Frusna förhoppningar?

I nästan två dagar var jag symptomfri. Sedan fanns det där igår när jag vaknade ur min långa eftermiddagsvila; ett lätt, men omisskännligt ont i halsen, och en ömhet i öronen. Som tyvärr inte släppt helt idag. Jag försöker bortse från det, men lätt är det inte, jag var så glad över att känna mig frisk.
Hur som helst, min ensamma, tysta morgon började med en timmes skrivande på Vårmörker. Häromkvällen mejlade jag mitt manus till mig själv, låg i sängen och läste alltihop. Jag hade verkligen inga förhoppningar, det var inte länge sedan jag gjorde det sist och då brukar det ofta vara tråkigt att gå igenom allt igen. MEN…det var det inte! Jag blev så nöjd att jag t o m firade med ett glas rött 😁 Här ser ni förresten vilka otroliga mängder jag får i mig (INTE) när jag dricker alkohol

Sedan utmattningen tål jag endast ett glas av den sort som finns på bilden. Lite sunkigt med vin på nattduksbordet måhända, men det får det vara värt i vilande tider. En ballong från en födelsedag hade också förirrat sig dit, vilket ju passade i sammanhanget 😉

Idag är det dags för maken att börja jobba. Det känns konstigt, och motigt faktiskt, även om vi naturligtvis mycket hellre tar det, än fortsatt permittering och ovisshet.
Ute lyser solen, och fåglarna sjunger. Ska försöka komma ut även idag. Jag läste förresten igår att studier visar att meditation bl a ökar serotoninhalten i hjärnan, en signalsubstans jag misstänker att jag behöver mer av. Mycket glädjande

Jag tackar dig som läste, önskar dig en fin söndag och att du och de dina får fortsätta vara friska, eller bara drabbas lindrigt om ni insjuknar. KRAM ❤️