Och skrivandet då?

Det slog mig att jag knappt har bloggat om skrivandet det sista. Av naturliga skäl förstås, Covid osv.

Men det betyder inte att jag inte har ägnat mig åt Vårmörker. Även om det inte blivit så mycket häng med det som jag önskat, så har det ändå hänt en del. Jag gjorde flera genomläsningar när jag var sjuk t ex. (Observera att jag inte har ett helt manus än, utan typ ett halvt, eller möjligen mer än så). Och jag gillar det så mycket💗Jag är fäst vid karaktärerna, jag älskar att skriva på det, jag tycker om att fundera på vad som ska hända framåt. Så känns det nu. För två månader sedan ville jag gråta när jag tänkte på det. Det går upp och ner. Liksom jag, och livet.

I morse överraskade jag mig själv med att vara på jobbet kvart över sju, en timme tidigare än vanligt. I sanningens namn berodde det mest på att det är påsklov och att jag inte behövde skjutsa (vissa av) barnen till skolan, men ändå. Sedan kom jag hem, och låg i sängen två timmar. Utan att sova, men utan att orka resa mig. Minstingen har sprungit byn runt med vänner idag. Och solen lyser😊🌞

Jag orkar fortfarande inte gå skogspromenader tyvärr, men njuter av ljuset ändå, står hos kaninerna i trädgården nu. KRAM, och tack för att du läste❤️ Ta hand om dig🤗