Ruskigt värre

  • Befinner mig just nu på en av mina favoritplatser, nämligen i sängen. Roligare än så är jag inte. Minstingen ligger också här, och endast den här ljusängeln lyser upp rummet.

Ute blåser, åskar och regnar det. Halloweenigt värre…Minstingen planerar i vanlig ordning, igår kom hon hem med nedanstående pumpa som lyser och blinkar förfärligt. Och hon har köpt svärd, med blodspår på. Och blodigt förkläde.

Idag var det ett av barnen som inte alls mådde bra. På eftermiddagen kom vi på en lösning: Hon vill inte vara ensam, men inte heller ha sällskap, egentligen. Så jag tog laptopen, satte mig vid hennes skrivbord och skrev på mitt manus. Medan hon låg i sängen och kände sig ifred, eftersom hon vet att jag blir helt uppslukad av mina karaktärer. Denna gång kanske jag inte når mitt mål 7 sid/vecka, har bara skrivit 2 1/2 sida på 5 dagar. MEN jag har minst en god förklaring till det, och det är höstlovet. Barn som är lediga, och vill hitta på kul. Det blir en del skjuts, sova över med kompis och idag studsmatteland, med vänner. Sådant stjäl tid, men det är det ju värt☺️

P g a rådande omständigheter försökte jag skjuta över ansvaret för kaninerna på andra familjemedlemmar. Det var inte bra. För kaninerna. När jag kom till burarna idag upptäckte jag följande: Kaninerna behövde mat, och vatten. De behövde ren halm, hö, klappar och komma ut i hagen. Ja, det var i princip allt. Hela deras liv med andra ord. Om jag ska knyta ihop det här inlägget, tror jag att kaninerna ser mig som deras skyddsängel. En sådan som ni ser i början av inlägget, (fast kanske borde deras variant vara gjord av pellets, ifall deras ägare glömmer av dem)… 😔

Nu säger jag godnatt, och tack för att ni läste. KRAM🤗❤️