Författare: Louise Baumgärtner

Bloggar om livet som författare.

Halvfullt eller halvtomt?

Några dagar har gått då varken tid eller ork funnits att blogga. Men jag har gjort andra saker. Hittat blåbär med minstingen t ex:

Och en annan dag åkte hon och jag till stan ensamma. Hon hittade ganska mycket hon önskade sig, för hon fyller snart år😀Och så åt hon nästan en hel kycklingrulle

Imorgon börjar jag jobba igen, medan maken påbörjar sin semester. Han ska måla om huset. Jag undrar hur vi ska orka det, mitt i allt annat vi kliver runt i. Men samtidigt vore det skönt att få det gjort, och så välbehövligt.

Och vi har träffat småkusinerna! Min bror med familj har hyrt en stuga några mil från oss. Det var jättefint men samtidigt konstigt att ses, sådana träffar har nästan inte funnits på kartan sedan Corona slog till…

I Synctuition, appen med meditationer jag lyssnar på, inleddes meditationen ”Looking at the bright side” med att tala om det halvfulla eller det halvtomma glaset. Ni vet, hur man ser på livet. Jag växlar mellan synsätten hela tiden. Ganska jobbigt, tycker jag. Men bra ändå, och sant, sällan är det bara svart eller vitt. Alla nyanser finns.

Jag vill tala om att det absolut inte bara är jobbigt hos oss, utan mörkare inlägg beror mycket på hur jag mår för tillfället. Och, jag hänger allt lite med mitt manus, det känns också viktigt att skriva✍️

Jag tackar dig som läste, vem du än är, och hoppas att du tar bra hand om både dig själv och andra🤗❤️För inget är viktigare än det.

Ljus, alltid

När något händer som skakar om en, är det som om man fryser till is. Kanske stannar man där en stund, i händelsen eller känslan. Ibland är det svårt att ta sig ur det förstenade stadiet. Chock, sorg och ilska får lätt taget om en. Eller så försöker man fly. Men det finns ju ett annat alternativ också. Det att acceptera det mörka ställe där man befinner sig, samtidigt som man försöker hitta en väg. En annan riktning, framåt, mot ljuset. Det försöker jag.

Gud, vad jag försöker

Ingen större katastrof har inträffat här, men det behöver inte vara så för att det ska kännas för tungt. Ibland är det bara en serie händelser, mindre och större, och till slut kommer något som blir en sak för mycket. Jag är säker på att ni förstår vad jag menar.

Men samtidigt; det finns alltid saker att glädja sig åt, och vara tacksam över. Som just nu när det är fridfullt hemma. Kvällssolen skiner in genom fönstret. Diskmaskinen brummar några meter från mig, minstingen skrattade just till i soffan. Och jag ska snart krypa till sängs, och läsa. Min stund📚😊(hoppas jag).

Med den här boken

Förstår inte varför jag väntat så länge med att läsa den. Men förstår de lysande recensionerna. Och som tur är handlar den inte om vår familj. Ännu en sak att vara tacksam över 😉 KRAM till dig som läste, ta hand om dig. Om du kämpar med svårigheter i detta nu, du är INTE ensam❤️Var snäll mot dig🤗

Stängt var det här…

…när kaninen Mumrik inspekterar hålet alla våra kaniner hjälpts åt att gräva.

Ända långt in på dagen hällregnade det, så mycket att jag trodde att det inte skulle gå att komma ut. Men sedan slutade det plötsligt, och t o m solen kunde anas på en orolig himmel.

– Släpp ut kaninerna, bad jag maken. För att en kvart senare se Hampus springa runt i trädgården. Fördelen med kaninjakten var att (nästan) alla i familjen fick motion och frisk luft. Men det tog ett tag att hitta Isa-Lisa. Hon var djupt nere i det hål ni inte ser på bilden, eftersom det täckts med tegelplattor. Men skönt med ett drama med lyckligt slut😊 Tycker vi människor i alla fall.

I övrigt är jag trött på regnet, vem är inte det?

– Kan vi bada snart? undrar yngste pojken. En ynka gång fick han använt simglasögonen vi köpte förra veckan. Och när jag nu står på altanen och skriver detta, ser jag mörka moln driva förbi kyrkan i högsta hastighet.

Hur går det med skrivandet då? (Om någon undrar). Jo, jag hade några dagars uppehåll, men nu är jag igång igen. Det blir inte så mycket, en knapp timme på morgonen innan minstingen tröttnar på Sommarlov på TV. Men lite är mycket bättre än inget, och jag är glad att jag tycker så mycket om mitt manus. Är även nöjd med att jag putsade fönster i förmiddags, det har jag velat länge.

Men mest av allt vill jag ha sommar igen. Vi håller väl tummarna för det?! Ta hand om dig, vem du än är som läser detta💗🤗Kram!

Ps Sista boken jag läste, den var bra! Ds

Kontraster

Hampus ville inte gå in igår, utan gjorde sig osynlig i hagen.

Just då ville jag också vara ute för det var sol, men jag hade lovat yngste pojken att kolla på Fortnite. Och sedan regnade det.

Jag är tacksam för att vi tog alla chanser att bada innan den svalare temperaturen och de oberäkneliga skurarna kom.

Hoppas det vänder snart, till fina dagar. Svårt att hemestra tycker jag, speciellt när maken jobbar fortfarande. Väldigt mycket tvätt och disk. Och ibland när tre små kompisar ringer på orkar jag inte släppa in dem.

– Bättre att leka ute, säger jag med ett avvärjande leende. Jättevälkomna en annan dag 😁 Vad gäller tonåringarna blir det mycket skjuts. Med HÖG musik.

– ”De vuxna fattar ingenting, du har bara dig själv, inse det mannen”

Inte alltid de bästa texterna kanske, men jag färdas tillbaka, minns hur det var. Vi lyssnade på Thåström, och tjuvrökte i trappuppgångar när det var för kallt ute. Och vi hade alltid kärleksproblem…Jag och den pojkvän jag var ihop med längst bråkade jämt. Så gjorde vi slut på prov, blev ihop igen, och så höll det på. Men mina vänner var alltid på min sida, och jag på deras 💗 Minns du, Eva? Och Catherine, som ni ser nedan i rosa. Personen bredvid är jag. Eva finns på bild i förra inlägget, vid den veganska buffén.

Kram på er alla, och tack för att ni läste🤗

Hoppas att ni har det bra☔️☀️

Äta myror?

Jag har på påbörjat någon sorts semester, även om den störs av mycket jag inte vill ha där. Som att det är stökigt hemma, och mitt mående. Men jag säger åt mig själv att jag också har rätt att koppla av, och vara glad. Och jag märker att det hjälper att försöka.

Att bada är ju kul, t ex. Så pass att yngste sonen envisades fast det regnade och blåste igår eftermiddag. Det blev ett kort dopp. Men en stämningsfull bild.

I lördags var jag på event hos en vän. En föreläsning, i det fria, (vilket beroende på vädret mest blev i trädgården), som handlade om hur mycket i naturen vi kan äta. Vi smakade på björklöv, blommor och maskrosblad. De flesta i alla fall ☺️🍃Sedan kom regnet. Då ställde sig föreläsaren, som var klädd i grönt och hade en mild energi, mitt på gräsmattan och utropade;

– Vi välkomnar regnet! Regnet som ger naturen kraft och liv, och oss också. Vi andra tryckte under ett tak till friggeboden, där vi mumlade instämmande. Några hämtade diskret paraplyer ☔️Sedan kom åskan, fast den drog snabbt över. Och som avslutning bjöds det på vegansk buffé. Den var underbart magiskt god, och den åt ALLA av.

Sammantaget var det en jättefin eftermiddag, TACK älskade vän, för du ordnade detta, och för att du är du😍

Nu stundar en ny vecka, hoppas att den blir bra. För oss alla. Kram på er, varmaste tack för att ni läste🤗❤️

Åska på väg?

Jag ska omfamna den här dagen, så gott det går. För fortfarande lyser solen, men i eftermiddag finns det risk för åska, och regn. Och sedan kommer det bli svalare.

Jag badade igår. Jag hade glömt att jag tycker så mycket om det. Jag flöt på ytan, jag simmade under vattnet. Jag njöt.

Yngste pojken fanns bredvid hela tiden, han hade fullt upp med sin boll. Men tonårsdottern har slutat bada tydligen, fast går ändå runt i vattnet.

När jag kom hem var det dags för tipspromenad som minstingen och hennes vän ordnat. Jag hade förväntat mig lätta frågor, men nej, de hade hittat dem på nätet. Ändå vann jag! En glittrig portmonnä , och en kram🤗👍

Idag ska jag till en vän, på ett event i hennes trädgård. (Eller möjligtvis inomhus om åskan rullar in just då)? Hon bjuder på bål, tilltugg och handsprit. Så annorlunda allt har blivit…Kram på er, och tack för att ni läste❤️