Det regnar…

Regn ute, regn inne, regn i hjärta… En dag efter att vi köpte studsmatta och grill kom regnet. Och så kom ovädret i mitt sinne…
Ibland när jag faller, faller jag hårt. Och då gör det fruktansvärt ont. Som i dikten jag lade ut i förrgår. Lyckligtvis är jag svängig, och har ofta nära till ljuset. Så igår kväll stod jag på benen igen.
Som mamma är jag ganska tjatig, tycker barnen. Håller koll på skärmtider, och har en irriterande benägenhet att mala på om oviktiga saker som att röra på sig och borsta tänderna och sånt. Men när jag är borta blir jag saknad. Så är det med mammor. Minstingen visade tusen saker. Andra gjorde det tydligt på andra sätt.
– Gissningsvis kommer det gå dåligt på NO-provet, sa yngste pojken och sneglade, trots mobilen, åt mitt håll.
-NO-PROV?! sa jag. När då? Och varför kommer det gå dåligt?
– Därför att INGEN har sagt åt mig att plugga.
Det är inte lätt att plötsligt förvandla sig till två föräldrar, när en s a s faller bort. Min man gjorde så mycket i helgen. Monterade ihop studsmattan, och grillen. Gjorde fint på altanen. Shoppade kläder och skor med barnen. Dammsög här och där.

Men idag ska jag försöka vara uppe längre stunder. I alla fall äta mer. Tyvärr faller aptiten bort när det är mörkt hos mig, inte särskilt lyckat.
Någon feelgood är det inte läge för just nu, men har börjat på denna. Och oj, vad den verkar bra!

I övrigt hoppas jag på….att ha mindre ont. Fan, vad skör jag är just nu.
Tack till er som läste, och för alla fina kommentarer förstås 💗
Och till er, vars bloggar jag följer; Tack för att ni uppdaterar, för att jag får ta del av era liv. Det får mig att känna mig mindre isolerad än vad jag är för tillfället. Tack till alla mina nära och kära också. För att ni finns där, även när jag inte orkar svara eller höra av mig ett endaste, ynka dugg. Kram ❤️