När man längtar…
…efter meningen ”allt är som vanligt”, eller det här är en upplevelse:
DET HÄR!! Okej, föreställer vad?
Jag, i bilen. (Obs, jag stod still här). Jag hämtade ett av barnen i skolan. Och det kändes konstigt att se något annat än typ vår by, och skogen. För jag har inte varit ute mycket det sista. T ex inte i en affär. Vår 14-åring har handlat mat åt oss. I TVÅ veckor!! TACK, gumman😍
Corona har tagit ett strupgrepp minst sagt, på oss ALLA. Från minsta…
Nej, jag hittar inga ord idag heller. Och har inte lust att försöka. FAN istället. Det här tar över allt…
Hur har Corona påverkat vår familj hittills?
Min man och jag har varit hemma i flera veckor nu, och han har dessutom blivit permitterad från jobbet, fram till 14 april, till att börja med. Även om han ska ta itu med välbehövliga projekt hemma, har vi ganska svårt att se det positiva i det.
Jag är dessutom ganska säker på att min utmattning påverkats väldigt negativt. Har inte tillbringar så här mycket tid i sängen sedan sommaren 2018, då jag var som sjukast. Är så tacksam över att jag fortsatt meditera med stor njutning, och över detta:
(Även om jag inte fastnade för just denna boken, utan började på en Ninni Schulman igår kväll istället).
Barnen har än så länge känt av det minst, tror jag. De har varit hemma från skolan en del, MEN…det har många av deras klasskompisar också.
Detta inlägg blir inte längre, för jag vet inte vad jag ska skriva mer. Men jag kan fråga;
Hur påverkas du?
Skriv gärna en rad om du har lust. Och framför allt; Ta hand om dig 💗 Vi hörs snart igen. KRAM 🤗
Kram
Kram tillbaka!
Jag tycker det känns som livet pausar, fast egentligen är det detta som är livet. Alla påverkas, en del mer, en del mindre, men ingen kommer undan. Tycker inte det är smittan i sig som är värst, utan följderna av det hela, hur ska det gå…….? Men allt går över som väl är. Det är tråkigt att man inte kan träffa någon😥. När vi nått botten vänder det. Sköt om er tills vi ses❤️
Ja, vilka fruktansvärt stora följder det verkad få, för oss alla och för samhället. Och att inte veta hur länge det kommer pågå, gör det ännu svårare. Vad man önskar att allt vore en mardröm man vaknade upp från …😢Sköt om er också, så ses vi❤️Kram!!
Stackare! Du har det verkligen tufft!!! Vi är skonade från viruset än så länge, men jag gissar att det bara är en tidsfråga innan även vi drabbas. Min sambo jobbar ju i vården och där är det som det är just nu. Jag jobbar hemifrån eftersom sambon tillhör en riskgrupp (!), men jag försöker jobba halva veckan hemma, halva på jobbet. Saknar att möta människor IRL, även om det går bättre än jag trodde att ha elektroniska möten.
Kram!
Visst är det tufft , men det kunde sannerligen varit värre ändå. Vilken konstig situation det blir för all vårdpersonal som behövs så mycket, riskgrupper eller inte, och för DRM runtomkring… Men bra att du jobbar hemifrån med, räddas det som räddas kan. Statsministern sa ju i sitt tal att man ska kunna vara stolt över sitt agerande när krisen är över, försöker stärka mig med det när ekonomin påverkas då negativt här hemma…Kram🤗
Sen vi kom hit till lantstället från Portugal har vi inte påverkats alls. Förutom att jag inte kan åka till Göteborg och träffa alla mina vänner och släkt som bor där. Vi har ju inte setts på mer än sex månader. Det längtar jag till, men jag mår bra och lever normalt här annars.
Kram till dig!
Men vad skönt att höra, mitt i allt. Hoppas det fortsätter så👍Kram, och trevlig helg🤗
Skönt att du kan vila och att meditationen fungerar! Det är en konstig tid vi lever i, men just nu härligt att kunna vara ute och att ha en trädgård att vara i. Det här kommer folk att prata om i hundra år, som mamma och vår mormor mindes spanska sjukan. vi skriver historia vare sig vi vill eller inte. Hoppas ni blir friskare och livet blir lite lättare nu när det våras, för det gör det – trots allt! Kram!
Det våras, vilken välsignelse för oss alla, mitt i allt. Och jag älskar att meditera, det är en tillgång för en orolig själ som mig. Ta hand om dig och de dina!