Manus in my mind

Detta köksbord är resultatet av en mamma som hängt i skrivskrubben;

Jag vet, man blir lite halvhispig när man ser det…Samtidigt är jag så glad att jag skriver. Och, som nämnts innan, jag tycker så mycket om att hänga med mina karaktärer. Olof, som börjar få anonyma och hotfulla brev i samma veva som hans hustru äntligen blivit gravid. Lina, småbarnsmamman, som misstänker att någon smyger runt hennes hus om kvällarna. Och deras klarsynta syster Agnes, vars drömmar blir allt mörkare. Bara problem och elände. Gott sällskap för en ängslig själ 😉

Idag är det nationaldagen. Men Corona, och en del annat, har urholkat min lust att fira, och de övriga i familjen har inte heller sagt något speciellt. Vi ska äta gott förstås, och andra planer finns. Minstingen har bjudit över ett gäng låtsaskompisar, och yngste pojken ska till riktiga vänner. Tonåringarna sover ännu, maken med.

Det ska bli regn, så jag släppte ut kaninerna för en timme sen så att de skulle hinna vara ute, men fortfarande har det inte kommit något.

Igår regnade det dock ganska mycket. Bra för naturen. Jag önskar er alla en riktigt fin dag, vad ni än gör.

Sverige är onekligen ett vackert land.

Om än ofta lite för kallt

Kram❤️