Stängt var det här…

…när kaninen Mumrik inspekterar hålet alla våra kaniner hjälpts åt att gräva.

Ända långt in på dagen hällregnade det, så mycket att jag trodde att det inte skulle gå att komma ut. Men sedan slutade det plötsligt, och t o m solen kunde anas på en orolig himmel.

– Släpp ut kaninerna, bad jag maken. För att en kvart senare se Hampus springa runt i trädgården. Fördelen med kaninjakten var att (nästan) alla i familjen fick motion och frisk luft. Men det tog ett tag att hitta Isa-Lisa. Hon var djupt nere i det hål ni inte ser på bilden, eftersom det täckts med tegelplattor. Men skönt med ett drama med lyckligt slut😊 Tycker vi människor i alla fall.

I övrigt är jag trött på regnet, vem är inte det?

– Kan vi bada snart? undrar yngste pojken. En ynka gång fick han använt simglasögonen vi köpte förra veckan. Och när jag nu står på altanen och skriver detta, ser jag mörka moln driva förbi kyrkan i högsta hastighet.

Hur går det med skrivandet då? (Om någon undrar). Jo, jag hade några dagars uppehåll, men nu är jag igång igen. Det blir inte så mycket, en knapp timme på morgonen innan minstingen tröttnar på Sommarlov på TV. Men lite är mycket bättre än inget, och jag är glad att jag tycker så mycket om mitt manus. Är även nöjd med att jag putsade fönster i förmiddags, det har jag velat länge.

Men mest av allt vill jag ha sommar igen. Vi håller väl tummarna för det?! Ta hand om dig, vem du än är som läser detta💗🤗Kram!

Ps Sista boken jag läste, den var bra! Ds