Hopp i juletid!

 

 

IMG_4325Det här inlägget riktar sig speciellt till aspirerande författare, och lite till utgivna med. Vi i skriv-världen kan behöva all uppmuntran och alla tips vi bara kan få;) Och jag tycker nog att jag har en del att komma med efter ett år som författare. Som FUSKförfattare, kan tilläggas. Utgiven visserligen, men av HYBRIDförlag. FUSK!! Så skrek det länge i mig.

Intervjuad av tidningar flera gånger, och i radio två. (Undra om de är medvetna om vad det är för förlag)? Imponerade människor runt mig; sådana jag inte känner så bra (tänk om de visste…)? Som en jäkla skamfläck har jag burit runt på det, en aning lyft av när Saga Egmont gav ut den som ljudbok på traditionellt sätt, men ändå…Men nu tänker jag baskemej sluta med det! Nu får det vara nog! Nu börjar jag kalla mig författare, och sluta med att rycka till så fort någon annan gör det! Och fortsätt du att läsa, kära aspirerande författare, (och ni andra med) för jag är på väg till er:

Jag trodde så länge att man blev (erkänd, utgiven) författare genom ett vanligt förlags nådiga godkännande. Men jag har långsamt ändrat mig på den punkten.

En viktig insikt kom när jag pratade med Emelie Schepp på Bokmässan i höstas. Även om jag läst det i intervjuer var jag bara tvungen att fråga henne om det verkligen stämde att INGET förlag ville ge ut hennes, numera hyllade serie om åklagaren Jana Berzelius. Första boken hette f.ö Märkta för livet, och hon gav ut den själv.

Jag hade nämligen lite svårt att svälja att ingen förstod potentialen i hennes manus. Eftersom hon även är expert på marknadsföring fattar man ju att följebrevet måste varit…minst sagt okej. Men nej, sa hon till mig, hon blev knappt ens refuserad. Bara ett förlag skickade en standardrefus. Efter två veckor. Hon väntade ett halvår, och ringde sedan tålmodigt upp de andra. Men tyvärr hade de inte haft tid att läsa…(Men hallå förlagen, där gick väl ändå något lite snett)? Vi hade en jättetrevlig pratstund på över en halvtimme där vi diskuterade bl. a hur knäckt man kan bli av en snabb refus, samt av känslan av att vara en fuskförfattare.

– JAG VET! utbrast Emelie när jag sa det ordet. Jag kände mig också sån!

Jag åkte hem från mässan med mer hopp och självkänsla, dels eftersom hon berömt mig och sagt att jag gjorde allt rätt, i marknadsföringsväg. Och kanske, tänkte jag, är jag inte så fuskig ändå? Sedan har det vuxit i mig, och nu säger jag ”Nej! Jag är inte fejk”!

För vem är författare, på riktigt?! Idag skulle jag vilja påstå; Den som har skrivit en bok som många tycker om. Det finns förstås ingen bok  som ALLA tycker om. Men om tillräckligt många gör det, då är man författare. Alla behöver ju inte hålla med mig här, även om jag tror att många gör det. För ärligt talat, om du läser en riktigt bra bok, då bryr du dig väl inte om det är Bonniers eller Eget Förlag som gett ut den?

När kommer nästa? tänker man istället.

Så jag skriver det här till dig som kanske tror som jag gjorde; att enda RIKTIGA vägen till författarskap går genom ett traditionellt förlag. Det stämmer inte. (Om du frågar mig). Jag skulle vilja säga att författare blir man genom LÄSARNAS godkännande! Ni vet, den där stora massan som köper och lånar och läser och kanske även tycker till och bokbloggar om det. T o m, om man har tur,  skriver en rad till författaren!

Och, om jag får vara lite kaxig här, det går inte en vecka utan att jag får positiv respons på Skuggvinter. Det beror givetvis mycket på marknadsföring. Signeringar, utlottningar av boken, men även, och inte minst; reklam på Facebook. Nu har jag t ex en annons rullande på FB som en vän gjort åt mig, och den ger resultat! För några dagar sedan låg jag på plats 20 på Saga Egmonts försäljningslista. Av 3956 titlar! I somras låg jag över en vecka på plats 6 på densamma, då av ca 3000 titlar. Och på Vistos topplista ligger jag nu på plats 6 av 133, efter att i månader (av ingen marknadsföring alls) legat på typ 55. Man ska icke underskatta att synas i flödet.

MEN det finns ju folk som går in och skriver på Skuggvinter-länken, och då får den väldigt många bra betyg! Jag har dessutom fått det angenäma problemet att jag måste spara på böcker nu, de börjar ta slut och jag orkar inte trycka nya. (Måste ta hand om mig själv, hälsan och utmattningen i första laget). Och det beror ju på att boken är bra, tänker jag. Efter att jag, i åratal slitit, och på slutet fått riktigt värdefull hjälp av Helena Andreasson, med bloggen Skriva Läsa Leva, som testläste och tillförde MASSOR, samt en duktig lektör, OCH ett seriöst och kunnigt förlag, har jag faktiskt lyckats. Och det måste väl ändå vara det som räknas, i slutändan?

Själv är jag en väldigt kräsen läsare. Vet inte hur många böcker jag lagt undan, eller inte ens börjat läsa. Men ett förlag som jag har stor respekt för och vars böcker jag älskar (de tre jag läst, nu är jag på fjärde) är DareMe Publishing. Det drivs av Eva-Lisa Dezmin och Katarina Persson, båda utgivna på vanliga förlag från början, men som valde att starta eget. BRA jobbat tycker jag, som nyss börjat njuta av Katarinas nyutkomna Samhällets fiende. 

Det här är inget kritiskt inlägg om förlag, jag skulle bli överlycklig om jag blev utgiven traditionellt. Men jag dör inte om jag inte blir det. För nu vet jag att det finns andra vägar! Som kan vara minst lika bra, eller t o m bättre. Inte alltid, förstås. Man måste vara klok, i kombination med att våga, tillsammans med en sjuklig envishet…För att bli författare. Men det GÅR! Även utan att passera det berömda nålsögat och bli antagen. Och framför allt, och återigen; De vanliga förlagen är inte ALLT! OCH de missar, ibland stort, som med Schepp. Och jag kan inte tänka mig att hon är den enda de missat…

IMG_3496Det kommer mer inlägg om detta. Till dess, du som skriver; Fortsätt att TRO på dig själv! KÄMPA! Om du verkligen vill så finns det sätt, eller så blir du utgiven som du vill. BARA…FORTSÄTT!! Emelie har sagt i minst en intervju att en av de viktigaste saker hon gjort var att hon har trott på sig själv! Så det så! Styrkekramar till dig och trevlig helg:)

 

 

 

 

 

December is here

IMG_4513Apropå det där varför förbanna mörkret som jag skrev om i förra inlägget. Ibland är det bästa som finns att bara gilla läget. Krypa upp i soffan, tända ljus och titta på TV. På något juligt, tycker minstingen som tappert hostar på. Och så  gillar vi årets Julkalender:) (Faktum är att familjen Storm är ganska lika oss, om de varit två barn till och bråkat lite mer).

Men jag vägrar att läsa ”Stora Julpysselboken” som kvällslektyr. Bara massa frågor och besvikelse när det kommer fram att vi inte har pom-poms, färggglada piprensare, lösögon och allt vad det är.

Vi har; papper, tejp och sax. Ja, och kritor naturligtvis. Men it ends there. Det är inte riktigt sant, minstingen har fått antal pyssellådor genom åren. Men just NU är det sant. Och jag är ingen pyssel-mamma. Bara när det kommer till knepiga karaktärer. Då är jag faktiskt hyfsad. Och vad det beror på behöver man ju inte gräva alltför djupt i 😉 Men den som vill kan gå in på www.mittmanus.se och kolla vad jag gjorde igår. Det var underbart!

Och minstingen ska pyssla på skolan imorgon, om hon orkar gå. Om inte får nödlösningen bli ”Messy Churchs” julpyssel i byns kyrka på torsdag. Nu ska jag gå ner och koka te. Det kittlar i halsen på ett sätt som inte känns bra, och huvudet är tungt. TACK till dig som kikade in, ta hand om dig och glöm inte paraplyet när du går ut. I a f om du bor i närheten av oss. En väldigt liten by, numera upplyst av juldekorationer.

IMG_4502

Varför förbanna mörkret..?

Så kommer vi hem från en underbar helg i Stockholm till kallt, frost och regn, om vartannat. Samt magsjuka, feber och hosta. Och fram till nu är det stackars minstingen som har stått för det sistnämnda. Vilken osis, kunde man tycka. Men jag har bestämt mig för att tycka tvärtom. Vilken TUR! För var det någon som ville åka till Stockholm och sina kusiner mest av alla, så var det faktiskt hon. Hon har pratat om det ett halvår. Och det sjuka väntade tills allt det roliga var över. Så det så.

För mig har detta inneburit en hel vecka med vab, och jag och minstingen har gjort det bästa av det. Tvättat en del (jag). Men också tänt ljus och suttit tätt i soffan och tittat på Trolls, Spirit och Huset fullt. Målat och pysslat (mest minstingen). I köket håller hon till, då finns jag i bakgrunden. Lagar mat och bokstaverar och torkar kladdiga ytor bl. a. Och skriver sms. Och svarar på kommentarer om boken. Har en Facebook-reklam ute nu, och senast idag fick jag veta att en lyssnare tycker att Skuggvinter är så spännande att lyssna på att hon måste pausa ibland…Och i helgen träffade jag en författar-kollega (hej Elin:) Senast var det Champagne-baren på Bokmässan, nu ett café i Stockholm. SÅ GIVANDE! Och jag glömmer nog bort ibland att jag måste ta det lugnt. Men mest av allt är jag ändå lycklig just nu. Jag har t ex: ett barn som äntligen börjat intressera sig för skolan. Det gör mig så glad! Och vi bor i ett hus med massa mossa på taket och trädgården är inte alls välskött. Men saken är att jag drömde i åratal om att bo i hus och nu gör vi det. Och länge trodde jag att jag aldrig skulle hitta en man som jag var trygg hos. Men nu har jag en, (även om han är lite gnällig och trött ibland. Men vem är inte det?;) Mest av allt älskar jag honom så himla mycket. Och vinet jag drack nyss kan möjligen ha hjälpt mig att se alla dessa rikedomar i sitt rätta ljus… Men det var det värt! (Jag köper nytt imorgon) Kort sagt: Varför förbanna mörkret när det finns så många ljus att tända? Om det nu är så man skriver… Kram i vilket fall, ta hand om dig!

Och psst, jag bloggar även på www.mittmanus.se

IMG_3352

Hemma igen!

Jag har skvallrat lite om signeringen av Skuggvinter i Stockholm i lördags på min andra blogg www.mittmanus.se, kika gärna in där om du inte redan gjort det 🙂

Nu är jag på hemmaplan igen, trött men lycklig och nöjd i en frusen liten by där varje hustak har ett flortunt vitt täcke på sig. Mycket mer än så orkar jag inte skriva, har gjort åt mycket energi i helgen men eftersom det varit underbart tänker jag inte klaga.

Det skulle passat fint med ett motiv från Stockholm här, men jag väljer att lägga ut ett foto på en mugg jag köpte som påminner om en rosa saga. En man kan dricka ur när man behöver värma sin fantasi med något vackert. Samt något jag tycker är fantastiskt; När jag signerade i lördags och talade om, som jag alltid gör att man även kan lyssna på min bok, var det en kund som genast tog fram den på Storytel. Och då visade det sig att den har 173 betyg, och snittade på 3.47 (av 5). Att så många recenserat den är ju helt otroligt! Allra största TACK till dig som läste och ta hand om dig. Glöm inte att klä dig varmt och säga snälla saker både till dig själv och andra!IMG_4408IMG_4390

Och det varde ljus…

IMG_4293

Bilden är tagen på mitt jobb. Och det är INTE jag som putsar fönster där;)

Jag har fått en ny chans! Det är så det känns. Jag känner mig som mig själv igen, mer och mer. Och i kölvattnet av utmattningen – jag känner mig baskemej pånyttfödd!!

Visst har jag kvar besvär, och jag har bestämt mig för att tacka för dem, varje dag. För högerarmen som fortfarande är kass, för hjärtklappning och tryck över bröstet när jag stressar för mycket, och för några andra trista symptom. För jag vet att jag behöver dem. Annars skulle jag dra iväg i 110 igen. Inte idag, kanske inte nästa vecka, men med stor risk alldeles för tidigt….Och vänta nu, jag SKA förresten inte tillbaka där jag var! Och till min hjälp har jag alltså bl. a mina kroppsliga varningar. Där psyket inte förmått att hejda mig gör nu kroppen det, som jag skrivit om innan. MEN, och Gud, vad jag ska be för att det varar, jag har inte haft yrsel på ett tag! OCH jag sover gott, utan tabletter de flesta nätter. Det är LÅNGT över mina förväntningar på detta stadie! Och vad som är ännu bättre; när jag är uppe är jag för det mesta pigg. I några timmar, alltså. Jag har fortfarande kvar min sovstund på dagen, den påbörjas med meditation; jag somnar till inspelat ljud av vatten och en lugnande röst (funkar på mig), och när jag vaknar gör jag ytterligare en meditation på en dryg halvtimme, innan jag ens går upp ur sängen, och jag har inga planer på att sluta med det. På ett bra tag.

Något annat som jag inte vill släppa riktigt än är min gamla blogg på www.mittmanus.se. Jag stängde ner den bara för att öppna den idag igen, mest av nostalgiskäl. Detta kommer vara min huvudsakliga blogg, men det finns ett kortare nytt inlägg på den andra nu, och så kommer jag fortsätta ett tag. Galet med två bloggar kanske ni tänker, men möjligtvis blir den andra lite mer åt Instagram-hållet; med mer bilder än text. Den som lever får se;)

Här blir det strax en stund i tvättstugan och sedan promenad i mörkret med äldsta dottern. Det snöade här idag, förresten! Jag är som jag är, jag älskar snö! Så jag avslutar med en bild på vår äldsta kanin Vitnos, tagen nu i oktober.

På lördag blir det signering i Akademibokhandeln Skrapan, Stockholm, med start kl 12. Skulle du råka vara i krokarna, varmt välkommen! Och, som vanligt, allra största TACK till dig som läste!

IMG_4136

 

Friska vindar!

IMG_4312Nämen, nu blåser det friska vindar här alltså! För det första har jag bestämt mig för att åka till Stockholm nästa helg, signera Skuggvinter, samt träffa bror med familj, och en författarkollega (hej Elin:) Och kolla bilden, jag har putsat fönster igår och idag! Det var över ett år sedan sist så snacka om att det behövdes. (Observera att ni ser hur fönstret såg ut innan). Lägligt rent vädermässigt är det också, i veckan ska det bli lite minus tydligen. Där nere stressar mannen med äppelpaj och vaniljsås, assisterad av minst ett barn tror jag, för att sedan hinna lasta in vinterdäcken i bilen, dags för byte.

Och jag ska skriva på mitt manus Vårskogen. Därför säger jag hejdå trots ett väldigt kort inlägg. Fortfarande mycket värk i axlar och armar, så det gäller att prioritera. Ta hand om dig och allra största tack för att du läste. Kram!