Inte direkt en hjälte…

Medan många, vårdpersonal och andra fantastiska människor, engagerar sig på olika sätt för att hjälpa till i Corona-krisen, gör jag absolut ingenting. Med goda skäl, ändå…
Ni som läser bloggen vet att jag dragits med en infektion av och till i flera veckor, och de roliga symtomen är; halsont och /eller kliar i halsen, snuva, hosta, och en ofantligt stor trötthet.
Tröttheten skulle lika gärna kunna höra till min utmattning som passat på, så här i svåra tider, att ta ett rejält steg framåt och visa sitt fula ansikte. Vet inte vad som är vad. Men förstår att jag, som är en skör och orolig själ i vanliga fall, påverkas väldigt negativt av världsläget.
Följden blir mycket sängliggande, och mycket ångest. Inte utan dåligt samvete, eftersom jag har barn. Men jag har även min permitterade man hemma för tillfället, så det går. Och jag är inget stöd när jag är uppe för långa stunder, tvärtom. Dåligt tålamod, och blir lätt tårögd.
Igår gjorde jag en att göra-lista. Det stod ungefär;
”Alla ska ut och röra på sig idag. De yngsta barnen ska plugga. Glöm inte att inhalera Matilda. Dammsug, i a f i köket och vardagsrummet”.
– Okej, sa min man när han läst den. Vad ska du göra?
– Jag tvättade i morse, sa jag. Och jag gjorde lunch, den står på spisen. Här såg maken glatt förvånad ut, mat har jag inte gjort på flera veckor. (Jag brukar göra till mig, eftersom jag är den enda i familjen som är vegetarian, medan han står för resten av matlagningen). Och nu går jag och lägger mig, sa jag.

(Bra bok, med passande titel, när jag orkar).


Jag kom upp fem timmar senare, då var klockan halv sex. Åt resterna av pizzan. Tittade på en serie med en av sönerna. Stegräknaren på mobilen visade att jag gått hela 219 steg. Sedan var det åter dags för sängen, nu med minstingen. Vi åt sockerkaka och drack te, medan jag berättade en saga om pappa Stefan som oskyldigt sitter i fängelse, och två åttaåriga flickor som bestämt sig för att rädda honom. Till varje pris.
Nu är det morgon igen, och vet ni vad minstingen gör? Hon skriver matlista, inför påsken.
– Kaninmat behöver vi inte för det finns två påsar kvar, sa hon nyss och smällde belåtet igen skåpsdörren. Hon lät misstänkt lik någon i familjen, någon som BRUKAR göra den typen av listor, men som nu ballat ur…
Det finns givetvis andra dagar också, som innehåller betydligt mer aktivitet, hoppas att ni förstår det. Men jag behöver väl all vila jag kan få nu, och tja, på det viset är makens olyckliga permittering en slags välsignelse.
Idag är förresten en annan dag, och jag har bestämt mig för att gå en promenad åtminstone, och hänga lite mer med barnen.

Vad ska du göra? Skriv gärna en rad, om du har lust.
Stort tack för att du läste, och hoppas att du mår bättre än jag 😉 KRAM ❤️

Ps Keep your distance, t o m kaninerna har fattat….Illa.