Manus in my mind
Detta köksbord är resultatet av en mamma som hängt i skrivskrubben;
Jag vet, man blir lite halvhispig när man ser det…Samtidigt är jag så glad att jag skriver. Och, som nämnts innan, jag tycker så mycket om att hänga med mina karaktärer. Olof, som börjar få anonyma och hotfulla brev i samma veva som hans hustru äntligen blivit gravid. Lina, småbarnsmamman, som misstänker att någon smyger runt hennes hus om kvällarna. Och deras klarsynta syster Agnes, vars drömmar blir allt mörkare. Bara problem och elände. Gott sällskap för en ängslig själ 😉
Idag är det nationaldagen. Men Corona, och en del annat, har urholkat min lust att fira, och de övriga i familjen har inte heller sagt något speciellt. Vi ska äta gott förstås, och andra planer finns. Minstingen har bjudit över ett gäng låtsaskompisar, och yngste pojken ska till riktiga vänner. Tonåringarna sover ännu, maken med.
Det ska bli regn, så jag släppte ut kaninerna för en timme sen så att de skulle hinna vara ute, men fortfarande har det inte kommit något.
Igår regnade det dock ganska mycket. Bra för naturen. Jag önskar er alla en riktigt fin dag, vad ni än gör.
Sverige är onekligen ett vackert land.
Om än ofta lite för kallt
Kram❤️
Tur det inte var så stökigt på skrivbordet i alla fall. Roligt att det flyter på bra med boken också. Mysig morgonpromenad med minstingen?
Ha det fint ni mä❤️
Haha, ja, det var tur, då hade det nog inte flutit på så bra. Visst promenerade jag och minstingen idag. Trevlig kväll!
Heja dig som skriver och struntar i att köksbordet ser ut som det gör (åtminstone en stund). Kram!
Tack snälla, det hejaropet behövde jag. Det är inte lätt för en mamma och tillika lokalvårdare att slarva med städningen, men om jag aldrig gjorde det hade det inte blivit något skrivet…Kram!
Det är stökigt på mina bord också fast det bara är Kent och jag och 90% av det so m ligger där är mina grejer, mest trädgårdsböcker och insektsböcker och tidningar och anteckningsblock och pennor. Men jag tycker inte att det gör någonting att bre ut sig på borden i de här coronatiderna för ingen kommer in i alla fall.
Jag förstår inte att du klarar att skriva om jobbiga fantasivänner som mår dåligt. Men spännande böcker blir det och det är ju bra att du har lite flyt. Kram
Ja, det är lätt att mycket hamnar på köksbordet…Det är en bra fråga du ställer. Varför skrivs det så mycket deckare och spänningsromaner, och görs så många mörka serier ? Och så kryper vi upp i soffan med godis och tittar på allt hemskt? Förklaringen till det, läste jag en gång, var att det var ett sätt för oss att handskar med och försöka förstå det mörka i världen, och i oss själva, antar jag. Det lät rimligt. För mig faller det sig naturligt att skriva om mörka mysterier, och läsa detsamma. Dock finns det en del jag måste välja bort, jag läser t ex inga ingående skildringar om barn som far illa, det klarar jag inte. Kallentoft skriver bra, men nästan allt är för hemskt för min smak . Ha en fin söndag, kram🤗
Jag tycker inte om deckare, mord, hämnd eller action. Men drama och triller kan jag tycka om. Bara det slutar bra. Hahaha… Vi är olika men någonstans inom oss njuter vi av spänning och att bli lite rädda om vi själva sitter trygga i soffan. Men barn och djur får inte må dåligt, i det jag läser eller ser på tv det klarar jag inte. Kram
Håller med dig om barn och djur. Utdragna skildringar av t ex fysiskt våld klarar jag inte heller, det finns en hel del jag väljer bort. Men i böcker, också i mina egna , tror jag en del av trösten finns i att det är påhittat. Trevlig kväll på dig, kram!
Ja det är tur att det mesta är påhittat i romaner.
Visst är det! Och det är en av anledningarna till att jag står ut med att läsa – och skriva – hemskt😉Kram på dig, trevlig kväll🤗
Liv och kreativitet👍🏻 Såg jag inte nybakt bröd där också?👏🏻👏🏻👏🏻
Jajemen😀✍️och visst var det nybakat, jag vaknade väldigt tidigt den morgonen. Önskar dig en skön söndag, kram🌺
Visst är det så att man bli vän med sina karaktärer och hänger med dom. Nästan som alla låtsaskmpisar när man var liten haha.
Eller hur?! Jag hade svårt att släppa karaktärerna i förra boken, drömde t o m om dem😅 Och de var inte ens speciellt trevliga…Önskar dig en fin kväll!
På vårt köksbord är det mest katthår, tyvärr. Det är svårt med disciplinen när vi är två människor och tre katter…
Glad att du skriver!!!
Katthår, ja…Men katter är luriga, med MYCKET egen vilja. Hoppas du får en fin kväll, kram🤗Och vad roligt att du tycker att det är roligt att jag skriver. Tack🌸