringen, en av presenterna hon fick förra veckan. Att bada är glädje tycker vi.

Något annat som är glädjande är målningen av huset. Makens målning. Jag hejar på, med trött högerarm (igen). Och jobbar, och sköter mycket inomhus. Det olivgröna är det nya, det blå är det gamla som ska bort.

Det kommer bli så snyggt💪

– Det här är roligt, riktigt roligt, sa en av grannarna häromdagen. Kanske för att vårt hus sett lite ruffigt ut de sista åren? Hur som helst, kul med uppmuntrande grannar. Och apropå det. Det har säkert att göra med att vi bor i en liten by i närheten av två mindre samhällen, men jag får ofta höra att min bok blivit läst, och gillad. Senast i går, då en för mig okänd kvinna, talade om att hon nyss läst Skuggvinter.

– Den var bra! sa hon. Du är verkligen duktig. Keep on going, bara. TACK🌺 Få saker är så inspirerande som att få höra det. Och jag är så glad att jag håller på med nästa.

Stor kram till dig som läste, vem du än är🤗❤️Hoppas att du har en fin sommar!

Grönt är skönt…

… tänkte jag på min promenad tidigt imorse.

Och blått ska bli grönt! Maken målar nämligen huset, i detta nu. Och hela dagen igår, och alldeles säkert imorgon också🎨

Mycket av vårt hus är vitt tegel, men resten ska alltså bli grönt. Ni får se i nästa inlägg. Så spännande! (Bara lite rädd att han ska ramla från stegen) 😳 Ändå sitter jag lugnt på trappen till altanen och bloggar och dricker kaffe. Soligt och molnigt om vartannat, precis som livet är. En pytteliten insekt kryper på mitt lår, en som jag inte sett om jag inte stannat upp.

Borde känna mig helt färdig, sov utan tabletter i natt för första gången på … hur länge? Eller sov INTE borde jag skriva. Ändå känner jag mig märkligt lätt. För det är tungt, och tröttande, att ta mediciner också.

Hej dagen, du får ta emot mig som jag är😊Inte perfekt, men vem är det? Det är inte det vi kom hit för att lära oss. Att vara människa, och älska så mycket det bara går. Det räcker till ❤️

Kram!

Födelsedagar!

Döttrarna i familjen fyller år på samma dag fast med sex års mellanrum, och denna dag inföll igår 😊 De hade planerat ihop, och var även med mig och handlade dagen innan. Det skulle bakas varsin tårta med den gemensamma nämnaren bär och grädde, medan bottnar och innehåll skiljde sig åt. Pastasallad till lunch, och grillat framåt kvällen.

Men till frukost blir det alltid scones på födelsedagar. Minstingen var pirrig i kroppen och glad 😃 Hon hade radat upp alla paket på stora mattan i vardagsrummet, och när vi gick på promenad hade hon med sig en av dem,

nämligen den här glittriga väskan! Sedan gick dagen, hon öppnade present efter present. Och njöt verkligen 🥰 🎁

Tonåringen ville ha alla gåvor i form av pengar. Hon kände sig väldigt rik i slutet av dagen, och bokade raskt in en shoppingtur med en kompis i slutet av veckan.

Småkusinerna var krassliga och kunde inte komma, men morfar och nornor dök upp.

Nästan allt av tårtan ni ser på bilden hade ätits upp till förmiddags-fikat. Men det gjorde inget, för vi hade ju tonåringens otroligt vackra marängskapelse att hugga in på.

Om det inte hade varit för att hon, som aldrig blir förkyld, nös på den när hon lyfte upp den för fotografering🤧

Det hade inte blivit dessert för morfar och mormor om det inte varit för att minstingen sparat lite av sitt bakverk, som hon frikostigt delade med sig av. Men den största biten tog hon själv. Fyller man år så gör man🎂

– Har det varit en bra födelsedag? frågade jag när vi sa godnatt. Då låg jag redan i sängen.

Minstingen tänkte efter.

– Ja, hittills, sa hon sedan, och gick ut. Jag somnade till ljudet av en av hennes presenter, en rosa sjungande lama. Så, jo, ganska nöjd var hon nog 😉

KRAM på er och hoppas att ni har det bra, vad ni än gör 🤗