Kategori: Okategoriserade

En helg, tre bilder

Jag orkar inte skriva så mycket idag, dock har jag skrivit på mitt manus, vilket alltid är en lycka✍️

Så här kommer helgen i bilder istället.

Fredag eftermiddag:

Vårt hus i tillfällig vinterskrud ❄️

På lördagen mest regn och råkallt, men en teckning värmde 💓

Idag återstår ingen snö. Och vi slapp regn på vår promenad, dottern och jag.

Mitt i tonåren. Där är det inte lätt att vara. Men en gåva att få vara med på hennes resa💕

Varmaste tack för att ni läste🤗KRAM, hoppas er helg var fin✨

Tack vare er!

Igår när jag vaknat ur min djupa eftermiddagsvila, läste jag några av era uppmuntrande kommentarer om att jag skaffade tid att skriva, trots allt.

Och blev nedslagen först. Nu har jag inte skrivit på två dagar (igen) tänkte jag, och nu vet jag inte hur jag ska orka…Orkar inte ens kliva upp ur sängen. Men det behöver jag ju inte heller, kom jag på. Istället hämtade jag kaffet, datorn och nya anteckningsboken. Det blev så här mysigt;

Jag blev kvar en timme, avslutade med nyheterna. Mindre mysigt, men viktigt.

Vad vill jag säga med detta inlägg? Att uppmuntran inte ska underskattas. Så TACK🤗🙏Kram på er❤️

Kikar bara in

för att säga hej🤗Inga katastrofer har hänt hos oss, men veckan som gått har varit ohälsosamt stressig. Inget mer extrajobb, men läkartider och annat har brutit sig in i min vardag, och styckat sönder den mer än vanligt. Eller så är det jag som är extra trött på det, (så är det förmodligen). Det är nästan alltid jag som får ta dessa tider, då maken jobbar natt och sover dag, och jag börjar känna att det finns en gräns för hur mycket jag orkar. Men, läkartider är ju viktiga, så det är svårt…

Men vet ni vad jag har gjort? Trots allt föregående vecka vägrade jag att stryka min skrivtid. Det finns en gräns även där, för hur mycket jag kan ge avkall på mig själv innan jag bryter ihop. Jag är mamma till fyra barn, och det är mitt viktigaste kall här på jorden, men jag är också en människa med egna behov. Oavsett hur familjen mår.

Så Slutar Inte Jag Att Finnas.

När jag skriver glömmer jag bort allt annat ett tag, och det mår jag bra av.

Nu är lunchrasten slut, och jag ska snart åka och storhandla. Sedan hämta minste sonen i skolan, och efter att ha landat hemma, ska jag sova middag. Ikväll ska jag ta mig ett glas vin, det var ett tag sen. Hoppas jag (och familjen) fortfarande är på humör då, för jag skulle verkligen behöva en avkopplande stund.

KRAM på er allihop🤗❤️Ta hand om er!

Det kom ett mejl…

Det stod ungefär ”Hej! Du har inte bloggat på några dagar, jag undrar hur du och familjen mår, och hoppas att det inte har hänt något”. ❤️

Min lilla blogg blir läst av både nära och kära, och för mig okända personer. Och jag förstår frågan, för dels är inläggen tunga ibland, och dröjer det mer än några dagar innan jag skriver beror det ofta på något tråkigt. Men inte denna gång, mer än att jag varit väldigt trött. Halva lördagen låg jag i sängen. Men här kommer även några ljusa bilder från helgen:

Jamen, snön❄️💖

Och kramsnön 😅

Och bästa starten, i köket när alla sover✍️

KRAM på er🤗Varmaste tack för att ni läser, och för att ni bryr er. Det värmer ända hit, till sängen där jag ligger nerbäddad nu. Så, godnatt 😍

Ja, se det snöar…

Jag står och vaktar kaninerna som rastas i hagen, medan snön yr runt mig. Det är tyvärr inte det enda som yr…Mycket jobbiga känslor i omlopp här.

Det är nog inte meningen att mitt liv ska vara harmoniskt just nu. Men jag har inget annat val än att acceptera det och försöka göra det bästa av det.. Och det finns riktigt fina ljusglimtar i mörkret✨🙏

Livet är inte alltid lätt, och vi har alla våra bördor att bära, även om de ser olika ut. Ibland kan det kännas nästan för tungt, men det finns alltid något vi kan göra:

Kärlek. Vi kan alltid ge av det, till oss själva och till andra. Glöm inte det.🤗

Så har 2021 börjat…

Beslutet att jobba extra under julen var dumt, det inser jag nu i efterhand. Stressen sitter fortfarande kvar som ett tryck över bröstet, och kroppen har låst fast sig i ett spänt läge. Precis så skumt är det att leva med utmattning. Det fysiska måste högljutt larma när det blivit fel, så att man är tvungen att lyssna. Gott så. Eftersom jag inte vill leva i ett konstant tillstånd av stress…

Nu skuttar Hampus och Isa-Lisa som galningar i hagen, övervakade av mig.

Kolla det bruna strecket 😅😉

De får inte vara ute själva längre eftersom de så ofta rymmer, och ingen här hemma har tid eller lust att jaga dem. Men det är bara jag, med få undantag, som står och passar dem. Alltså tycker inte de heller att jag ska jobba extra😉

Däremot kan jag öka på skrivandet, det stressar mig inte alls på samma vis. Det är också en av mina ambitioner inför 2021.

Och titta här! Skuggvinter finns fortfarande kvar i Akademibokhandeln i Borås! (Till höger om röda bokryggen)

Nyårsafton? Den glänste. Av god mat och förväntningar. På kvällen lyckades vi alla sex, hör och häpna, sitta i samma soffa i hela 38 minuter, och titta på TV🌟🙏Det hjälpte nog att vi hade ställt fram chips, choklad och godis. Inte så lätt att bråka med munnen full, liksom. Men ändå…Lycka😍

Hoppas att du hade ett gott slut på gamla året, och har en bra start på det nya❤️Kram, och varmaste tack för att du läser🤗