Det våras..

…på alla sätt. Igår tog jag av mig skorna och lät fötterna känna på det mjuka gräset. Jag dröjde mig kvar i trädgården, för har man väl kommit ut är det svårt att gå in, eller vad säger ni?
Nu börjar jag bli säker på att min infektion är på väg bort. Jag låter fortfarande förkyld, men känner mig nästan frisk, och hostan är snäll. Ett annat bra tecken är att jag orkat skriva i nästan två timmar.

Det våras alltså även för Vårmörker. Fast nu är jag trött, efter lunch för mig och yngste pojken blir det sängen. Han är tjock i halsen, stackarn, men ett smaskigt wienerbröd fick han allt i sig.
Nu sitter jag i trädgården igen. Blå himmel. Fågelkvitter blandas upp med skrik och skratt från skolan i närheten, och jag tänker att denna årstid är underbar. Någonstans börjar allt om, får en ny start. Och har det varit mörkt på vägen dit…ja, då har vi åtminstone lättare att se ljuset när det dyker upp.
Tack för att ni läste. Kram på er 🤗

Ett nytt kapitel, inte bara i mitt manus, utan i livet? Gärna för mig 😉