Huller om buller

I onsdags gick jag till jobbet, efter flera symtomfria dagar. Så igår var det dags igen. För ännu en runda…FÖRKYLNING! Hosta, krax i rösten, snyta mig var och varannan minut. Återstod bara att meddela chefen att jag tyvärr var sjuk. Hon är så snäll så hon svarade bara: Krya på dig ❤️

Efter tidig lunch gick jag och lade mig, sov djupt och drömlöst i flera timmar. Och vaknade och mådde…BRA 😳 (Vad är det här för infektion egentligen)? Budskapet från min kropp är ändå glasklart; Stanna hemma. Bli riktigt frisk.
Det här visade yngste sonen mig i går, han var väldigt entusiastisk:

Är det någon gång man bör tumma på spelreglerna, är det alltså just nu. Well, det är inte svårt att hålla med. Min man och jag (när jag orkar) försöker styra upp det, men en del får falla.

T ex känns det inte optimalt att övertala hostiga barn att gå ut i jätteblåst. Eller tjata om att speltiden är slut när äldste sonen köpt ett spel som ALLA gillar. Och så en extra myskväll när chipsen hittades i matkällaren, då 😉
Ändå försöker vi hitta rutiner. Idag är det sol, än så länge, så förhoppningsvis kan de flesta gå ut. (Vi bor i en liten by, har stor trädgård och skogen inpå knuten, så vi blir inte direkt värsta smittspridarna när vi öppnar dörren). Maken, som är symtomfri, ska i alla fall bege sig, till minstingens skola och hämta matteboken inför stundande påsklov. De äldsta har tagit ansvaret och pluggat som de ska, duktiga ni 🌟Och så detta;


Konflikter, tjat, djupa suckar. Sedan denna oslagbara gåva 😍

Hur mycket har dina rutiner ruckats? Har du någon speciell ljusglimt, som lyser upp i (Corona-)mörkret? För mig är det bl a skrivandet.


Varmt tack för att du läste! Ta hand om dig, och de dina. Kram🤗