Gräv där du står, och fler minnen…

Jag berättade nyss här på bloggen att jag fastnat i ett kapitel. Eftersom det var svårt att komma loss, beslöt jag mig för att tillfälligt byta karaktär istället. Vårmörker består nämligen av tre huvudpersoner, och nu har jag skiftat till Agnes perspektiv. Agnes är Linas tvillingsyster, men till skillnad från henne, småbarnsmamman som vantrivs i en liten by på landet, är Agnes ofrivillig singel i Göteborg. Men nu har hon fått till en date. Roligt för henne! Och roligt för mig.
I verkligheten är det tjugo år sedan jag gick på date, ovetande naturligtvis om att det var min blivande man jag träffade. Här bröllopsfotot, (2004)

– När vi träffades hade du gott om pengar, och var obekymrad, sa jag till honom igår när han stod och diskade efter middagen. Och, tillade jag en aning dystert, jag var fattig och ångestfylld.
– Som nu, sa min man.
– Allt kan inte ändra på sig, sa jag. Men jag har faktiskt blivit mamma och författare också.
”Gräv där du står” är ett av författartipsen man brukar få, speciellt som nybörjare, om man eftersträvar trovärdighet.
Mellan tjugo och närmade mig trettio bodde jag själv i diverse olika tvåor, mestadels singel. Herregud, vad det känns, vad det ÄR länge sedan…
Och jag tänker att det är bra att veta vad det är att vara riktigt, väldigt ensam.

Mitt enda sällskap när jag var nyinflyttad i Göteborg, för evigheter sedan, katterna Molgan och Simon.

Jag har otur med detta inlägg för jag lyckas tyvärr trycka bort text hela tiden, och nu orkar jag inte skriva om förlorade meningar igen, utan får blogga vidare en annan dag. Tack till er som läste, och ha en fin söndag🤗❤️Kram!