Distansering

(Var rubriken rätt stavad? Ovant ord, än så länge). MEN…igår firade vi en ettåring i släkten, och sedan min pappa. På telefon.

Vad glad man är över FaceTime just nu 💗 Flera kvällar sista veckan har vi hört kusin Johans ivriga röst när han spelar med någon av sönerna. Och vi ringer svärfar som sitter mycket ensam i sitt hus i Nederländerna. Men att prata med oss gör honom glad, liksom det faktum att grannarna hjälper honom att handla.

Är så tacksam över att jag inte har alla jag älskar på distans, utan tvärtom en hel familj att vara nära här hemma. Tänker på alla som inte har det, och skickar en extra styrkekram till er 🤗

Nu börjar min yrvakne man äta rykande het gröt här vid köksbordet. I vardagsrummet, där min lika nyvakne son ligger uthälld i soffan, iklädd skelett-pyjamas, hörs sorgsen musik från TV:n. Minstingen pusslar Frost. Och jag?

Gick upp två timmar tidigare än övriga, och har suttit med mitt manus, för första gången på nästan en vecka. Skam den som ger sig. Och mysigt var det 😊

Jag hoppas att du, vem du än är, får en söndag med ljusglimtar i. Om inte, kan du alltid skratta åt det här:

Hehe. Tur att de allra flesta månar mer om sina medmänniskor än så 😉