Författare: Louise Baumgärtner

Bloggar om livet som författare.

Ja, se det snöar…

Jag står och vaktar kaninerna som rastas i hagen, medan snön yr runt mig. Det är tyvärr inte det enda som yr…Mycket jobbiga känslor i omlopp här.

Det är nog inte meningen att mitt liv ska vara harmoniskt just nu. Men jag har inget annat val än att acceptera det och försöka göra det bästa av det.. Och det finns riktigt fina ljusglimtar i mörkret✨🙏

Livet är inte alltid lätt, och vi har alla våra bördor att bära, även om de ser olika ut. Ibland kan det kännas nästan för tungt, men det finns alltid något vi kan göra:

Kärlek. Vi kan alltid ge av det, till oss själva och till andra. Glöm inte det.🤗

Så har 2021 börjat…

Beslutet att jobba extra under julen var dumt, det inser jag nu i efterhand. Stressen sitter fortfarande kvar som ett tryck över bröstet, och kroppen har låst fast sig i ett spänt läge. Precis så skumt är det att leva med utmattning. Det fysiska måste högljutt larma när det blivit fel, så att man är tvungen att lyssna. Gott så. Eftersom jag inte vill leva i ett konstant tillstånd av stress…

Nu skuttar Hampus och Isa-Lisa som galningar i hagen, övervakade av mig.

Kolla det bruna strecket 😅😉

De får inte vara ute själva längre eftersom de så ofta rymmer, och ingen här hemma har tid eller lust att jaga dem. Men det är bara jag, med få undantag, som står och passar dem. Alltså tycker inte de heller att jag ska jobba extra😉

Däremot kan jag öka på skrivandet, det stressar mig inte alls på samma vis. Det är också en av mina ambitioner inför 2021.

Och titta här! Skuggvinter finns fortfarande kvar i Akademibokhandeln i Borås! (Till höger om röda bokryggen)

Nyårsafton? Den glänste. Av god mat och förväntningar. På kvällen lyckades vi alla sex, hör och häpna, sitta i samma soffa i hela 38 minuter, och titta på TV🌟🙏Det hjälpte nog att vi hade ställt fram chips, choklad och godis. Inte så lätt att bråka med munnen full, liksom. Men ändå…Lycka😍

Hoppas att du hade ett gott slut på gamla året, och har en bra start på det nya❤️Kram, och varmaste tack för att du läser🤗

Gott slut, helt slut…

Alltså, det här är verkligen inte världens bästa kort, men det illustrerar på ett bra vis hur jag mår just nu.

När jag ligger i sängen med en kopp te på nattduksbordet och tänt ljus, helt färdig. Jag ska inte jobba extra i den omfattning jag gjort de sista veckorna. Det är lätt att tro, dagar när jag mår bra, att jag är frisk från utmattningen. Men det är jag inte, vilket tydligt visar sig vid extra belastning.

Men ändå, på något sätt har jag klarat av det hela. Nu väntar nyårsafton, och några lediga dagar. Skönt.

Måste tillägga att jag haft det väldigt trevligt, trots allt. Jag, som nästan alltid arbetar ensam på ett företag, har nu åkt runt med olika kollegor och gjort hemstäd. Jag tycker om städning, både hos mig själv, och andra. Och i dessa tider tycker våra kunder, särskilt de äldre, extra mycket om när vi kommer. Det har varit, och är en svår tid.

Men med omtanke och kärlek kan vi sprida ljus inuti andra i en omfattning vi kanske inte alltid förstår. Det är åtminstone min övertygelse💖✨

Och så hoppas vi förstås på ett bättre år, nästa år, eller hur?! KRAM, och varmt tack för att du läste❤️

Julefrid i juletid?

Ja, någon sorts frid faktiskt. Men den är lika skör som isen som minstingen ville gå ut på idag.

Minsta snedsteg, så börjar hjärtat banka av stress igen…Tyvärr.

Men, man kan ju gå i rätt riktning, och det har jag också gjort. Jag har vilat, och mediterat. Tagit välbehövliga promenader.Och julafton glänste av frid och fröjd🎄🥰Alla var nöjda!

Nu önskar jag er en riktigt God Fortsättning, för jag ska ut i trädgården och släppa ut kaninerna. Sedan stå kvar en stund, och titta när de skuttar runt i hagen. Kaniner är bra, de fyller mig med lugn. Att vår Mumrik is still going strong, och har Vitnos vid sin sida gör naturligtvis inget sämre, utan blir ännu en sak att vara tacksam över🙏❤️

Håhåjaja …

Dan före dan, och jag tvingas återigen inse hur skör jag är (utmattningsmässigt).

Värk i kroppen, och ett psyke skört som glas.

Allergisk mot att jobba extra, så skulle man förmodligen också kunna uttrycka det. Jag tycker visserligen att det är roligt, men klarar det egentligen inte.

Men jag ska försöka att inte göra så mycket idag. Maken ska handla mat, alla klappar är redan köpta, barnen är förväntansfulla.

Och kaninerna hoppar glatt i hagen, vaktade av mig, och en kopp kaffe.

För några dagar sedan verkade vår Mumrik dålig, han haltade lite på ena bakbenet, och ville inte äta. Jag var förstås beredd att ringa veterinären, men bestämde mig för att avvakta ett dygn. Och eftersom jag tror, så bad jag. Men jag trodde faktiskt inte att det skulle bli så här bra: Han haltar inte längre! Och han äter😇🙏Vad som än hänt tänker jag kalla det ett mirakel.

Det önskar jag för alla som behöver det. Samt en riktigt GOD JUL förstås🎄KRAM❤️

Två som inte behöver hålla distans, tur det, för Vitnos var mycket hos Mumrik, när han behövde det.

Julefrid?

I fredags städade jag hemma hos andra hela dagen. Sedan storhandlade jag på hemvägen, utan att veta hur jag orkade.

Men det var praktiskt, och alla i familjen blev glada😊

Igår blev det lite blandad kompott. Jag började dagen med att skriva (!) och sedan rann den liksom iväg. Två timmars välbehövlig sömn och vila, resten var hushållssysslor. Och en stunds julfest också, ja! Det var minstingen som bjöd förstås😍Jag och en hel hög med gosedjur blev underhållna samtidigt som vi (mest jag) smaskade på skumtomtar och ätbara granar.

Och idag? Just nu står jag utanför hagen och lurpassar på kaninerna. Igår var de på rymmen igen, så de verkar ha gjort ett nytt hål. Håhåjaja…🐰🐰

Inne muttrade tonårssonen nyss om att badrummet ockuperats, och tolvåringen slår ständigt nya rekord i hur länge han kan sova. Eller? Gömmer han sig någonstans med mobilen? Måste in och kolla. Och jag får inte glömma pastan på spisen.

Julefrid? Inte riktigt än. Men jag hoppas att den kommer snart, för jag behöver den.

KRAM på er❤️Önskar er en fin fjärde advent. Och allt annat gott också, såklart.