Kategori: Okategoriserade

Olika dagar

Gott folk, idag är det skrot med mig. För lite sömn, för mycket tankar…Hoppas att det är mensen som är i antågande, vet av lång erfarenhet att både ångest och värk ibland påverkas mycket av det.
Men, de sista dagarna har också innehållit riktiga guldkorn. I förra inlägget började jag med att oja mig över att jag inte trodde att det skulle bli en bra dag. Men lördagen blev bra! För en gångs skull lyckades jag med att vara lat. Spenderade en hel del tid i soffan, bl a pysslande med minstingen.

På eftermiddagen åkte jag och äldsta dottern iväg några timmar, åt ute och promenerade (lite) i regnet och mörkret.

När vi kom hem fortsatte vi att mysa ihop framför en serie✨I söndags vaknade jag med mycket energi, den gick åt till välbehövlig städning, och senare en promenad i skogen. Tro det eller ej, men solen lyste, och hälen värkte inte. Lycka!

Igår värkte den däremot. Som tur var fick den vila ganska mycket, för jag skrev på dagen och åkte till en vän framåt kvällen. Det var lite som att komma hem. Både för att jag varit där så många gånger, men också för att hon är den hon är. Och vi har en låååång historia ihop.


Så här fint har hon det och pajen var god!
Och idag då? Idag är det tisdag och jobb. Men sedan får det nog bli soffan igen, och ännu en serie, för jag är redan trött.
Tack till er som läste, och ta hand om er. Även om livet inte alltid är på topp, kan man alltid göra bättre genom att vara snäll mot sig själv💓Så det så 😉

Ta ledigt!

Tyvärr känns det redan, trots att det är tidig morgon, att det här inte har stora förutsättningar att bli en bra dag. Kroppen är tung och trött, och jag är sur. Jag vet inte på vad, är egentligen nöjd med veckan, men inser att jag behöver en plan, (för min och för andras skull) och jag vet redan vad den borde bestå av:
Inte göra så mycket, unna mig det. Sitta stilla, med foten som olyckligtvis fortfarande värker. Pyssla med minstingen, och titta när yngste sonen spelar Fortnite senare. Nu har vi inte granen kvar längre, men mysfaktorn är så här hög i soffhörnet, även om det är kills hela tiden;)

Ett av de äldre barnen behöver skjuts till samhället och bussen om några timmar. Då kanske jag köper en dammsugare, för den vi har är totalt förbrukad. Om det gick skulle jag även köpa en mental sådan, en som gjorde rent från skuld, dåligt samvete och måsten. Den fick mer än gärna ta ett varv bland tankarna också, ersätta kritik med uppmuntran och självkärlek. Typ ”Du behöver inte flänga runt som en stolle jämt, du är bra ändå”.
Och jag har faktiskt gjort mycket de sista dagarna. Jobbat extra t ex, samt ringt ett samtal jag bävat för en månad.
Nu gurglar kaffebryggaren till här, och jag känner livsandarna återvända. Lite uppmuntran och credit, tänk vad gott det kan göra 🙂
Allvarligt talat, det är så många av oss som borde vara bättre på just det, att vara snälla mot oss själva. Världen skulle vara en bättre plats att leva på då, för den som behandlar sig själv med kärlek sprider det vidare. Vet att alla vet, ändå behöver vi nog höra det väldigt ofta…

Så hej, välbehövliga lugna lördag, här kommer jag! Visserligen jättedålig på att koppla av, men då finns det väl desto större anledning att träna på det? Själv tänker jag börja dagen med att gå ut till kaninerna. För den oinvigde har vi fyra stycken, de bor två och två, och rastas i den gemensamma hagen i omgångar. Annars slåss dom så pälsen ryker. Ungefär som mina tankar, positiva mot negativa;)

Titta bara på Vitnos blick häromdagen, när Isa-Lisa befinner sig i frihet och luktar (och tuggar) på hennes hem.

Men igår var det fridfullt för Vitnos, för då var HON ute. Så det finns ljusglimtar, även och som synes nedan, på den mörka vinterhimlen.

Ha nu en riktigt fin helg, och framför allt, ta hand om dig själv 🤗❤️ För det är du värd, alla gånger.

2019, en sammanfattning

Jag fick lust att lista 2019, och hittade några frågor:

Det bästa som hände under 2019?
Jag blev frisk från min utmattning. Yes, jag känner mig tillräckligt bra för att skriva så. Året började inte speciellt ljust på den fronten, men i augusti skedde en markant förändring som hållit i sig. De flesta dagar klarar jag mig bra utan att vila / sova dagtid. Det är helt underbart, mycket bättre än jag vågade hoppas!

Det sämsta som hände under 2019?

Inom familjen drabbades vi av en kris. Vi lyckades lösa den bra, men trampar fortfarande runt i dess fotspår, och det är tungt. Sedan dog min älskade mormor. Hon hade fått leva klart, och på det sättet var det skönt, en värdig avslutning på ett långt liv. Men man är förstås aldrig glad över att någon man älskar går ur tiden.
Min lilla mormor, nu hos änglarna…💔

Gjorde du något nytt under året som gått?
Nej, det gjorde jag faktiskt inte. Inte ens när jag började skriva efter utmattningen var det på ett nytt manus, utan ett som har flera år på nacken. Fast vi skaffade en ny kanin, Mumrik. Om det räknas?
IMG_8945
Mumrik, den nye…

Något du saknat under 2019?
Sinnesfrid. Fast det saknar jag i och för sig väldigt ofta… Är en känslosam, ängslig person och addera fyra barn, som fortfarande bor hemma, på det. Det blir mycket glädje också, förstås. Men blir det lugnt? Nej.
Vill samtidigt tillägga att jag är väldigt nöjd med mitt liv. Jag ville ha familj och flera barn, och jag fick det.
IMG_1484
Min fina familj❤️

Vad vill du göra annorlunda under 2020?
Jag vill alltid skriva mer än jag gör. Samtidigt vet jag att jag skriver (nästan) så mycket jag kan och orkar, och det är knappast så att jag latar mig när jag inte gör det. Som sagt, jag har familjen och det är jag som sköter mycket av det praktiska, jag jobbar deltid som lokalvårdare, och ja…det och skrivandet, tar i princip all min vakna tid. Dessutom behöver jag fortfarande träna på att koppla av, så…jag får försöka vara nöjd som det är helt enkelt.

Något du ångrar att du gjorde under föregående år?
Jag ångrar saker hela tiden. Att jag tappade tålamodet, att jag lade mig för sent, o s v… Det handlar alltså ofta om småsaker. Men något större? Nej, inte vad jag kan komma på. Skönt det i alla fall.

Ditt största mål 2020?
Det handlar om två stora saker som ofta nämns här på bloggen: Dels att ta det lugnare, både för att uppnå större sinnesfrid i vardagen, och för att behålla den hälsa jag uppnått.
Och så är det att fortsätta skriva, och gärna utöka tiden i skrivskrubben. Vet att det är lite dubbla budskap nu, jag skulle ju vara nöjd skrev jag ovan. Men sinnesfrid och skrivande hör också ihop. För samtidigt som det tar energi, ger det så mycket mer, och jag älskar det.
Delegera mera, är det något? Eller helt enkelt försöka strunta i om vissa saker blir gjorda eller inte. Aj, så svårt, men just därför en bra utmaning kanske 😉 ? Jag avslutar med det som en öppen fråga till mig själv. Eller, här kommer en till er också. Både hört och läst att 2019 inte var världens toppenår. Otroligt generell fråga förstås, omöjlig att besvara i sin helhet, men någon som har samma känsla? Oavsett, 2020 kommer bli bra! Eller hur?!
KRAM på er, och varmt tack för att ni läste🤗

Kallt ute, kallt inne…

Julen skulle definitivt varat längre. Med pepparkakor och tindrande ögon, glitter, levande ljus och förväntningar. Hade jag kunnat trolla hade jag slutit luckorna på alla adventskalendrar och gjort om hela december. Och mormor hade inte dött.

Men istället är det januari och skitväder.

Ändå gick jag min första promenad igår efter att det akut smällde till i foten i söndags. Det var så här mörkt

och duggregnade fast hårt, som om det vore hagel, och när jag kom in hade jag ännu ondare i foten. Men det var ändå skönt på något vis. Som om jag blev varmare även i själen av att komma hem, bara för att det var så ruggigt ute. För just nu tycker jag att det blåser kallt överallt. Det viner, och drar in kyla i varenda vrå.

Saker som värmer ✨

Jag vet, ser jag överhuvudtaget på TV är jag ändå sent ute, men jag och några hemma har fastnat i serien Bonusfamijen. Åh, vad det är härligt att se andra bråka, att det inte bara är vi…Och när ett av paren försonas i rutan kommer min mans arm smygande, bara för att det känns så romantiskt.

Att krypa ner under täcket värmer också. För jag är nästan alltid frusen. Och jo, ett riktigt bra samtal med ett av barnen igår. Och hennes skratt 🙂

Annars är det inget vidare just nu, och trist nog är jag förmodligen långtifrån ensam om att känna så. Lite dagsljus, hur vore det? Ska vi snabbspola till alla hjärtans dag, i brist på annat, och lägga till lite sol? Eller en vacker himmel åtminstone. ..

Jag drömde om mormor häromnatten. Vi hade ett långt samtal som jag inte minns något av, och jag inbillar mig att det är meningen så. Men hon var så nöjd och glad att hela hon strålade. Det värmer än.

KRAM till dig som läste, ta hand om dig och de dina, och hoppas att du får en fin helg❤️

Och Hej igen…

…tätt inpå, för jag har klantat till det här på bloggen, råkade ta bort sista inlägget igår, som nog publicerades som om det vore färskt för idag, fast det inte är det….Så här bjuder jag på ett nytt, om än fasligt kort.
IMG_9033
Det lär bli mer skrivande för mig i skrubben som ni ser ovan idag, för jag har skadat hälen. Jag har en gammal hälsporre jag inte lidit av på länge, var ute och sprang…och något blev fel. Och nu kan jag knappt gå utan att det ilar av smärta…Nåväl. Jag kan ju stå i alla fall, så snart ska jag börja baka bröd här i köket som ännu är ljuvligt tyst och lugnt.
Men sedan blir det skrivande. Och samtidigt som jag har ångest över foteländet, försöker jag tänka att det kanske har något gott med sig? Trots utmattning och goda ambitioner är jag fortfarande inget ess på att ta hand om mig, så att bli tvungen till viss stillhet är nog bara bra.
Och för mitt författande är det utan tvekan bra! Skrivandet går strålande just nu, även om det ser mörkt ut för en av mina huvudpersoner. Men det är ju en psykologisk thriller, så det är helt i sin ordning;)
Tack för att du kikade in och läste, och har du några råd när det kommer till hälsporre / akut inflammation i hälen, eller vad detta nu är, får du gärna skriva en rad i kommentatorsfältet. Kram!

Hej, hej

IMG_9287Ett jättekort inlägg, för jag är inne i mitt manusskrivande. Och minstingen ska snart skjutsas till en kompis. Apropå vänner, ovan ser ni en av mina underbara! En sann livsälskare och entusiast, på ett sätt som bara är medryckande. Och det behövdes igår, så tack ❤️
IMG_9182
Här har vi en jag tyvärr inte står så nära, fast jag vill. Hampus är vår skyggaste kanin och därför sällan förevigad. Dock fungerar han, i likhet med de andra kaninerna, som bra mindfulness. Och det har varit välbehövligt det sista. Jag har jobbat en del extra under julen, dragits med början till influensa som inte brutit ut, och försökt koppla av. Men idag ska jag skriva. Ojoj, vad det håller på att köra ihop sig för en av mina karaktärer i Vårmörker. Inget speciellt gott år som väntar där inte…
Avslutningsvis, en av de bästa böcker jag läst? Belinda Bauer har allt. Rekommenderas! Och tack för att du läste detta, förstås. Ta hand om dig. Kram🤗
IMG_9264