Kategori: Okategoriserade

Tar det lugnt

Efter en utmattning är målet inte att komma tillbaka till det liv man hade innan, för det var ju det som ledde till att man blev sjuk. Min psykolog påminner mig om det och det är bra.

Jag anade att jag skulle bli sämre igen under juldagarna, att det trots besök av dem jag älskar också, (eller just därför) skulle ta på krafterna och jag hade rätt. Ändå är det naturligtvis nedslående att vara himla trött igen. Men jag slipper yrseln, och ljudet av susande skog i huvudet, och det är jag tacksam för. Jag är tacksam för otroligt mycket faktiskt, även om jag inte orkar skriva om det idag. Planerna för dagen är istället att ta det så lugnt som möjligt. Eftersom jag, och minstingen är morgonpigga, har hon och jag redan hunnit med en del. Vi har varit ute och gått och passat på att åka linbana på skolgården (hon) och jag har skrivit en sida i Vårskogen!

Men om drygt en timme, då min man går upp, väntar sängen på mig,  Då får han ta över. Innan dess ska jag göra en sak som ger mig både avkoppling och glädje: Gå ut i trädgården och släppa ut kaninerna i hagen medan jag städar deras bur. Att se dem skutta runt och undersöka allt, ja de har inga problem med mindfulness och de överför det till mig;)  Hoppas att du har en fin start på året, och varmt tack för att du läste! Jag bloggar även på http://www.mittmanus.se, där kan man se vilken bok jag är helt uppe i just nu;)

Isa, ett halvår gammal. Köpte henne på vinst och förlust i en djuraffär som sällskap till vår Hampus, och hem kommer en helt tam kanin-flicka!IMG_4690

Olika stigar

IMG_E4846I förrgår drog jag och min syster ut alla barnen på skogspromenad. De stora protesterade inte, de tycker om det, men de mindre gnällde. Men det struntade vi i. Vare sig det är vardag eller ledighet mår alla bäst av variation. Det är inte förbjudet med skärmar här i huset, gudarna ska veta att jag ofta tycker att det blir för mycket av den varan, men det ska inte bara bli skärm. Och det har det verkligen inte varit nu i juldagarna. Vi har ätit gott, både borta och hemma, träffat närmaste släkten, varit på mellandags-rea. Jag tycker att vi har fantastiskt rika dagar, och jag räknar mina välsignelser, men här finns också sorg.

Vi har svärfar hos oss, kanske för sista gången. Han är svårt sjuk. Vissa stunder märks det inte, och i andra är det tydligt. Hans behandling skulle påbörjats igår, men han ville så gärna komma till oss och läkarna gav honom lov. Nu börjar jag gråta.

Min syster bor i Italien, men är just nu här med man och sjuårige son. Det är madrasser och kuddar och täcken högt och lågt hos oss, och någonstans mitt i det springer jag runt och försöker ta vara på allt, och mig själv samtidigt. Jag vet inte om jag lyckas något vidare men jag gör mitt bästa. Det roligaste var kriget med min systerson häromdagen. Och jag brydde mig inte ett dugg om att mina barn sa att jag var liiiite pinsam, för jag hade äntligen hans fulla uppmärksamhet och vi skrattade så mycket. Och jag dog minst nio gånger, och då skrattade han ännu mer.

Jag vet att vi här hemma försöker fånga stunderna, alla på sina egna sätt. Och barnen har naturligtvis olika sätt att ta in att farfar är sjuk. Häromdagen hade han, (av misstag får vi hoppas, han har dålig syn och trodde nog att det var skräp;) slängt flera av ena dotterns julklappar i papperskorgen, när han fick sova i hennes rum över natten. Att hon inte blev arg utan snällt plockade upp dem och bara sa det i smyg till oss, säger en del om hennes kärlek till honom.

Jag hade tänkt väva ihop något filosofiskt här om att vi alltid har vår egen stig att gå på, trots att vi alla befinner oss på livets väg tillsammans, men märker att jag inte får till orden längre. Jag ska gå ut i huset istället, se vad alla gör och ta vara på dem jag hittar. Det är sann rikedom att få ha dem man älskar runt sig. Det är det viktigaste att komma ihåg när man är lediga tillsammans. Kram på er!

 

 

Julefrid!

Detta år har bjudit på både motgångar och medgångar, men idag är allt precis som det ska vara dan före dan! Både gran och svärfar är på plats. I köket bakas det just nu pepparkakor, de är  brända och smakar hemskt enligt minstingen. Huset är halvstädat, men det är ju inte läggdags än 😉 Kylskåpet är proppfullt och snart kommer någon börja smygäta lite ur Aladdin-asken. Klapparna är inslagna och ute är det några få minus, men bara lite, lite vitt här och var, tyvärr. Men jul blir det ändå som alla vet;) Så jag önskar er just det: EN RIKTIGT GOD JUL! Njut, ät gott och var snäll både mot dig själv och andra så finns det en stor chans att den där berömda julfriden infinner sig hos var och en…IMG_4680

PMS och julefrid?

Nä. Nä, men det går ju inte ihop. Alltså, PMS med jävligt stora bokstäver och julefrid, och så lite utmattning på det. Nä, men nej.

För att inte göra det för trist så här dagarna före jul kan jag ta det i den här formen:  Man vet att man har PMS när…

…maken möter upp med ett blekt leende redan i dörröppningen och vänligt frågar om det är något man behöver, samtidigt som han viftar bort barnen, som snabbt droppar av till sina rum, välförsedda med mobiler, Ipads o s v…Fy fasiken så olämpligt att drabbas av detta elände när alla bara vill mysa och vänta in julen.

MEN vissa saker har jag lärt mig under min utmattnings-tid. Innan ångade jag bara på när jag var trött, men det gör jag faktiskt inte längre, och detta tänkte jag tillämpa idag även på denna åkomma. Så istället för att le bistert och tänka att jag ska nog hålla ihop (och så gör jag inte det, tyvärr) så tänker jag bara HÅLLA MIG UNDAN! Så mycket det går. Som sällskap ska jag ha ”Vargavinter” av Nevada Barr (Lysande)!IMG_4472 Har även läst en del annat bra sista tiden, ska skriva lite om det en annan dag. Idag är det ju att göra så lite som möjligt som gäller. Skönt att ha insett sina begränsningar mer än jag gjorde tidigare. Hoppas att jag är på bättre humör snart, men till dess…Ha det så bra! Och hoppas att ni har det. Att ni inte stressar tok-mycket, eller i alla fall stannar upp ibland i förberedelserna och bara….är. Kram!

Hopp om julefrid

IMG_4136

Vår kanin Vitnos. Ingen julstress där…

Alltså, det här skulle bli en fridfull stund tänkte jag mig, kort bloggande medan lussebulle-degen jäser nere i köket. Japp, jag gjorde lussebullar häromdagen också, syns på bild i förra inlägget. Men det är ju så gott, så dom är redan uppätna. Min älskade familj gick och åt den ena efter den andra i smyg…Och nu går förresten de yngsta där nere och retas med varandra. Den ena slår in klappar, och den andra kretsar runt dem hela tiden och frågar vad det är i paketen, och då blir den andra arg… Så vi får väl se hur det går med min lugna stund här i skrubben.

Tillbaka till rubriken och det jag tänkte skriva om: Jag har stressat alltför mycket, alltför länge och alltför tokigt, därav utmattningen. Men när det kommer till julen har jag alltid varit klok. Då stressar jag inte.

Många julklappar köps redan i oktober eller senast i november, så också i år. De äldre barnen önskar sig ofta en del av sina julklappar på nätet, och då köper vi exakt det. Ingen idé att köpa en dyr tröja som de kanske tycker om, bättre att det blir rätt.

Sedan städar vi bara en aning extra. Möjligtvis lite synd, vi hade verkligen varit i behov av julstädning. Men då hade nog friden varit puts väck, så det gör vi inte. Och man har aldrig sett skymten av en julgardin hemma hos oss….eller vänta lite, nu fladdrar det till i minnesbanken här…När vi bodde i Göteborg hade vi faktiskt en i köket (undra vart den har tagit vägen)?

Hur som helst, några dagar innan julafton ställer vi en gran i vardagsrummet som vi klär, och i den vevan pyntas även resten av huset traditionsenligt. Vad det gäller maten köper vi i princip allt färdigt, och så, icke att förglömma bjuder mina föräldrar på god mat. Och som sagt bakar jag lussebullar, och om barnen vill köper jag hem färdig pepparkaksdeg. That´s it! Enkelt, och så är december en njutning även för oss vuxna.

Och apropå julstök; nu har degen jäst färdigt. Minstingen kom nyss och frågade efter tejp, så jag måste leta. Och förresten; det ligger ett tunt, vitt täcke över vår lilla by. Det är stämning!

Nu på onsdag 19 december signerar jag Skuggvinter i Akademibokhandeln på Järntorget, Göteborg, mellan kl 15-17. Varmt välkommen dit om du har vägarna förbi! Och psst, jag bloggar även på http://www.mittmanus.se

TACK för att du läste och ta hand om dig!

 

Varningsflagg eller ok?

IMG_E4570I morse gick jag upp halv sex för att baka lussebullar. Jag är morgon-människa, så har jag bara fått sova så tycker jag att det är himla mysigt att vara uppe tidigt. Nu blev det inget nybakat innan det var dags att skjutsa barnen till skolan tjugo över sju, då jäste de på plåtarna istället. Men hela familjen ska njuta av dem ikväll, i soffan framför Julkalendern.

Överhuvudtaget njuter jag väldigt mycket just nu. Jag känner mig ofta euforisk, nästan så att jag blir rädd. Ni vet den där känslan; Får det vara så här bra? Eller kommer det hända något förfärligt snart?

Egentligen är det inget särskilt som har hänt…fast hallå, det stämmer ju inte! Jag är mig själv igen, efter all utmattning!! Och antagligen på grund av att jag hängde ovanför stupet länge innan jag föll, så mår jag nu bättre än jag gjort på flera år.

Jag känner mig så PIGG, och full av energi och livslust att det nästan är jobbigt. Jag är fri från yrsel, sus i huvudet och som sagt, jag sover fortfarande varje dag och har inga planer på att sluta med det, men när jag väl är uppe så är jag inte trött. Stor skillnad mot att vara dåsig hela tiden.

Samtidigt undrar jag ju lite; är det verkligen så här bra? Gick det så lätt? (Om någon med erfarenhet av utmattning vill höja en varningsflagga här så går det bra). Jag märker ju att med all energi och lust, så blir jag lätt speedad och vill så mycket. För sån är jag. Min läkare sa att jag verkligen var ett skolboks-exempel på personer som ligger i risk-zonen / blir utmattade.

Samtidigt har jag blivit bättre på att ta hand om mig själv. Återigen; jag sover varje dag, det får ner pulsen. Mediterar nästan utan undantag minst trettio minuter. Och för en rastlös, stressad person är det JÄTTEmycket (anser jag).

Har bara bokat in två julsigneringar, varav jag klarade av en igår, och nästa är i Göteborg, Akademibokhandeln på Järntorget, nästa onsdag. That´s it och det känns skönt.

Jag tränar varje dag på att leva lugnare, och vet att meditationen (där man bl. a föreställer sig ändrade beteenden hos sig själv) verkligen hjälper mig. Hjälper mig att komma ihåg att stanna upp och ANDAS. Och ta in allt runtomkring, som t ex; minstingen, försjunken i målande med midsommarklänning på sig (hennes variant av Lucia-linne:), min trötta man som diskar och lyssnar på vår andra dotter som pratar betyg. De tända ljuset på bordet, och mörkret utanför. Med andra ord de vackraste sakerna i verkligheten; dem man äskar och närheten till dem.IMG_4408! TACK till dig som läste och glöm inte att ta en pepparkaka och vara snäll även mot dig själv!