Författare: Louise Baumgärtner

Bloggar om livet som författare.

Läge att fira

Okej, bilden är mörk och dyster men det är ju Vårmörker, som inlägget handlar om också;) Och jag hade fint promenadsällskap av yngste pojken (som nästan syns på bilden).
IMG_8128
Äntligen, efter år av planerande, förra året fick hon inte ha något för jag orkade inte, så blev det av. Minstingen bjöd alla klasskompisar, och några till på ett hejdundrande kalas! Vi hade hyrt Idrottshallen i byn, syskonen hade gjort en Spotify-lista med musik, vi tog fram redskap, och så var det dags för fest! Och för korv, tårta, cup-cakes och SKATTJAKT där skatten var godis förstås. Det blev så lyckat 🙂
Men det finns även en annan anledning att fira, för mig. Igår skickade jag iväg första delen av mitt manus Vårmörker till lektör, i korthet ska hon titta på om jag fått till en tillräckligt fängslande början. Det känns stort, dels för att ingen förutom jag läst det i sin helhet än, men också för att jag känner mig så säker på att jag och mitt skrivande åter är på banan, att jag vågar mig på en sådan satsning!
Jag fick nyss en fråga på bloggen om hur jag tänkte nästa gång jag har ett färdigt manus. Frågan kom med anledning av att Skuggvinter är utgivet på hybrid-förlaget Visto.
Jag kommer alldeles säkert skicka Vårmörker till traditionella förlag, både större och mindre. Men den här gången kommer jag veta att INGENTING faller med massa refuseringar, varken jag eller Vårmörker som ska bli bok, antingen med hjälp av hybrid-förlag eller om jag ger ut själv. För nu vet jag att Skuggvinter fick nej, men blev en läsarsucce´ ändå. Inte i stor skala om man jämför med de stora författarna, men t o m Emelie Schepp blev imponerad av hur många böcker jag sålt på relativt kort tid. Så det så;)
Det fina i kråksången är dessutom att jag numera tror på mitt skrivande. MEN, det får inte bli bok förrän testläsare och / eller lektörer tycker att det är tillräckligt bra! Och där är jag och Vårmörker inte ännu. Men vi ska dit, ett steg, en dag i taget.
TACK till dig som läste, hoppas du får en fin vecka. Och tro på dina drömmar. Jag menar verkligen det. För det är bara du som kan ge dem näring, från grunden.

Solen går upp för Vårmörker

IMG_8011
Igår hände något som inte hänt på väldigt länge. Jag jobbade inte, det gör jag aldrig på torsdagar, och dessutom hade jag sovit gott:) Så jag bestämde mig för att tillbringa så mycket tid jag orkade med mitt manus. Blir det två timmar är det bra, sa jag till mig själv, vis av utmattningen.
Men det blev HELA dagen! Först genomläsning av allt, exakt 33469 ord vid start. Visserligen läste jag alltihop för ett tag sedan, men jag var rejält trött vid det tillfället, och ville helt enkelt se om mitt då goda intryck höll i sig.
Och det tror jag att jag tycker att det gjorde. Men man är ju alltid, som författare mer eller mindre blind vad gäller sitt eget manus. Det är t ex väldigt svårt att själv avgöra om det är för tydligt, eller alldeles omöjligt att ana vem den skyldige är. Samt massa andra viktiga saker…
Men en genomläsning ger hur som helst en helhetsbild, och det är otroligt värdefullt när man ska planera fortsättningen. (Observera här att jag har ett synopsis, men det är inte superdetaljerat).
Klockan var fem när jag klev ut ur skrivskrubben, alldeles darrig av för mycket kaffe, och inte hade det blivit någon middag heller, bara en paus för att hämta barnen på skolan.
Men det var det värt! Det var som sagt väldigt länge sedan mitt manus fick så mycket uppmärksamhet under en ynka dag, och jag hoppas så att det ska hålla i sig! Att jag ska orka fortsätta skriva nu, även de dagar då livet trasslar och trilskas. För jag behöver det, och jag tror bannemej min familj behöver det också. De händer att de blivit tokiga på mig sista tiden när jag gått runt och småstädat och haft världens koll på allt. Så jag hoppas de var nöjda igår när delar av frukosten fortfarande stod kvar på bordet när de kom hem, och deras favvo-tröjor inte var tvättade. Det är väl det som kallas Win-win 😉 ?
Avslutar med en uppmuntrande bild jag fick av mamma i somras: Borås Bibliotek som placerat min Skuggvinter så här synligt. Kul!
I år blir det, av olika skäl, ingen Bokmässa för mig, däremot ett STORT barnkalas för minstingen på söndag. Men till dig som ska dit; hoppas att det blir givande. Och är du där med egen bok, mitt varmaste LYCKA TILL!!
Önskar er alla en trevlig helg, vad ni än gör!
IMG_7473

Alla timmar jag inte sover…

Nämen, vad fan…Nu sover jag så dåligt igen. Igår morse vaknade jag 04.20. Och i natt fick jag visserligen ihop sex timmar, men tyvärr avbröts det hela 01.30 och en timme framöver. Jag var oroligt uppe och snurrade, åt en ostmacka och pratade med maken (som alltid är uppe på natten, även när han är ledig från sitt nattjobb). Han tyckte inte alls att jag behövde ha ångest över det jag hade ångest för.
Först gjorde det mig upprörd, sedan lugnade det. Jag vet att jag ofta har en tendens att dra iväg till värsta tänkbara scenario, men han står med fötterna stadigt på jorden och låter sig inte rubbas så lätt.
Skönt, och efter det somnade jag faktiskt som en stock. Ända till halv sex. Det var tidigare än jag behövde vakna egentligen, men jag bestämde mig för att gå upp och baka bröd. Tycker det är skönt att ha något att göra om man vaknar tidigt, slippa känna att det är bortkastad tid. Och eftersom jag inser att jag inte har ork att göra något bra av detta inlägg väljer jag istället att lägga ut några bilder på vad jag bl. a gjort alla dessa timmar jag inte sovit det sista. Håll till godo;)
IMG_7852
Mc Donalds, bra både för kropp och själ (?) I alla fall om du frågar min yngste son. Han älskar Mc Donalds, och detta är inget reklaminlägg, (vilket, om inte annat avslöjas av det taskga fotot). Vi brukar åka ensamma, för då hinner han prata. Mycket. Och det är aldrig fel;)
IMG_7904
Det är så himla mysigt att krypa upp i soffan, tända ljus, och titta på film med barnen. Här en scen ur Insidan ut, som handlar om känslor. Man får kanske inte lägga ut en sådan här bild, men jag struntar i det. Filmen är sevärd, hur som helst.
IMG_6388
Vad är det här då? Jo, så här ser det ut när jag är i min skrivskrubb. Efter en tids uppehåll skriver jag igen. I love mina karaktärer. Och det är på något vis en tröst att de har det värre än jag. Go for it, elände!!
IMG_8010
Jamen, skogen. Jag älskar mina promenader också. Jag har dubblat dem nu när sömnen krånglar. Och har man väl kommit ut tar det aldrig emot.
IMG_7916
Inte den snyggaste bilden som avslutning kanske, men talande. Minstingen satte upp denna lapp häromdagen på sin dörr (observera texten). Hon sa att hennes gosedjur tyckte att det blivit för stökigt hemma, och att vi absolut inte skulle störa dem.
Jag funderar på att skaffa mig några gosedjur själv och hävda detsamma. Hälften av dem ska sitta i min säng, och dom andra i skrivskrubben. Det var allt för idag.
Tack till dig som läste, och kram! Och vad du än gör; Go for it! Så ofta du orkar i alla fall;)

Säg till barnen att jag sover

IMG_5540Vissa dagar vaknar jag hudlös
och hittar inte skyddet någonstans
Sådana dagar gör det nästan för ont att stå upprätt,
nästan för ont att vara jag

Sådana dagar skär jag mig på verkligheten utan att kunna tala om, ens för mig själv, varför jag blöder
Varför smärtan plötsligt forsar fram
utan synbart stopp

Det finns stunder när jag tror att jag ska gå sönder
Och nätter när jag faktiskt önskar att jag gjorde det

Så finns det andra dagar,
dagar då kaffet smakar lika vackert som mörk sammet,
och lyckan är fångad i bröstet som en len, varm låga
Dessa dagar kan jag räkna himlens alla stjärnor i fullt dagsljus
Dessa nätter ser jag tydligt, utan tvekan, hur ljuset skiner genom mörkret

Det är sådana ögonblick som får själen att glittra,
stunder som dem som gör det värt att finnas till

Författaren som faktiskt ägnar sig åt sitt manus…

IMG_7841
I kölvattnet av det jag skrev om i förra inlägget, har de sista dagarna inte varit någon höjdare. Vi har sett på filmer för både yngre och äldre, en extra fika på stan har det blivit, lite shopping vi inte hade råd med egentligen, och så en hel del promenader. Promenader är bäst, särskilt när man går bara två, för då hinner man prata på riktigt. Både om sådant som är roligt och det som skaver. Och som sagt, ibland är livet inget vidare..
Till det ett oberäkneligt väder. Emellanåt syns solen, men de oroliga molnen tycks rusa över himlen just nu och så kommer regnet plötsligt, utan förvarning. Jag HATAR det!
Och så from nowhere, eller möjligtvis från allt som hände förra veckan, har min dåliga sömn dykt upp igen. MEN, inget ont som inte har gott med sig; I lördags, när jag vaknade klockan fem smög jag upp och ut i det tysta, mörka köket. Satte på kaffe, tände ljus och läste igenom mitt försummade manus Vårmörker. I somras blev det semester från det, och när jag skulle börja skriva igen hände tråkigheter inom familjen.
Men pausen hade gjort gott. Att vila från ett manus ger ofta distans på ett bra sätt, man får klarare blick för om det man skrivit hittills funkar eller inte. Och jag gillade det jag läste, hurra!
Måste avsluta nu, dags att jobba igen. Jag tackar dig som läste, hoppas att du får en bra vecka, och glöm inte att ge dina drömmar näring och energi. För dom är en viktig del av dig💓

Att inte få växa…

IMG_3812
Vi är alla unika, det finns bara en av oss. Idag är det sorg på barnens skola. Igår kväll släcktes ett liv hastigt ut, ett som knappt fått börja…
Ledsnad och tårar hos många denna fredag. Hemma hos oss blir det mys på något vis, vet inte riktigt hur. Men det ska innehålla extra kramar.
Fasiken, vad berörd man blir när något sånt här händer! Och det är helt i sin ordning. En påminnelse om hur viktigt det är att vi tar vara på dem vi har runt oss.
Jag önskar dig som läste en fin helg med värme och kärlek i ❤️
Och du, glöm inte bort att vara snäll mot dig själv också.