Yr av lycka …

Okej, av trötthet också, men mest glädje.

Jag har nämligen ägnat fem timmar åt Vårmörker idag, och det var ett tag sedan. Först drygt tre timmars läsning av alltihop, därefter skogspromenad för att tänka, och sedan skrev jag ner synopsis, med några nya idéer.

Början, mitten och slut har jag haft i flera år, men med stora, generösa luckor emellan. Jag vet nämligen, sedan skrivandet av Skuggvinter, att karaktärerna brukar lägga sig i det hela, och att det bästa är att låta dem göra det.

Jag vet också att jag, och mina huvudpersoner Lina, Agnes och Olof, kritiskt kommer granska det jag slagit fast idag, att vi kommer göra vårt bästa för att hitta brister och annat som skaver, och att det ska vara precis så! I slutändan är det som räknas att boken blir trovärdig, spännande och välskriven, inte hur lång vägen dit var. (Även om det är jobbigt att det tar sån tid och jag önskar att det gick snabbare).

Men idag 😁 Tänker jag bara njuta av att jag är nöjd just nu. Samt en del annat; Att jag börjar vänja mig vid mitt nyslingade hår. Att det blivit två bad till sen förra inlägget

Och huset! Målningen fortskrider, och nu har vi fått taket tvättat också🤘🏻 Vi känner knappt igen vårt hem. På utsidan. Inuti är det lika stökigt som vanligt. Men det är ju lättare att göra något åt än mossa och skit på takpannorna, å andra sidan…

Så idag är jag yr av lycka 😁 Hoppas att du har det bra, vad du än gör, och tack för att du läste.

Apropå läsning rekommenderar jag ”Hålla dig nära”. Spänning på hög nivå är det när FBI-agenten Stephanie får nys om att hennes tonårsson kan vara medlem i en terrorist-organisation.

KRAM❤️🤗