Ur led är typ allt…

Knappt hann jag få upp adventspyntet, så slog en riktig brakförkylning till.

Sedan återstod endast att ligga och glo på denna sneda stjärna från sängen. När jag orkade. Maken var ännu sämre, han firade in första advent med feber och hosta. Imorse var han lite andfådd. Då blev han så rädd att han gick och lade sig, och sedan dess har dörren varit stängd. (Jag vågar knappt titta till honom).😳Vi har fått tid för att testa oss imorgon.

Äldste sonen har hjälpt till väldigt mycket de sista dagarna. Lagat mat, fyllt och tömt diskmaskinen, och varit hos kaninerna. Jag har swishat en extrapeng, utöver månadspengen. Visst ska man hjälpas åt i en familj, men det är också viktigt att bli uppskattad för det man gör🥰

Idag är jag lite piggare, eller så är det bara önsketänkande eftersom maken är tröttare. Utöver att få iväg barnen till skolan (ja, de får gå iväg, vi har kollat) har jag tagit hand om kaninerna, varit i tvättstugan och börjat vattna husets alla (törstiga) växter☘️När jag sagt hejdå till er ska jag äta, och sedan hämta yngste pojken. Nu hör jag tonårsdottern snurra runt i huset, i sin egen (mobil)värld. Men hon fixar sig något i köket, bra😊

Corona har fått allt ur led, det är tydligt. Rubbat såväl rutiner som människor ur välkända banor. Skapat rädsla och mörker. Men klokskapet och kärleken kanske växer sig starkare i detta kaos? Det får vi verkligen hoppas. Kram❤️