Kategori: Okategoriserade

Dra åt helvete, tvättstugan!

Häromdagen steg ilskan i mig. Det var efter ha läst på en annan författarblogg om skrivande. Hoppas att jag får lite tid i skrubben snart, tänkte jag, och det var då jag blev arg.
Vadå snart?! Varför har jag börjat tänka på en av de saker jag älskar i livet som ouppnåeligt? Okej, jag vet varför: För det finns mycket som kräver min energi just nu, jag har lite ork, och är rädd för att falla ännu mer i min utmattning. Vi snackar alltså inte brist på lust eller inspiration här…Men glädje då? Om jag får snacka om det. Och kanske, för en gångs skull om min egen.

I likhet med de allra flesta mammor sätter jag barnen först. Och när det behövs; ännu mer först. Vilket betyder att någon hamnar ännu längre bak i ledet av prioriteringar. Denna någon är alltid jag. Helt okej.

Men när den perioden börjar bli lång, och det finns en utmattning med i bilden, då kommer man till ett läge där det börjar bli dags att omförhandla lite.

För den där mamman ska också hålla. Och gärna behålla sin livslust på vägen💓

Det finns dagar då jag inte ens orkar tänka på att jag skriver en bok. Och det finns dagar som är så fulla att det rent praktiskt inte går att pressa in skrivande.

Men de andra dagarna. Då tänker jag gå till min skrubb, om så bara ett litet tag.

Då kan tvättstugan dra åt helvete. Disken kan stå tills någon annan tar den. Och allt annat kan också vänta förresten. För den stunden är MIN✍️

Allra största tack till dig som läste, och även för alla kommentarer förstås🤗Varje besök här lyfter och inspirerar mig, precis som det gör att läsa andra bloggar. Kram❤️

Hej söndag

Okej, ett hjärta får den här perioden ändå, om än ett kallt sådant…För jag tänker hålla i minnet att det hänt en riktigt bra sak i veckan. Inte bara en om jag ska vara ärlig. Ändå är det trist nog lätt att det kommer bort i jobbigheterna.

Är knappt aktiv på Facebook just nu, orkar inte se familjemys o s v. Större än så är jag tyvärr inte.😌 (Men om du är en av dem som brukar kika in därifrån ibland, så vet du väl att du kan prenumerera på min blogg? Finns en följa -knapp här på sidan).

Hemma hos oss är det mer så här för tillfället:

MEN, mina vänner, kris är ju utveckling, eller hur? Och det är just det våra barn och unga ska igenom, så det är väl helt i sin ordning. Och det är verkligen synd att man så lätt fastnar i att ”alla andra” har det bättre. För egentligen vet man ju att den tanken bara är ett mindfuck. Samt att livet är totalt oberäkneligt så det klokaste är att uppskatta det goda man faktiskt har, och inte hänga upp sig på det man saknar för tillfället.

Vad händer idag då? Inte så mycket, hoppas jag😬

Det regnar. Jag ska börja städa efter frukosten. Och i eftermiddag ska jag och yngste sonen till Mc Donalds. Det är ett av hans favoritställen, och därför viktigt på riktigt.

KRAM, tack för att du läste 🤗Önskar dig en riktigt fin söndag, och om du inte har det, ägna gärna några tankar åt det du är tacksam för. Det hjälper 💓

Boken jag läser just nu. Garanterat värre än här;)

Livet i stort, och i litet

Mitt manusblock är alltid med på jobbet i alla fall…

Jag önskar verkligen att jag kunde skriva att jag skriver på boken, men tyvärr. Lite blir det allt emellanåt, och det är ju i och för sig bättre än inget alls. Kanske är det så man får se det.
I övrigt händer det mycket här, och jag har för lite ork. Och några är sjuka, nästan hela tiden. Det är trots allt vabruari än.
En sak jag prioriterar är promenaderna. Sedan i förrgår går dom i vitt.

Läsandet brukar få sig ett uppsving när jag faller. Så glad att jag lånat en bok av Mons Kallentoft när jag knappt kom ur sängen igår. Han skriver som en gud, om än ganska hemskt.

Nu ska jag snart steka mig en (vego)burgare, och sedan möta minstingen som gör första skoldagen idag efter envis stanna-hemma-hosta. Efter det försöka få ihop en inköpslista med hjärna seg som tuggummi, handla och hämta yngste sonen. När vi kommer hem, och maken kommit upp tänker jag SOVA. Bara kaffe kan hålla mig vaken till dess. (Hoppas).
Allra största tack till dig som läste! Ta hand om dig ❤️

Mastig vecka

Och hur har veckan varit, jag har ju bloggat ovanligt lite. Tackar som frågar, jag kommer knappt ihåg dagarna på rak arm. Den har varit full, kan jag säga. Några sjuka här hemma, så besök på vårdcentralen har det blivit. (Tur att det finns effektiv hostmedicin). Det har varit födelsedag i familjen🌟
Och i måndags var jag på en viktig föreläsning, ”Mitt barn på nätet”. Det var Maria Dufva, kriminolog från Stockholm och även författare till de två böcker ni ser ovan, som pratade. Så otäck (bitvis), men viktig föreläsning. Föräldrar; har ni chansen, så gå! Har ni det inte, köp böckerna. För era barns skull 💗

Ute blåser det, och viner och regnar, så att man kan bli knäckt. Denna bild tvingade jag min man att ta igår, den var tänkt att illustrera busvädret, och hur jag på min väg mot kaninerna, nästan blåste bort. Nu syns inte det, inte heller hur genomvåt jag var. Men kaninerna blev omskötta och det var huvudsaken.

Även mina utmattningssymptom är som ett oväder för tillfället.
Glöm att jag orkar ut med jobbet och äta på fredag, tänkte jag i torsdags kväll. Men jag kom faktiskt iväg. Kan tillägga att jag fick skjuts av tanken att det är trist att ställa in det roliga, för att mycket är jobbigt, och det var ett bra beslut. För jag har så fina kollegor, och som grädde på moset var det ett bra tag sen jag skrattade så mycket. Och åt så gott. Sedan, på hemvägen grät jag för att jag haft så kul. Så knäpp är jag.
Avslutningsvis; finns det något som är bra? Såklart. Det finns det det alltid 😊 Min syster, med son, kom i fredags t ex. Du ser dem här, förevigade igår när t o m solen lyste en stund.


KRAM på er, tack för att ni läste ❤️ Hoppas att ni (och jag;) har en fin vecka framför oss.

Balansgång

Det här skrev min dotter till mig häromdagen:

Det sista är ett skämt (och dagar när jag känner mig usel undrar jag om resten är det också). Men jag har, som tur är, bästa Heidi, och dessutom bildbevis på vår senaste träff i veckan här:

Ja, ni ser ju åtminstone hennes kofta…

Jag har även andra kompisar, kära dotter😉 Se bara vad jag fick av en av dem när vi sågs för några dagar sedan:

Hon har målat den till MIG! Visst är hon begåvad?! Och enormt inkännande…För, kan jag tillägga, finns det någon gång jag verkligen behöver ett stort hjärta är det nu.

Här är det lågt för tillfället, nämligen. Samt storm och regn och riktigt uschligt. Och hade mina energinivåer fått bestämma, hade jag kanske inte gett mig ut det sista. Men då hade jag också missat sådant som ovanstående, som fyllt på med så mycket gott.

Fyller på gör även nedanstående, dessa promenader som jag ständigt tjatar mig varm om. För när man väl kommer ut ger det bara kraft. Även om det ibland krävs både paraplyer och vantar.

Jag tänker att livet ofta är en balansgång, i vissa perioder på riktigt smal lina…

Stort tack till dig som läste, ha en riktigt fin söndag. Och om det är storm hos dig, som det är här idag, blås inte bort, för sjutton! För du behövs precis som du är. Kram 🤗

Hemskans

Alltså, så här hemsk var inte helgen. Men den var ändå bedrövlig.

Ofta uppskattar jag att komma till jobbet, vara ensam några timmar, och äta lunch i sällskap med en god bok. Och min mugg 😉

Men i morse var det någon som ropade efter mig när jag hämtat nycklarna på kontoret, och var på väg till fabriken där jag brukar hålla till.

– Du har inte kryssat i att du ska med på middagen nästa vecka, sa hon, när jag vände mig om. För du ska väl med?

– Okej, sa jag. Snällt att du påminde. Jag gick tillbaka, passerade tvättstugan med allt buller, och stod sedan framför tavlan där jag visste att anmälningslappen var. Nästa fredag. Kan jag verkligen då? tänkte jag. Kommer jag orka?

Jag ryckte till när ett finger pekade ut mitt namn, och sedan myndigt visade vart jag skulle kryssa. Förrätt ett eller två? O s v.

– Kul att du kommer, sa kollegan. Hon har själv varit sjukskriven, och visste nog precis vad hon gjorde. Och det värmde ❤️För hjärtan där man minst anar det är fint. Det är era kommentarer också, förlåt om jag är seg med att svara ibland. Kram😍