Balansgång

Det här skrev min dotter till mig häromdagen:

Det sista är ett skämt (och dagar när jag känner mig usel undrar jag om resten är det också). Men jag har, som tur är, bästa Heidi, och dessutom bildbevis på vår senaste träff i veckan här:

Ja, ni ser ju åtminstone hennes kofta…

Jag har även andra kompisar, kära dotter😉 Se bara vad jag fick av en av dem när vi sågs för några dagar sedan:

Hon har målat den till MIG! Visst är hon begåvad?! Och enormt inkännande…För, kan jag tillägga, finns det någon gång jag verkligen behöver ett stort hjärta är det nu.

Här är det lågt för tillfället, nämligen. Samt storm och regn och riktigt uschligt. Och hade mina energinivåer fått bestämma, hade jag kanske inte gett mig ut det sista. Men då hade jag också missat sådant som ovanstående, som fyllt på med så mycket gott.

Fyller på gör även nedanstående, dessa promenader som jag ständigt tjatar mig varm om. För när man väl kommer ut ger det bara kraft. Även om det ibland krävs både paraplyer och vantar.

Jag tänker att livet ofta är en balansgång, i vissa perioder på riktigt smal lina…

Stort tack till dig som läste, ha en riktigt fin söndag. Och om det är storm hos dig, som det är här idag, blås inte bort, för sjutton! För du behövs precis som du är. Kram 🤗