Alla andra…
Varför är det så lätt att fastna i känslan att alla andra har det bättre, trots att man egentligen vet att det inte stämmer? Att ”alla andra” har harmoniska barn, bättre relationer och starkare ekonomi? Och så känner man sig misslyckad. ..
Jag påstår inte att jag alltid känner så, men det händer för ofta att jag gör det. Kanske lite extra idag, när jag kröp till sängs tjugo i åtta efter min första arbetsdag. Mitt Covid19 prov slarvades bort, men enligt vårdcentralen har jag varit symptomfri så många dagar nu att jag får röra mig ute i samhället.
”Är det sant”? frågade äldsta dottern. Ska du lägga dig NU?
-Japp, sa jag, gick in i sovrummet, tog på mig nattlinnet, tryckte in lurarna i öronen, och satte på en meditation med Synctuition. Och vips…så hörde jag (nästan) inte längre mina arga barn i köket
ÄLSKAR denna app med ljuvliga musikmeditationer. Nej, inte sponsrat. Inga små samarbeten på den här bloggen, inte. Bara ångest och bekymmer. (Okej, en del lycka också).
Som idag när minstingen kom med det här kortet:
”Jag beundrar din styrka att dela med dig på bloggen. Det är hjälpsamt för dig men lika mycket för alla vi som läser. Du är så generös. En riktig kämpe”.
Mycket finare betyg än vilket sponsrat samarbete som helst, eller vad säger ni?!
😍TACK, du vet vem du är! Och varmt tack till alla som tittar in här, och tar del av mitt liv. Som väl är ungefär som ditt, fast annorlunda förstås. Men ändå, upp och ner, och hit och dit. Oro i maggropen, förväntan och andra dagar tristess grå som regnet.
Att det ska vara så svårt att förstå att vi alla egentligen är ganska lika. KRAM🤗
Eller ja, ibland försöker jag känna så iaf Och bilden är ju fin (Synctuition, ej sponsrat nu heller).
Kram kära vännen. skit i alla andra!
KRAM❤️Vi kommenterade visst hos varandra precis samtidigt🤗
Önskar jag kunde göra som du, plugga in nåt i örona och bara stänga ute vissa ljud ibland. Att jobba hemifrån, som jag nu har gjort mer eller mindre sen mars, tär på oss alla..
Jag läser alla dina inlägg och gillar att du är som jag – vi skriver fan inget förskönande utan beskriver vår vardag som den är. Fast vi utesluter vissa delar av integritetsskäl etc. Att skriva lindrar ontet i själen, verkligen.
Kram!
Vet inte om Synctuition, eller meditationer överhuvudtaget passar dig, men för mig är det helande💚🦋Tack för fina ord, och dito😊När man skriver som det är lättar det och man får perspektiv tycker jag. En välsignelse, mitt i allt❤️Kram!
Javisst kan man tro att allt är så bra hos andra för man är ju inte där och hör hur det är. Sedan har man ju bättre och sämre perioder i sitt liv. Visst piggar det upp med ett uppmuntrande julkort, det tar man verkligen till sig. Hoppas du får en god natts 😴❤️🥰
Du har alldeles rätt, i allt❤️Blev jätteglad för julkortet😀Trevlig helg✨
Vilket underbart julkort med fantastisk respons! Något att läsa många gånger! Förresten -andra ser bara vad ni har också, allt annat märks inte utåt!
Kul med artikeln om skolgården med fina bilder❤️
Verkligen 😊och du har också rätt, i allt😉Hoppas att du får en fin helg✨
Visst är det så att man tror att alla andra har det så himla bra. Men så är det ju inte. Jag postar mycket bilder och de flesta är glada och trevliga men visst har jag också en del mindre roliga dagar. Men dessa dagar väljer jag att prata med vänner om istället.
Det är lätt att tänka så, ja. Ibland finns det ju lite deppiga inlägg på Insta och det är faktiskt lite skönt tycker jag, man känner sig mindre ensam😉Önskar dig en trevlig helg✨