Å andra sidan…

…en kopp kaffe och en sweetie 😉💗…

Jag försöker igen, med ett mindre deppigt inlägg, tätt inpå det förra. Kanske för att jag helt enkelt inte orkade se min egen ledsenhet utsmetad på bloggen. Inte för att det är fel, jag vill verkligen understryka det. Tycker tvärtom att det är extra värdefullt att ta del av andras tankar just nu, både tunga och ljusa. Men eftersom jag själv stundtals drunknar i egen hopplöshet, behöver jag även skriva om hoppfullhet på bloggen.

Så, å andra sidan;

Min man är visserligen permitterad, men han är även symtomfri nu. Vilket innebär att han äntligen kan röra sig fritt ute i samhället! Mat i all sin ära, men Hej Apoteket, Biblioteket och Systemet 👍

(För en liten stänkare kan väl inte göra något värre)?

När jag blir frisk, och jag är på g, har jag redan fått veta att det finns extrajobb om jag orkar. Ja tack, hoppas, för det behövs verkligen. Och maken kan ju ta hand om allt hemma för tillfället, vilket gör stor skillnad. Att bara kunna komma hem och

Fast utan katt då, för det har vi ingen. Vi har:

(Varför blev det så liten text)? Ett tecken på att jag borde säga hejdå för idag?

Okej. Ett gladare inlägg, men samma avslutning; Ta hand om dig och de dina❤️