Gosedjuren på Grand

Somnade halv tolv med ångest, vaknade halv fem. Ångest är alltid värst på natten, eller hur? Ett enormt väsen som äter upp en, och sedan, när inget finns kvar, ändå fortsätter att nafsa. Och hittar man en enda god tanke, tuggar den raskt sönder den också…

Kvart över fem gav jag upp och gick ner till tvättstugan , alltid ett säkert kort om man behöver något att göra. Nu, några timmar senare är jag totalt utmattad. Tur att jag har möjlighet att sova på dagen.

För i eftermiddag väntar ett äventyr.

För ett tag sedan åkte jag iväg själv en natt. Så gör jag nästan aldrig, men den dagen…Får inte jag komma hemifrån nu går jag sönder tänkte jag. Och eftersom det är Corona-tider och svårt att bo hos t ex mina föräldrar, blev det hotell. När jag packade förstod jag inte varför minstingen hela tiden frågade när jag skulle åka. Men det visade sig när det var dags…Hon trodde att hon skulle få följa med. Och blev helt förkrossad när hon inte fick det 💔

Jag blev också ledsen, i mitt redan nedstämda tillstånd, för hon hade packat! Och stod vid dörren och väntade, glad i hågen 😢

Men IDAG, då drar jag och minstingen. Till Grand. Vi ska ha godis med oss, och dricka, och fem gosedjur. Gosedjuren är viktiga, hon har väldigt noggrant valt ut dem.

Bra att de är några stycken. För om jag har lika mycket ångest i natt, då lånar jag ett. Men mest av allt hoppas jag naturligtvis på att må lite bättre. Hur som helst ska det bli mysigt, och det värmer mig att se hur förväntansfull minstingen är❤️

KRAM på dig som läste, och tack🤗Hoppas att du får en fin fredag, även om det inte är Grand som hägrar✨😉