Bästa stunden, bästa muggen

Ofta känner jag mig misslyckad som författare. Om jag nu ens kan kalla mig det…Enligt Författarförbundet går det först när man gett ut två verk, av hyfsad kvalitet. Jag tänker väldigt ofta på det. En ynka bok har jag lyckats prångla ut. Men sen då?
”Hur går det för dig, skriver du något nuförtiden”? Frågan kom på Facebook häromdagen, från en författare som samtidigt berättade att hon är på gång med sin tredje.
”Jag skriver på Vårmörker, svarade jag, men jag är ingen snabbskrivare, och det har kommit en utmattning i vägen”.
Och sedan…infann sig icke känslan av misslyckande som jag förberedde mig på. Utan tvärtom, en av glädje. Och stolthet. För den viktigaste meningen hakade fast i mig, nämligen:
”Jag skriver”. Javisst, gör jag det! Låt vara att Skuggvinter kom i november 2017, och att jag gärna velat att Vårmörker sett dagens ljus i bokform nu.
Men att den inte har gjort det, beror inte på inspirationsbrist, eller på att jag prioriterar bort det. Inte heller har jag tröttnat på att skriva, vilket tveklöst skulle vara min största sorg i det här sammanhanget.
Nej, förklaringen är helt enkelt att jag drabbades av sjukdom. (Och, om jag får tillägga det, det är inte superlätt att komma till skrivskrubben med fyra barn hemma och halvtidsjobb heller). MEN, jag har faktiskt en bok på gång! Och om ingen vill ge ut den, ger jag ut den själv. Så långt har jag ändå kommit i min planering. Så LÅNGT har jag kommit, på min författande väg.
Jag skriver. Så fort jag orkar, faktiskt. Och jag älskar det, även när jag tycker det är tråkigt. Det är det som spelar roll, det är det som kommer ta mig ända fram den här gången också.
Nu säger jag hejdå här för att skriva vidare på något annat. (Behöver väl knappast upplysa om vad;)?
Jag mår lite bättre nu. Det är skört som tusan, men jag tänker vara på glädjen och energin så länge det varar.
Varmaste tack för alla grattis på min dag🤗Hoppas ni får en fin helg. Var rädda om er själva, och om andra❤️

Ps Läser just nu. Rekommenderas, fartfylld och spännande!