Tack vare er!

Igår när jag vaknat ur min djupa eftermiddagsvila, läste jag några av era uppmuntrande kommentarer om att jag skaffade tid att skriva, trots allt.

Och blev nedslagen först. Nu har jag inte skrivit på två dagar (igen) tänkte jag, och nu vet jag inte hur jag ska orka…Orkar inte ens kliva upp ur sängen. Men det behöver jag ju inte heller, kom jag på. Istället hämtade jag kaffet, datorn och nya anteckningsboken. Det blev så här mysigt;

Jag blev kvar en timme, avslutade med nyheterna. Mindre mysigt, men viktigt.

Vad vill jag säga med detta inlägg? Att uppmuntran inte ska underskattas. Så TACK🤗🙏Kram på er❤️