Skrämmande, främmande
…inte. Den gamla skylten ovan hittar man på fabriken där jag städar. Men stressa där just nu behöver man inte.
För ingenting är som vanligt längre.
Jag trodde nog, mitt i allt, att jag skulle bli lite gladare av att gå tillbaka till jobbet efter nästan tre veckor hemma. Verkligen HEMMA har jag varit, och så promenaderna i skogen då…
Men det hade precis motsatt effekt.
Först begrep jag inte varför, men sedan insåg jag att den skyddade tillvaron inom hemmets fyra väggar inneburit distans på fler sätt än jag förstått. Även om jag följt nyhetsrapporteringen har den varit på TV.
Och det som är på TV är ofta långt bort, eller hur?
Att komma ut och se hur tomt det är…oj, vad det gör mig ledsen! Och rädd, för ganska mycket. Även sådant jag inte brukar tänka på, som…
Med all rätt, förstås. Men ändå…
Hur långt ska det här gå, eller rättare sagt; hur länge ska det pågå?
Det mest skrämmande är kanske att ingen har svar.
Nu ska jag snart åka hemåt, och kommer bara på en enda sak till att säga;
Ta hand om er själva, och om andra. För vare sig vi vill det eller inte, rör vi oss sakta från jag, du, dem, till ett enda stort bultande VI. Eller?
Kram, och tack för att du läste ❤️
Kram till dig, det är skrämmande och det kommer allt närmare oss alla – på ett sätt som vi säkert ännu inte har förstått – sköt om dig och er
Jag tror precis som du…Nu när jag kom hem blev det sängen ganska fort, trött och deppig och maken är hemma, permitterad, så barnen är inte själva. Kram❤️
Det som känns ännu konstigare är att alla är drabbade, faktiskt hela världen. Så på så vis är alla tillsammans i detta.
Jo, vi är ju det… Undrar bara om det kommer splittra eller öka samhörigheten, men verkligheten är ju oerhört mångfacetterad, så förmodligen både och…💔❤️Kram!
Så sant Lollo, nu blir det mer ”vi”. Kram till er
Så fint att höra från dig, hoppas allt väl med er❤️💗Kramar och tankar !!
Så sant, en helt ny tillvaro, men det kommer ett ”sedan” också, efter epidemin, ett sedan som kommer att vara annorlunda, men kanske inte sämre! Ta hand om er, så ses vi efter corona perioden! Kram!
Tack för uppmuntrande kommentar, den behövdes🤗Kram!
Ja, hela världen känns overklig just nu. Ta hand om dig! 💕
Overkligt är ordet, tyvärr på ett skrämmande sätt. Vad man önskar att vår nya oönskade verklighet bara vore en otäck film, som man kunde stänga av…Ta hand om dig med💓
Ja det är ruggigt. Sambon och jag pratade lite om vår oro idag på förmiddagen, men en kan inte prata för mycket, då blir det bara ännu jobbigare. Det är ändå skönt att inte vara ensam. Vi kan prata lite grann och försöka peppa varandra.
Jag har bestämt att jobba hemifrån fullt ut nu och tills vidare. Nog är jag lyckligt lottad som har det valet.
Var rädd om dig!
Jag tycker att det blir otäckare för varje dag som går. Pratar inte heller jättemycket om det hemma, barnen finns ju här i princip hela tiden. Men när vi gör det påminner vi varandra om att för de allra flesta är det som en vanlig förkylning. Men det är självklart obehagligt att nästan alla hemma hostar, och har symtom…Visst är det en välsignelse att kunna jobba hemifrån just nu. Sitter själv och skriver på mitt manus i denna stund, (liten paus här) så jag kan säga detsamma, till viss del i a f 😉 Var rädd om dig med!