Kategori: Okategoriserade

Kontraster

Hampus ville inte gå in igår, utan gjorde sig osynlig i hagen.

Just då ville jag också vara ute för det var sol, men jag hade lovat yngste pojken att kolla på Fortnite. Och sedan regnade det.

Jag är tacksam för att vi tog alla chanser att bada innan den svalare temperaturen och de oberäkneliga skurarna kom.

Hoppas det vänder snart, till fina dagar. Svårt att hemestra tycker jag, speciellt när maken jobbar fortfarande. Väldigt mycket tvätt och disk. Och ibland när tre små kompisar ringer på orkar jag inte släppa in dem.

– Bättre att leka ute, säger jag med ett avvärjande leende. Jättevälkomna en annan dag 😁 Vad gäller tonåringarna blir det mycket skjuts. Med HÖG musik.

– ”De vuxna fattar ingenting, du har bara dig själv, inse det mannen”

Inte alltid de bästa texterna kanske, men jag färdas tillbaka, minns hur det var. Vi lyssnade på Thåström, och tjuvrökte i trappuppgångar när det var för kallt ute. Och vi hade alltid kärleksproblem…Jag och den pojkvän jag var ihop med längst bråkade jämt. Så gjorde vi slut på prov, blev ihop igen, och så höll det på. Men mina vänner var alltid på min sida, och jag på deras 💗 Minns du, Eva? Och Catherine, som ni ser nedan i rosa. Personen bredvid är jag. Eva finns på bild i förra inlägget, vid den veganska buffén.

Kram på er alla, och tack för att ni läste🤗

Hoppas att ni har det bra☔️☀️

Äta myror?

Jag har på påbörjat någon sorts semester, även om den störs av mycket jag inte vill ha där. Som att det är stökigt hemma, och mitt mående. Men jag säger åt mig själv att jag också har rätt att koppla av, och vara glad. Och jag märker att det hjälper att försöka.

Att bada är ju kul, t ex. Så pass att yngste sonen envisades fast det regnade och blåste igår eftermiddag. Det blev ett kort dopp. Men en stämningsfull bild.

I lördags var jag på event hos en vän. En föreläsning, i det fria, (vilket beroende på vädret mest blev i trädgården), som handlade om hur mycket i naturen vi kan äta. Vi smakade på björklöv, blommor och maskrosblad. De flesta i alla fall ☺️🍃Sedan kom regnet. Då ställde sig föreläsaren, som var klädd i grönt och hade en mild energi, mitt på gräsmattan och utropade;

– Vi välkomnar regnet! Regnet som ger naturen kraft och liv, och oss också. Vi andra tryckte under ett tak till friggeboden, där vi mumlade instämmande. Några hämtade diskret paraplyer ☔️Sedan kom åskan, fast den drog snabbt över. Och som avslutning bjöds det på vegansk buffé. Den var underbart magiskt god, och den åt ALLA av.

Sammantaget var det en jättefin eftermiddag, TACK älskade vän, för du ordnade detta, och för att du är du😍

Nu stundar en ny vecka, hoppas att den blir bra. För oss alla. Kram på er, varmaste tack för att ni läste🤗❤️

Åska på väg?

Jag ska omfamna den här dagen, så gott det går. För fortfarande lyser solen, men i eftermiddag finns det risk för åska, och regn. Och sedan kommer det bli svalare.

Jag badade igår. Jag hade glömt att jag tycker så mycket om det. Jag flöt på ytan, jag simmade under vattnet. Jag njöt.

Yngste pojken fanns bredvid hela tiden, han hade fullt upp med sin boll. Men tonårsdottern har slutat bada tydligen, fast går ändå runt i vattnet.

När jag kom hem var det dags för tipspromenad som minstingen och hennes vän ordnat. Jag hade förväntat mig lätta frågor, men nej, de hade hittat dem på nätet. Ändå vann jag! En glittrig portmonnä , och en kram🤗👍

Idag ska jag till en vän, på ett event i hennes trädgård. (Eller möjligtvis inomhus om åskan rullar in just då)? Hon bjuder på bål, tilltugg och handsprit. Så annorlunda allt har blivit…Kram på er, och tack för att ni läste❤️

Hejdå, ett tag!

Igår blev jag så trött på allt deppande, så efter min sedvanliga vila på eftermiddagen, bestämde jag mig för att sätta mig och skriva. Rakt upp och ner, inga krusiduller. Hejdå sorgen.

Och det gick bra! Jag skrev om Olof, brodern i syskondramat i Vårmörker. Hans tillvaro har börjat krångla, och de anonyma breven stressar…Jag däremot kom långsamt i stämning.

– Kan du föra över det till laptopen? sa jag till min man en dryg timme senare. Jag hade ett stort glas rött i handen, det gick väldigt bra att dricka det också, märkte jag. Äntligen lycka på min sida 😄

Jag gick till äldste sonen för att kolla på sista avsnittet i en serie vi följt ett tag. The final!
Jag hade munnen full av kex och krämig ost, när maken dök upp i dörröppningen. Han såg aningens blek ut.
– Älskling, sa han. Jag tror tyvärr jag råkade radera det du har skrivit idag.
Jag vände mig om och tittade på honom, men han såg inte ut att skämta.
Jag tog en stor klunk till, och svalde. Det går säkert lätt att skriva om det, intalade jag mig själv, fast jag egentligen dog en smula. För jag är väldigt känslig just nu. Men ibland är jag ändå bra på att ta saker, tänkte jag, när jag senare kröp ner i sängen. Jag var ganska lullig, men på ett skönt vis. Och maken hade åkt till sitt nattjobb.
Jag vakande av att det var superljust i rummet och tjöt överallt.
– Jag satte igång, larmet skrek en av sönerna genom oljudet. FÖRLÅT!
Jag slet åt mig nattlinnet och stapplade upp för att prata med rösten från vaktbolaget som just ringt upp via en apparat i hallen.


Men det enda jag hade att säga var att jag inte kom ihåg lösenordet. För det gjorde jag inte. Eller vänta lite nu. Var det….eller…?

– Nu ger du mig flera kodord, och det funkar inte, sa killen, som började låta irriterad.

-Jaså, det gör det inte?! sa jag som vaknat till. Men till slut lyckades vi ändå. Förmodligen förstod han att en sömndrucken kvinna med tre gissande barn bakom sig inte var inbrottstjuvar.
Livet, alltså…Det bara händer, hela tiden. Allt man kan göra är att hänga med, så gott det går. KRAM på er, och varmaste tack för att ni läste🤗❤️

Skiftande

Kan undra vad det blir för väder idag? Appen visar regn men himlen skiftar i olika nyanser, och ibland kommer solen fram. Kaninerna vill vara ute, men de har förstört för sig genom att gräva för stora hål, så de får vänta till vi fixat det.

Jobbrundan i förmiddags blev väldigt kort, så jag är redan hemma. Kokar potatis, och önskar att jag vore någon annanstans. Någonstans där det inte gör ont. Jag skulle ta med mig hela familjen dit. Och solen. Men Corona skulle inte få plats på resan🏖

Ibland tänker jag: det är ju ingen som har dött, Louise. Men känner mig ändå lamslagen av sorg, sådant som gäller både gammalt och nytt. Andra stunder känns det annorlunda. Då är jag med barnen. Fast helst, när det går, med ett i taget. Det gillar dom också😊

I förrgår hälsade jag på en vän, det var helt fantastiskt. Det finns stunder. Som man får hugga tag i, och försöka hålla fast.

Tack till dig som läste, KRAM🌸❤️

När jag är deppig…

…är jag inte bara ledsen, utan känner även så stor skuld över det. Jag vet att barnen påverkas, även om jag försöker smyga undan, skylla på utmattningen och gråta tyst. Om inte annat ser jag bedrövlig ut dagen efter, för ögonen blir så svullna.

Nu kanske ni tänker, vilket också är råd jag har fått, att det är bättre att prata med barnen om det. Och det gör jag. Men i stunden, när allt är svart, då kan jag inte. Orkar knappt äta, utan ligger mest och lyssnar på mina älskade meditationer (från appen Synctuition, en röst de första minuterna, sedan underbar musik ackompanjerad av fågelkvitter, regn, vågor o s v)

Men idag tänkte jag försöka vara uppe och framme så mycket som möjligt, berätta för barnen att jag är låg, men att det inte är deras fel. För jag är så trött på att jobba, och sedan ligga i sängen. Att jobba har faktiskt fungerat, då stänger jag av, och det är skönt. En fristad.

Men här hemma? Jag vill också fira midsommar😊Med solen i ansiktet och gräs under fötterna. Äta gott, och umgås. Jag får väl snart söka hjälp för depression, eller/ och hormonrubbningar snart. Men inte idag. Allra varmaste TACK för all medkänsla, och bra tips jag fick, även via mejl och sms. Det är en av anledningarna till att jag skriver så öppet (även om jag inte delar just detta, eller förra inlägget på FB). För att jag får kraft av er❤️😍

Jag gör ett försök idag! Och så hoppas jag att alla ni därute får en riktigt fin midsommar☀️🇸🇪🌺KRAM!