Love & light och sånt

Jag läste detta på Facebook eller Insta, och känner mig fri att citera, trots att jag inte kommer ihåg det ordagrant;

”Jag är så j-a trött på Love & Light, och sånt. Är det någon som håller med?! Överallt står det om Love & Light, att man ska gå runt och känna det, och jag tycker det är så skenheligt. Och falskt! Man ska inte vara förbannad osv”…

Och ja, jo. Jag log, fast inte överseende. Jag fattade. Ni som hängt här ett tag vet förmodligen att jag tror på Gud, Universum, vad man nu vill kalla det, kärt barn har många namn😇Jag försöker tänka positivt, och Love & Light.

Men inte hela tiden. För jag är ingen skimrande ängel. Jag tror att det personen menade var att positivt tänkande blir falskt om vi använder det som en ursäkt för att inte känna, eller ta itu med våra problem. Men det är inte meningen att vi ska använda upplyftande strategier på det viset.

Våra känslor har vi fått för att vi ska känna dem. Även de jobbiga, givetvis. Vi får vara arga, ledsna, skitsura och uppgivna.

Vi ska bara inte fastna i dessa lägen för länge.

Orkar inte skriva mer nu, jag är så trött. Symtomen försvann, men denna matthet!

Jag är skitsur över det, faktiskt.

Påskafton med tre timmars vila, och snart läggdags för mig…😴😢Visserligen med en stunds sällskap av meditationsmusik och böcker. Men ändå. Gudarna ska veta att jag behövde fan inte mer trötthet!!

Men samtidigt…Vilken tur att ingen av oss blev jättesjuk. Och min man är med barnen. Viken välsignelse att ha en familj runt sig. Som sagt, Love & Light…Så där håller jag på, hela tiden. Någon som känner igen sig?😉Hoppas att du, vem du än är, har en fin påsk🐣❤️KRAM, och tack för att du läste!