En springa av ljus

Vad är det här då?

Det är min utsikt från sängen i fredags. Det var en kass dag, kan jag meddela. Jag visste knappt hur jag kom till jobbet den dagen, eller hem. Och väl hemma var det just sängen som gällde. Det dånade i huvudet, och jag var yr. För att inte tala om tröttheten…
Men igår! Igår var en bra dag.
Jag var uppe från morgon till (tidig) kväll. Jag, och två av barnen åkte iväg några timmar. Jag åt en bärpaj med så här mycket vaniljsås:

Och idag? Idag mår jag helt okej, än så länge. Och jag, och ett av mina älskade barn, ska iväg idag också.
Jag inbillar mig att jag är ganska bra på att se barnen, och ge dem extra tid och uppmärksamhet när de behöver det.

Men vad jag måste lära mig är att ge mig själv detsamma. Ni vet, det där om att sätta på sig masken först, för att sedan kunna rädda andra, (vid t ex flygplanskatastrofer).
Well, jag får försöka göra det parallellt här, på något vis. Det är väl ofta det föräldraskapet handlar om, och ibland är det viktigare än annars: Förmågan att ta hand om de sina, men för den sakens skull inte glömma bort sig själv.


Vill, för tydlighetens skull, belysa att det inte råder katastrofalt läge här 😉 Men, tyvärr inte världsbäst heller…
Tack till er som läste. Jag önskar er en riktigt fin söndag. Kram 💓