När man längtar…

…efter meningen ”allt är som vanligt”, eller det här är en upplevelse:

DET HÄR!! Okej, föreställer vad?

Jag, i bilen. (Obs, jag stod still här). Jag hämtade ett av barnen i skolan. Och det kändes konstigt att se något annat än typ vår by, och skogen. För jag har inte varit ute mycket det sista. T ex inte i en affär. Vår 14-åring har handlat mat åt oss. I TVÅ veckor!! TACK, gumman😍

Corona har tagit ett strupgrepp minst sagt, på oss ALLA. Från minsta…

Nej, jag hittar inga ord idag heller. Och har inte lust att försöka. FAN istället. Det här tar över allt…

Hur har Corona påverkat vår familj hittills?

Min man och jag har varit hemma i flera veckor nu, och han har dessutom blivit permitterad från jobbet, fram till 14 april, till att börja med. Även om han ska ta itu med välbehövliga projekt hemma, har vi ganska svårt att se det positiva i det.

Jag är dessutom ganska säker på att min utmattning påverkats väldigt negativt. Har inte tillbringar så här mycket tid i sängen sedan sommaren 2018, då jag var som sjukast. Är så tacksam över att jag fortsatt meditera med stor njutning, och över detta:

(Även om jag inte fastnade för just denna boken, utan började på en Ninni Schulman igår kväll istället).

Barnen har än så länge känt av det minst, tror jag. De har varit hemma från skolan en del, MEN…det har många av deras klasskompisar också.

Detta inlägg blir inte längre, för jag vet inte vad jag ska skriva mer. Men jag kan fråga;

Hur påverkas du?

Skriv gärna en rad om du har lust. Och framför allt; Ta hand om dig 💗 Vi hörs snart igen. KRAM 🤗