Inga selfies, tack

Maken målar och målar, huset skiftar sakta men säkert från blått till grönt. Jag är så stolt över honom, han kämpar på 🥰 Och det blir bra!

Att vi har takojobbare på plats är en bonus på flera sätt, bl a för att de låter ställningen stå kvar när de går hem för dagen.

Men i förrgår var jag, trots allt bra som händer, ändå sur när jag promenerade under den, på väg ut i trädgården för att ge kaninerna mat.

– Du kan spilla lite grönt i håret på mig, sa jag, det skulle inte förvärra saken.

Tidigare på dagen, hos frisören, hade jag skickat den här selfien till familjen

”Vad fint det blev mamma 👍” skrev minstingen. ”Det är inte klart än, messade jag. Det kommer bli finare”. Ja Ha❤️” blev svaret. Gullis, tänkte jag.

Men det blev inte finare. Jag såg ut som någon som gjort slingor för att hon inte vill känna sig gammal. Med en FUL blond färg. Alternativt iklätt sig peruk som inte passade.

– Det är jättesnyggt, sa maken. Det ser visst naturligt ut.

Jag frågade de yngsta vad de tyckte. Yngste sonen kontrade med en motfråga:

– Men VARFÖR färgade du håret?

– Jag vet inte, Simon sa jag. Jag vet inte.

– Du ser bara lite gamlare ut, sa minstingen.

Då gick jag in i sovrummet, stängde dörren och sjönk ner på sängen. Sedan utmattningen och diverse andra plågor är jag som en kran som inte håller tätt. Jag lät tårarna komma. 1830 kr hade jag betalat för eländet också. Det sved. En diskret knackning hördes på dörren.

– Ska jag göra en smörgås åt dig? frågade minstingen. Kanske ditt eget goda bröd?

Gullis igen 😍 Jag lägger inte ut någon bild på resultatet. Däremot gärna denna

Det blev bad igår. Först var det soligt och kvalmigt, fast blåsigt, sedan tog molnen över. Jag och yngste pojken låg kvar i vattnet så länge som möjligt. Kände att vågorna var starka, och såg himlen mörkna till den nästan var svart. Men det var skönt! Jag glömde allt. Och förresten sa barnen att håret inte var lika ljust när jag badade i alla fall.

Tack till dig som läste ❤️ Hoppas att du har det bra!