Nu jäklar…

…händer det grejer hos Baumgärtners!

Jag har ett vagt minne av att jag brukade unna mig fotbad…Men nu var det ju typ femton år sen jag gjorde det sist. På hälarna har jag så torr hud att de river sönder lakanen i sängen (kanske lite överdrivet).

Men jag tyckte ändå att det var bäst att koka upp lite vatten i tekokaren, och dryga ut det ljumna badkarsvattnet med. Så nu…Nu sitter jag här och kopplar av mitt på blanka eftermiddan…Och umgås endast med de minnen som detta fotbadande för med sig:

När jag var sexton tyckte jag att det var jätteviktigt med gurkor på ögonlocken och hårinpackningar och ansiktsmasker. och fötter. Minst en gång i veckan, gärna två.(Inte för att man behövde det, har man ju insett i efterhand), men då kändes det som om man skulle DÖÖÖ om man inte utförde dessa livsviktiga ritualer😌💖

När jag bodde ensam med katterna stängde jag dörren när det var dags för fotbad, annars fick jag inte vara ifred.

När jag fick mitt första barn prioriterade jag fortfarande fötterna. (Och gjorde nog en och annan hårinpackning också, faktiskt). När jag sedan hade två små, och bodde i Göteborg, brukade jag se till att komma iväg till stan ensam en gång i veckan. Satt på café, och drömde om att bli författare. (Vid det laget hade jag nog glömt fötterna tror jag). Det känns fortfarande stort att gå förbi där, caféet finns kvar även om det bytt namn. Alla dessa minnen, vad skulle vi vara utan dem? (Lyckligare)?😉

Kram och tack till dig som läste detta skvalpiga inlägg❤️🤗Nu är det dags för fotfilen!