Fina minnen

Ibland önskar man att saker och ting kunde ha riktigt bra fart, som minstingen fått på gungan här

Skulle vilja ha det i mitt skrivande. Den sista tiden har jag, p g a isolerade tider, men lite mer ork, kunnat skriva en del. Och jag är så himla tacksam över det. MEN jag har suttit fast i samma kapitel i nästan två veckor. Det är i och för sig ett svårt stycke, en av mina huvudpersoner får en stor insikt vilket blir en vändpunkt. Så det är bara att gilla läget. För jag vet att även om det skenbart verkar som att jag filar på samma meningar, om och om igen, är det betydligt mer i görningen. När man är i sitt manus, och särskilt när man befinner sig på ett betydelsefullt ställe, umgås man undermedvetet med många aspekter av det. Man fördjupar bekantskapen med sina karaktärer, mejslar ut deras drag, och synar deras motiv. Man granskar intrigen, håller den verkligen? Just det där med trovärdigheten är så otroligt viktigt. Finns inte den, faller hela historien. Eller vad säger ni?
Jag har en vän, och tillika författare i Stockholm, Elin Säfström. Vi har bara träffats några gånger, men oj, vad vi klickade direkt! Det är givande att prata skrivande med någon, förstås. Men vi har också skrattat, förfasats, delat hemligheter och druckit champagne, både hemma hos henne och på Bokmässan, (här 2018). Och ja, möjligtvis är jag aningens påverkad på bilden😌

I lördags pratade vi på telefon, och jag påmindes om att hon nyss gett ut ”I väntan på Jacques”, som ljud- och e-bok. Den handlar om Lollo (Louise, faktiskt;) som vantrivs med jobbet på Telenovas kundtjänst, och därför ägnar mycket tid åt att dagdrömma om Jacques, den perfekta drömprinsen – vars enda fel är att han tyvärr inte finns i verkligheten. En dag hittar hon en gråtande kvinna i sitt trapphus, som söker efter sin son Jack. Det visar sig vara en ung man som bor i lägenheten under Lollo, och t o m ser ut som hennes fantasi-Jacques. Problemet är bara att han är spårlöst försvunnen. Men Lollo tänker hitta honom!
I väntan på Jacques beskrivs som en härlig romantisk komedi, jag skulle vilja tillägga en riktig Säfströmsk sådan. För även om handlingen låter lite skruvad har jag redan köpt allt med hull och hår. Där är en av Säfströms gåvor, att få osannolika saker att verka just trovärdiga. Hon gjorde stor succé när hon debuterade med ”En väktares bekännelser”, första delen i en ungdomsserie om tonåringen Tilda. Hennes hemliga uppgift är att se till att vanliga människor inte får nys om alla sagoväsen som Stockholm egentligen är fullproppat av. Ja, ni hör ju! Jag slukade alla tre böcker, och nu skrattar jag gott åt Lollo. Vad sägs t ex om ordet tårtbrist?
Blev så glad när jag letade bilder från Bokmässan, och hittade även denna

Framgångsrika Emelie Schepp och jag, på kryssning och tillika release av hennes deckare ”Broder Jakob”.

Till aspirerande författare; Debuten gav Emelie ut själv, inget förlag trodde på den. Nu är hon översatt till många språk, och har tillhört flera stora förlag. Så det så!
Tack till er som läste, och KRAM ❤️ Ta hand om er, och om era drömmar 💫