Livet i stort, och i litet

Mitt manusblock är alltid med på jobbet i alla fall…

Jag önskar verkligen att jag kunde skriva att jag skriver på boken, men tyvärr. Lite blir det allt emellanåt, och det är ju i och för sig bättre än inget alls. Kanske är det så man får se det.
I övrigt händer det mycket här, och jag har för lite ork. Och några är sjuka, nästan hela tiden. Det är trots allt vabruari än.
En sak jag prioriterar är promenaderna. Sedan i förrgår går dom i vitt.

Läsandet brukar få sig ett uppsving när jag faller. Så glad att jag lånat en bok av Mons Kallentoft när jag knappt kom ur sängen igår. Han skriver som en gud, om än ganska hemskt.

Nu ska jag snart steka mig en (vego)burgare, och sedan möta minstingen som gör första skoldagen idag efter envis stanna-hemma-hosta. Efter det försöka få ihop en inköpslista med hjärna seg som tuggummi, handla och hämta yngste sonen. När vi kommer hem, och maken kommit upp tänker jag SOVA. Bara kaffe kan hålla mig vaken till dess. (Hoppas).
Allra största tack till dig som läste! Ta hand om dig ❤️