Författare: Louise Baumgärtner

Bloggar om livet som författare.

Distansering

(Var rubriken rätt stavad? Ovant ord, än så länge). MEN…igår firade vi en ettåring i släkten, och sedan min pappa. På telefon.

Vad glad man är över FaceTime just nu 💗 Flera kvällar sista veckan har vi hört kusin Johans ivriga röst när han spelar med någon av sönerna. Och vi ringer svärfar som sitter mycket ensam i sitt hus i Nederländerna. Men att prata med oss gör honom glad, liksom det faktum att grannarna hjälper honom att handla.

Är så tacksam över att jag inte har alla jag älskar på distans, utan tvärtom en hel familj att vara nära här hemma. Tänker på alla som inte har det, och skickar en extra styrkekram till er 🤗

Nu börjar min yrvakne man äta rykande het gröt här vid köksbordet. I vardagsrummet, där min lika nyvakne son ligger uthälld i soffan, iklädd skelett-pyjamas, hörs sorgsen musik från TV:n. Minstingen pusslar Frost. Och jag?

Gick upp två timmar tidigare än övriga, och har suttit med mitt manus, för första gången på nästan en vecka. Skam den som ger sig. Och mysigt var det 😊

Jag hoppas att du, vem du än är, får en söndag med ljusglimtar i. Om inte, kan du alltid skratta åt det här:

Hehe. Tur att de allra flesta månar mer om sina medmänniskor än så 😉

Å andra sidan…

…en kopp kaffe och en sweetie 😉💗…

Jag försöker igen, med ett mindre deppigt inlägg, tätt inpå det förra. Kanske för att jag helt enkelt inte orkade se min egen ledsenhet utsmetad på bloggen. Inte för att det är fel, jag vill verkligen understryka det. Tycker tvärtom att det är extra värdefullt att ta del av andras tankar just nu, både tunga och ljusa. Men eftersom jag själv stundtals drunknar i egen hopplöshet, behöver jag även skriva om hoppfullhet på bloggen.

Så, å andra sidan;

Min man är visserligen permitterad, men han är även symtomfri nu. Vilket innebär att han äntligen kan röra sig fritt ute i samhället! Mat i all sin ära, men Hej Apoteket, Biblioteket och Systemet 👍

(För en liten stänkare kan väl inte göra något värre)?

När jag blir frisk, och jag är på g, har jag redan fått veta att det finns extrajobb om jag orkar. Ja tack, hoppas, för det behövs verkligen. Och maken kan ju ta hand om allt hemma för tillfället, vilket gör stor skillnad. Att bara kunna komma hem och

Fast utan katt då, för det har vi ingen. Vi har:

(Varför blev det så liten text)? Ett tecken på att jag borde säga hejdå för idag?

Okej. Ett gladare inlägg, men samma avslutning; Ta hand om dig och de dina❤️

När man längtar…

…efter meningen ”allt är som vanligt”, eller det här är en upplevelse:

DET HÄR!! Okej, föreställer vad?

Jag, i bilen. (Obs, jag stod still här). Jag hämtade ett av barnen i skolan. Och det kändes konstigt att se något annat än typ vår by, och skogen. För jag har inte varit ute mycket det sista. T ex inte i en affär. Vår 14-åring har handlat mat åt oss. I TVÅ veckor!! TACK, gumman😍

Corona har tagit ett strupgrepp minst sagt, på oss ALLA. Från minsta…

Nej, jag hittar inga ord idag heller. Och har inte lust att försöka. FAN istället. Det här tar över allt…

Hur har Corona påverkat vår familj hittills?

Min man och jag har varit hemma i flera veckor nu, och han har dessutom blivit permitterad från jobbet, fram till 14 april, till att börja med. Även om han ska ta itu med välbehövliga projekt hemma, har vi ganska svårt att se det positiva i det.

Jag är dessutom ganska säker på att min utmattning påverkats väldigt negativt. Har inte tillbringar så här mycket tid i sängen sedan sommaren 2018, då jag var som sjukast. Är så tacksam över att jag fortsatt meditera med stor njutning, och över detta:

(Även om jag inte fastnade för just denna boken, utan började på en Ninni Schulman igår kväll istället).

Barnen har än så länge känt av det minst, tror jag. De har varit hemma från skolan en del, MEN…det har många av deras klasskompisar också.

Detta inlägg blir inte längre, för jag vet inte vad jag ska skriva mer. Men jag kan fråga;

Hur påverkas du?

Skriv gärna en rad om du har lust. Och framför allt; Ta hand om dig 💗 Vi hörs snart igen. KRAM 🤗

Vi har en rymmare!

Men när han väl kommit ut verkar han skräckslagen, och vill in i hagen igen. Tillbaka till tryggheten.

Vem känner inte så just nu? En längtan efter det vardagsgrå, där den verkliga skatten är att det inte händer något speciellt.
Vad kan jag rapportera härifrån?
Well, barnen är i skolan igen, men maken och jag är fortfarande hemma. Bättre, men sänkta. Men när han orkar ska han ta tag i tapetseringen av minstingens rum, som avstannade när han blev sjuk.

Och han ska jobba i trädgården, helst när den badar i sol🌞Han ska vara permitterad från arbetet några veckor (hoppas att det inte blir längre).

Själv sneglar jag mot fönstren, ska ta itu med dem när jag blir piggare. Jag tror fortfarande att mycket av min kraftlöshet har med utmattningen att göra. Så jag försöker varva vila, med att vara uppe.

Och ute.

Och glädja mig åt det positiva som händer. Flera läkartider har av förståeliga skäl blivit inställda det sista, men det av barnen som verkligen behövde, fick komma till vårdcentralen. Hon var f.ö den enda i vår familj som var symtomfri förra veckan. Och hon fick så bra hjälp. TACK för det vården, som sliter allt vad ni kan, och mer därtill ❤️ Ni är sanna hjältar, särskilt i dessa tider 😍

Nu till något helt annat; Igår gjorde jag en guidad meditation, med passande musik till. Den skulle ta minst två timmar. Även om jag brukar meditera ligger mitt rekord på en timme, och de flesta jag gör, så gott som dagligen, är högst tio minuter. Men nu, med allt sängliggande, har jag betydligt mer tid än vanligt. Ändå fasade jag för om jag skulle orka…Samtidigt var jag förväntansfull, jag trodde faktiskt att den skulle ge något. Och det var helt fantastiskt 🌈 Så nu kan jag inte annat än att längta dit igen. Och det blir väl snart, i en säng nära mig ….😉
Allra största TACK till dig som läste! Ta hand om dig, de dina och ja, nu har ju cirkeln gällande vilka vi ska bry oss om kraftigt utökats. Så;

Om du är mycket hemma, kanske ensam och avskuren från sådant du brukar vara omgiven av, varför inte testa en lugnande övning / mindfulness / meditation?

Säga hejdå till det yttre en stund, och utforska ditt inre landskap istället? Det höjer livskvalitén, även om man får vara beredd att ge det en chans, och tålamod. Det här är min bibel i ämnet. Meditationen jag gjorde finns på sid 309. Just saying …KRAM💗

Få ord, många bilder

En av de böcker jag läst det sista. Titeln känns passande , hade man bytt ut ondskan mot Viruset på allas läppar hade det varit en fullträff.

Efter förra inlägget gick jag raskt från inga symptom till symptom. Vet inte vad jag har, men det mesta av eländet är bosatt i halsen, och jag har legat mycket till sängs. Flera av barnen har varit hemma från skolan, och min man är fortsatt sjuk. Dessutom fick vi reda på att han inte kan gå till jobbet nästa vecka, frisk eller inte, eftersom företaget stänger ett tag. Han, i likhet med många andra…
Den här situationen, och tiden är så märklig att jag inte har ord. Så jag tänker inte försöka hitta några, utan visar istället lite bilder från veckan.

Hyllorna med pasta i vår affär. Under vilka andra omständigheter som helst hade det varit en ointressant bild. Kanske även nu eftersom ni förmodligen redan sett det här, i en affär nära er:

Kaninmaten var dock inte slut, även om Mumrik ser lite orolig ut 😉

Att vara ute. Vi som orkar, och kan försöker vara det. För där ljuset finns är det viktigt att vara.

En stor kram 🤗 till er alla från en mamma som just nu önskar att hon hade massa kraft som hon INTE har. Jag är ganska låg för tillfället, och att jag är långtifrån ensam om det tröstar inte…Men, i stunder när jag orkat, har jag pysslat med mitt manus och det muntrar upp. Så det här är en bra bild att avsluta med från en blogg som mest av allt vill skänka hopp. Trots, nej, FÖR allt.

För tydlighetens skull står det: Den som kan vara glad för lite har mycket att vara glad åt. Punkt ❤️

Dagar

De sista dagarna när jag orkat hänga med mitt manus har jag gripits av en så stor glädje: ”Hurra, jag skriver en bok! Och jag tycker så mycket om att göra det. Jag är så fäst vid både karaktärerna och berättelsen, och det blir ett sant äventyr att knåpa ihop det”. Skaparlycka, ett bra tag sedan jag kände den så starkt 😍
När jag befinner mig i det tillståndet spelar inget annat någon roll. Om den blir utgiven, och vad folk i så fall kommer tycka. Strunt samma. JAG tycker om den. Och får jag bara skriva är jag nöjd.
Underbart 🌟
Och det underbara slutar där kan man säga. Ja, för vad KAN man säga mer? Jag tänker en del, men har inte lust att tänka högt, åtminstone inte här och nu. Men Corona har tagit sitt grepp om oss alla, mer eller mindre, oavsett om vi är sjuka eller friska.
Jag är nu symptomfri, förutom en fruktansvärt stor trötthet, men gissar att den mest beror på utmattningen. För ett tag sedan var det extra jobbigt hemma, då visste jag att jag skulle få betala ett högt pris för det. Well, här är det. .. Möjligtvis uppblandat med virus, eller vad jag nu haft.
Min man är fortfarande sjuk, men på bättringsvägen. Alltså har vi varit väldigt mycket hemma det sista. Som tur är har vi stor kyl och frys. Och vi kan gå ut, så bedömer jag det i alla fall. Vi bor på landet, ibland möter man inte ens någon på sin promenad i byn. Man kan också välja skogen, vilket jag gjorde igår. Frisk luft, rörelse för en stel kropp. Även det lycka, om än en stilla sådan.
Stilla, ja. Att läsa är alltid mysigt.
img_0017
Men mest av allt önskar man ju att man kunde mixtra med tiden, så detta var över. Avslutar med något jag hittade på Facebook, kanske har ni sett den?

Hehe, ganska rolig är den faktiskt.

KRAM (som tur är inte IRL;) och tack till dig som läste 🤗Kanske kommer ett inlägg snart igen. Till dess och det viktigaste; ta hand om dig, de dina och alla andra också. För det måste vi ❤️