Åh nej!
Här har jag tillbringat välbehövlig tid i veckan 
Jag är tvungen att inse en sak; Den sista tiden har varit lite för mycket, både i det yttre och i det inre. Jag har befunnit mig i denna stundtals kaotiska virvelstorm, och försökt att reda i den så gott jag förmått, parallellt med det vanliga krävande vardagslivet…
Så i onsdags vaknade jag med yrsel tillsammans med ljudet av susande skog i mitt huvud. Två jobbiga, mardrömslika symptom från min gamla utmattning, som jag inte känt av på ett bra tag, och som jag är tacksam för varje dag att jag är av med. Det, och en lamslående trötthet.
Att vara trött är såklart alltid jobbigt, men när man är utmattad är man helt färdig. Ljus och ljud var ofta jobbigt när jag mådde som värst, jag klarade inte ens alltid av att äta middag med min familj. Och jag kunde ligga i timmar i sängen och bli gråtfärdig vid tanken på att jag skulle duscha senare.
Nu är jag gudskelov inte i ett sådant läge. Men jag skriver detta på bloggen som en stark varning till mig själv. Jag måste ta det lugnare.
Och det har jag faktiskt gjort i veckan! Symptomen gav mig med rätta panik, så jag har vilat och sovit länge på eftermiddagarna. För att sedan gå upp, sätta mig i soffan och titta på serier med barnen. Igår var jag fortfarande väldigt trött, men ingen yrsel, inget ljud i huvudet, och hittills (har nyss vaknat) verkar det lugnt på den fronten även idag. TACK!
Något som är stressande när jag kopplar av är att det inte tar många timmar innan stöket infinner sig hemma.
Minstingen är en starkt bidragande orsak. Pysslet täcker hela köksbordet, och lekarna sprider sig som en löpeld över stora delar av huset; gosedjurs-skola på stora mattan i vardagsrummet, affär i andra delen av rummet. Så håller det på, ända fram till läggdags, om ingen hindrar henne.
Bevis nedan, hennes rum 😉
Och så det andra; syltspill och övergivna mackor på köksbänken, skönhetskurer med olivolja och bananer i badrummet. Toapappret är slut, soporna överfulla och någon hittar inte sina gympa-kläder.
Nu kanske ni tror att jag gör precis allt här hemma. Sanningen är att jag ständigt påminner barnen om att plocka undan efter sig, men det tar ungefär lika mycket tid eller mer, som att göra det själv, så vi hamnar väl någonstans mittemellan.
Och min man? Han försöker gott folk, men har också annat att göra. Dessutom är det inte lätt att besegra mig på ordningsfronten. Där jag far fram, blir det städat👍🌟(Dock inte just nu, då).
Igår köpte jag i alla fall en ny dammsugare på hemvägen. Tyvärr orkade ingen packa upp den, men minstingen har redan prytt kartongen 🙂
Vi får väl se hur helgen utvecklar sig. Men hälsan är viktigast, och det lär jag mig sakta men säkert…
Önskar er en riktigt trevlig helg, och tack för att ni läste 🤗 Kram
Mycket roligare dammsuga med en ny tyst modell👍🏻🤗
Härligt med kreativa barn! Läste i DN häromdan att ”Barn som leker ihärdigt blir dugliga vuxna”! Du har inte sett S:s rum och vardagsrum i Älvsjö, men du minns väl vardagsrummet i Fivlered som A gjorde till sin domän!😄😄😄
Blunda för det och vila! 👏🏻👏🏻👏🏻👏🏻
Du och DN har säkert rätt, och skönt att bli påmind om A och vardagsrummet, kommer ihåg det nu. Ska försöka blunda, f ö ganska lätt när man ligger i sängen 😉 Kram🤗
Försök komma ihåg att du behöver vila, inser att det är svårt att hitta möjligheterna – men gör det! Önskar dig den kraften!
Tack för din omtanke 🤗har nu vilat i flera timmar och visst är det skönt när man är trött. Kram på dig!
Så bra att du känner när det går åt fel håll och du kan stoppa dig själv och vila. Jag förstår att det inte är lätt med småbarn. Bra att du tar tag i det och försöker.
Styrkekramar till dig.
Tack snälla! Nej, med barn i huset…det är liksom som gjort för att inte koppla av. Å andra sidan är dom det bästa jag har och jag försöker lära mig att koppla av med dem. Barn är mycket bättre på det än vi är. Stor kram tillbaka!
💖
Din dotters rum går inte av för hackor! Det var mycket grejer. Där skulle jag också ha svårt att inte i rasande fart plocka undan.
Här, där jag befinner mig, existerar knappt dammsugare. Vi köpte en sån där mopp med antistatisk torr trasa och som man byter ut när den använts i ungefär ett rum. Den är faktiskt bra och tyst (!).
Hehe, min dotters rum, ja…Tro det eller ej, vi slänger saker varje vecka;) Ha en trevlig söndag, med eller utan städ;)
Så bra att du lärt dig lyssna på din kropp och känner igen varningssignaler.
När jag var som mest illa däran bodde jag i princip i sängen och åt där. Först när jag var gift så kom maken in med middagsbricka till mig och sen efter att jag skiljde mig och blev ensam med tre barn så lagade jag middag och sen var jag så trött att jag inte orkade sitta uppe i köket och äta med barnen. Det blev en bricka med middagsmat som jag tog med mig i sängen och så blev det under många år.
När det bara var ett av barnen hemma fick barnet göra en middagsbricka och ta den till min säng och där åt vi tillsammans. Det gick bra och blev lite spännande för barnet.
Man får ta till det som behövs när man är utmattad!
Kram och hoppas du haft en fin och lugn helg!
Tack fina du, för att du ofta ger bra råd, och även delar med dig av egna erfarenheter. Skönt, och tungt samtidigt, att andra känner igen sig, hur illa det kan bli när man är utmattad. Jag håller med, man får ta till det som behövs. Ofta har jag legat med något av barnen i sängen och läst för dem, eller bara pratat, det är ju ett mysigt sätt att umgås, när man nu inte orkar något annat. Kram till dig, och ta hand om dig!
Kära vännen, jag känner igen så mycket från ett tidigare familjeliv. Det enda jag kan säga är att det blir bättre och ja. Ibland måste man tjata bara, försöka stå ut och inte göra allt. Men det är skitsvårt. Just nu har jag det mycket bättre även om mina krav på rent hem är högre än min fyrabarnsmamma till sambo. Jag sopar kattsand i hallen femton gånger om dan när jag är hemma, till exempel. Fast jag har kommit på att det är lite ångestdämpande och medan jag sopar kopplar jag faktiskt av. Katterna kan ju för övrigt inte städa efter sig själva. Bara för mig att acceptera. MEN… de skulle ÄLSKA ditt nya Helvetesmonster (=dammsugare) för de hatar verkligen när jag promenerar med vår.
Kram och kraft till dig!
Fina Tofflan, så skönt att höra att du känner igen dig. För det är verkligen skitsvårt, och man känner sällan att man lyckas heller…Men det gör man förhoppningsvis ibland, och familjelivet består av så mycket att det är en utopi att tro att allt ska vara på topp jämt, för det är det…inte 😉 F ö är jag lokalvårdare och jag ÄLSKAR att städa. Och plocka, och plocka. Även hemma. Och familjen saknar det nog när jag inte orkar, för då börjar de fråga varför det är så stökigt och varför de inte hittar osthyvlar och strumpor och annat. Och här snackar vi alltså EN dag, på sin höjd. Kram till dig med, hoppas att du får en helt okej vecka!