Väder, recensioner och annat

Hittade detta av en slump på en bokblogg igår kväll, och i slutet av inlägget finns en annan recensionIMG_6187

Jag älskar när det drar ihop sig till regn, när det mörknar och allt runt en tycks stillna  minuterna innan. När man kan känna doften av dropparna innan de faller. Alla borde älska regn just nu, grundvattennivåerna är redan låga läste jag häromdagen. Jag tycker mycket om snö också, fast inte när det ligger som ett vitt täcke på studsmattan i maj. Vädret gör som det själv vill, och vi har gjort som vi vill med jorden, och det finns ingen som inte borde åtminstone reflektera över det. Och gärna göra något mer. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Det är ett skönt motto att försöka leva efter, och dessutom så sant.

Något jag brukar säga när speciellt ett av barnen känner stress och även viss prestationsångest gällande skolan, är Oavsett vad du gör kommer det alltid att finnas dem som är bättre än dig, och dem som är sämre. Och vi är alla bra på olika saker. Det är alltså ingen som helst mening att jämföra sig med andra än sig själv. Gör bara ditt bästa. Och, brukar jag lägga till, ibland orkar man inte göra sitt bästa och det är helt okej.

Jag har märkt att de orden hjälper min tonåring och det bästa är ju att det även är sant. När Skuggvinter gavs ut var jag så nervös att jag…hittar inga ord här faktiskt. Men jag minns att jag stärkte mig med att läsa recensioner av etablerade författares böcker. Och jag läste inte de som var bra utan tvärtom, de som sågade. Och så skapade jag mitt eget motto; Det finns ingen bok som alla gillar. (Men förhoppningsvis kommer någon gilla min). Sedan dess har jag fått ganska många recensioner, och vet ni vad, samtliga bokbloggar som läst, har gillat:) Lägsta betyg 3 och högsta 5. Vilken lycka! Nu kan det ju förstås finnas sådana jag inte sett. Igår hittade jag en på Goodreads, som jag tyckte var intressant, dels för att den var skriven av en man, övriga har varit kvinnor. Du kan läsa den nedan, eller på Goodreads såklart. Min plan är för övrigt att lägga ut recensioner av Skuggvinter här snart. För det blir tyvärr ingen uppfräschning av min blogg för tillfället, han som skulle göra det har inte tid. Men, men…det kommer andra tillfällen.

Nu är frågan hur jag, som en avslutning på detta inlägg, ska knyta ihop det med väderbeskrivningarna i början? För som alla deckarälskare avskyr jag lösa trådar. Jo, just det, jag skulle ju nämna min psykologiska thriller Vårskogen. Där känns det, efter en lång tid av torka och sedan synopsis-skapande, som om det drar ihop sig till en period av riktigt, rikligt skrivande. Äntligen!

Allra största TACK till dig som läste, och om du som jag suttit still för mycket vid datorn, gå gärna ut och dansa en regndans. Eller gå i alla fall ut. Det är alltid bra;) Ta hand om dig!

Recensionen jag hittade på Goodreads Helt ok debutbok! Jag är nog inte bokens primära målgrupp men drogs in i handlingen ändå. Ibland kunde jag bli irriterad på huvudpersonen Alice, skärp till dig lite tack! Sebastian var inte heller helt övertygande medan resten av galleriet var bra. Gillar man orden känna och känsla i alla dess böjningsformer så är detta boken för dig! Dock var plotten intressant och man fick inblick i Alices ångest och skräck. 

 

 

Viktigt på riktigt

IMG_5436

När jag går ut i trädgården slås jag av att det är bra att vi inte hunnit klippa gräset än för det finns mängder av maskrosblad till kaninerna. Jag böjer mig ner, plockar och blir, i kvällssolen glad av det lysande gröna. Jag undrar hur sommaren ska bli, minns hur brunt allt var den förra. Och stekhett.

I en kyrka i närheten begravs en tioårig flicka. Jag kände henne inte och vet inte varför hon dog, men spelar det någon roll? Ska man ens förbli oberörd? För mig som inte är drabbad blir det en påminnelse om vad som verkligen betyder något i livet som har tendensen att rusa förbi snabbt. En bra dag är kanske inte synonymt med en effektiv dag så ofta som vi tror, utan tvärtom; det rikaste är att våga stanna upp och njuta av det man har. Jag ber en extra bön för mina barn, trycker minstingen intill mig när jag hämtar på fritids, och kollar snygga hopp på studsmattan.

-Kan vi läsa idag? frågar minste sonen.

-Javisst, säger jag för vips är det kväll, och lampan kastar sitt mjuka sken över oss där vi ligger och myser i sängen.

-Jaha, säger han nöjt när jag avslutar, då var läsläxan gjord!

-Men, det är ju du som ska läsa för mig, protesterar jag.

-Nähä, säger han. Huvudsaken är att man läser! Fröken sa man, inte vem!

I denna stund är det förmiddag, huset är stilla och jag ska skriva på mitt manus. Där är det november, grått och trist. Vilken gåva det är ha olika världar att vistas i.

Tack till dig som läste, ta hand om dig och de dina!

 

Sommar, eller?!

Ett foto som togs för en vecka sedan och en gissning är att denna kväll blir lika finIMG_6091

Vet ni vad, idag är det sommar här i vår lilla by. 25 grader och sol! Minstingen hade bytt om till shorts när jag hämtade henne på fritids. De äldre barnen klagade på att det varit varmt i bussen, och kaninerna ligger utsträckta i sina burar. Himlen är blå och gräset är grönt och jag tänker att ett ljuvligt sätt att koppla av på är att sätta mig ute och bara njuta. Så jag tänker göra just det. Innan halva familjen kommer hem med matkassar och det vankas hamburgare. Det låter inte fel det heller, faktiskt, men innan dess: vår lilla stentrappa på baksidan av trädgården, jag och en blommig kopp kaffe!

Ha en riktigt fin helg och glöm inte att ta vara på stunden:)

Ps En dryg halvtimme efter att jag skrivit detta inlägg, blev himlen lila och det började regna och åska. Sånt är livet ibland…tacksam för att jag tog vara på solen innan ;)Ds

Hur svårt ska det vara…

IMG_6129

 

…att bara koppla av?!… (fast på bilden ser ni i alla fall två som klarar det;) Och jag får börja med att skriva att påsken har varit helt underbar. Den började med hotellövernattning i Göteborg för mig och äldsta dottern, och fortsatte sedan hemma med sol, äggjakt i trädgården, god påskbuffé och mer sol:) Fast, till det en helt otrolig trötthet. Nu har jag faktiskt lyssnat på kroppen under helgen, bl. a har jag avstått från att åka bort med familjen och vilat mycket. Men anledningen till att jag är helt slut nu, och att t o m min hemska yrsel tog sig tillbaka i några dagar, (nu verkar den gudskelov ha försvunnit igen (tack!) är ju för att jag gjort åt med mer energi än jag har. Vilket tar mig till frågan i början; Hur svårt ska det vara att ta det lugnt för sjuttsingen?! Svar:JÄTTEJÄTTESVÅRT. När man är som jag. Och, får tilläggas för rättvisans skull; när man har en ganska stor familj hemma och måste göra en del för att allt ska gå ihop. Men, som min psykolog sagt; Ibland har man faktiskt inget val. Där känner jag att jag är nu. Om jag vill slippa yrseln, kan jag inte göra så mycket. Punkt.

I en bok om utmattning skrev författaren att dagens att göra – lista skulle innehålla högst fem saker, var det mer fick man stryka.

Vad återstår för mig idag om jag skulle tänka så? Frallorna är nästan klara, ska bara sätta in dem i ugnen, så det kan jag räkna bort. Jag vill ta ut kaninerna i hagen och städa deras bur, för det mår jag mår bra av, och det gör dem också. Jag måste tvätta håret. Badrummen behöver städas. Där är vi uppe i tre punkter. I mitt förra liv var knappast en dusch något som räknades på en att göra-lista, men nu, med hotande hjärtklappning vid minsta stress är det tyvärr så. Och jag VILL så gärna gå ut i skogen. Det femte då? Det måste bli tvätten. Japp. Men vänta lite nu, jag måste hämta äldste sonen vid bussen, han kommer hem från Stockholm idag! Okej, då får tvätten vänta till imorgon, helt enkelt. TACK till dig som orkade läsa detta tröttsamma, virriga. Hoppas att du får en fin avslutning på påsken, och ta hand om dig och de dina:)

Ps Lyckligtvis har jag ändå orkat sitta med manuset de sista dagarna även om det inte blir prioriterat idag, och det är jag lycklig för. Samt att jag har en väldigt stöttande make som gör allt jag inte orkar. Och det borde inte stå i ett ps, men om det får jag skriva en annan gång Ds

 

Skärtorsdag!

IMG_6063Här skapas det i köket! Men ser ni vad som ligger bredvid? Anteckningsblocket till mitt manus Vårskogen. Så glad att jag orkar vara kreativ även i skriv-skrubben just nu.

En torsdag fylld av förväntan, för många hoppas jag, god mat och ledigt är sällan fel, eller hur? Här hemma skiljer det sig lite åt vad man ser fram emot; minstingen inledde påsken redan igår med att bjuda morfar och mormor på påskparty 🙂 Det var bl. a äggrullning i vardagsrummet, och dans till ägg-låtar hon hittat på Youtube. Och fika med bakelserna ni ser på bild nedan; rulltårta, övertäckt med grädde och toppad av en persikohalva. Min mormor Stinas recept, både enkelt och gott. Och påskigt;) Men idag är en annan dag och minstingen ser fram emot att åka och handla mat och godis. Med sin pappa. Jag och äldsta dottern åker till Göteborg om några timmar, vi har bokat hotell. Ett där både eftermiddagsfika, kvällsbuffé och frukost ingår. Så vi ska…ja, äta. Och shoppa. Fast jag ska bara fönster-shoppa, jag har nyss lagt en del pengar på bloggen som snart ska snyggas till rejält.

Äldste sonen ska till Stockholm. Snyft! Fast roligt för honom förstås. Och apropå det, ska snart skjutsa honom till bussen. Jag önskar dig som läste en fin inledning på helgen, och allra största tack för att du läste!

 

 

 

 

 

 

 

Framåt var det…

Att skriva är avkoppling för mig, och det ni ser på fotot är också återhämtning; att vara ute och umgås med sina djur. Kaniner är väldigt bra på att bara vara 😉IMG_4044

Jag vill så mycket, men tyvärr, jag orkar inte lika mycket, och det sistnämnda gäller i hög grad just nu. Med risk för att bli tjatig är det alltså åter utmattningen jag syftar på. Den har kommit att löpa likt en lika röd tråd som skrivandet i min blogg numera. Här vill jag gärna lägga till ett tyvärr igen, men det tänker jag inte göra. För jag inser på samma gång att det är just så jag kommer rädda mig själv från att gå in i väggen en gång till;

Det finns bara en väg och den är framåt, men utmattningen måste få följa med på den. Och visa, peka och varna mig när jag inte orkar, och då måste jag lyssna. Det är min väg, den enda stig att följa som kommer hålla. Och ständigt måste jag påminna mig om det. Men vet ni vad, nu sitter jag här och är lite stressad över min att  göra – lista som jag skrivit för idag. Om min psykolog läste detta skulle hon kanske säga något i stil med:

– Hur skulle det vara för dig att inte göra en sådan lista? Eller att strunta i den, om du blir så stressad?

Bra tanke! Jag brygger lite mer kaffe och ger mig in i mitt manus Vårskogen en stund istället. För visst är det en ansträngning att skriva men det är också återhämtning, och som jag gjorde gällande i förra inlägget tänker jag från och med nu satsa på skrivandet. Om detta blev virrigt eller en upprepning , då är det nog bara ett tecken på att det är dags att avsluta här. Just det, förresten, en nyhet här i alla fall: Inom kort kommer min blogg att snyggas till rejält, jag har hyrt in expert-hjälp. En riktigt professionell författarblogg ska det bli, med utlagda recensioner och annat. Men innehållet kommer vara precis detsamma. Jag bloggar för att jag tycker om att blogga, punkt slut. Men ser fram emot en snyggare look 😉

Sköt om dig, så hörs vi snart igen. Och, möjligtvis tjatigt nu igen; men har du drömmar, så vårda dem ömt! För det är en viktig del av dig och ditt liv som förtjänar uppmärksamhet, inte nonchalans. Så, varför skulle man inte satsa på sina drömmar?! Det borde alla som har negativa inte kan jag – tankar fundera på. Klart att man ska få göra det (om det inte skadar dig själv eller någon annan förstås) Allt annat är insane.