Balansgång
Det här skrev min dotter till mig häromdagen:
Det sista är ett skämt (och dagar när jag känner mig usel undrar jag om resten är det också). Men jag har, som tur är, bästa Heidi, och dessutom bildbevis på vår senaste träff i veckan här:
Ja, ni ser ju åtminstone hennes kofta…
Jag har även andra kompisar, kära dotter😉 Se bara vad jag fick av en av dem när vi sågs för några dagar sedan:
Hon har målat den till MIG! Visst är hon begåvad?! Och enormt inkännande…För, kan jag tillägga, finns det någon gång jag verkligen behöver ett stort hjärta är det nu.
Här är det lågt för tillfället, nämligen. Samt storm och regn och riktigt uschligt. Och hade mina energinivåer fått bestämma, hade jag kanske inte gett mig ut det sista. Men då hade jag också missat sådant som ovanstående, som fyllt på med så mycket gott.
Fyller på gör även nedanstående, dessa promenader som jag ständigt tjatar mig varm om. För när man väl kommer ut ger det bara kraft. Även om det ibland krävs både paraplyer och vantar.
Jag tänker att livet ofta är en balansgång, i vissa perioder på riktigt smal lina…
Stort tack till dig som läste, ha en riktigt fin söndag. Och om det är storm hos dig, som det är här idag, blås inte bort, för sjutton! För du behövs precis som du är. Kram 🤗
Vilket vackert hjärta med små fjärilar. Fina hjärtan på den lilla lappen också. Barn vet vad man behöver höra och tänka på.
Kram
Visst är det! De foton jag lagt ut har gjort min vecka. Kram, ha en fin dag!
Det förstår jag. Ha en bra dag du också. 😊💖
Tack snälla😊💓
Blås inte bort du heller!
Hehe, jag var faktiskt ute och gick i blåsten men klarade mig;) Hoppas du haft en fin helg😊
Tur att linan är slak ibland, annars skulle man inte märka när den är spänd🧚🏻♀️💃 och kanske trilla av! Då behövs vännerna som håller ens händer! 😘
Hrm, jag kanske blandade ihop det med slaka och spända linor…Och nu är jag för trött för att tänka… Trevlig kväll 😊
Finaste syster, underbara foton, de illustrerar din formaga att fokusera pa det fina runt omkring som sprider varme o ljus at alla hall…vi har sa mycket att vara tacksamma for!!!!
Tack! Och visst är det så, vi måste bara rikta energin och uppmärksamheten mot det ljusa, så finns det där. Kram, ses snart!
Fin dotter, men lite retsam, tror jag! 😛 Själv har jag ingen dotter som kan reta mig, så jag vet inte hur det känns.
Du har i alla fall en bloggvän i mig. Var rädd om dig. Promenera oavsett väder. Jag går 2 x40 minuter varje dag till och från jobbet, numera i nya skor. 😛
Kram!
Hon är retsam, OCH tonåring 😉 Och tack fina Tofflan, du har en bloggvän i mig också! Vad flitig du är med att promenera! Önskar dig en fin måndag, trots vädret. (Eller är det bättre hos er? Jätteblåsigt här…
He he he, jag förstår mer än du tror.
Vissa bloggvänner gillar jag mer än andra. Du är en sån. Ja, inte nån ”andra”, alltså. 🙂
Ja blåser som f*n här och nu regnar det visst också, lagom gå-hem-från-jobbet-tid (paraplyet står hemma). 👿
Hehe, detsamm 😉 Ja, vilket ruskigt väder, det är inte klokt så deprimerande…Kram!
Fast jag ljög, ser jag nu. Jag har väl lite dysklakyli. Inte går jag 2 x 40 minuter varje vardag, heller! Det ska vara 2 x 20 minuter. Sen kan det iofs bli nån extra sväng till affären eller så på kvällen, men det tar bara några minuter.
Rätt ska vara rätt!
Jag förstår. Men 40 minuters promenad totalt om dagen är ju inte alls dumt, det heller. Thumbs up!
Tack Louise!
//Hon med nya Nikeskorna 😁
Kram!