Åh nej!

Här har jag tillbringat välbehövlig tid i veckan

Jag är tvungen att inse en sak; Den sista tiden har varit lite för mycket, både i det yttre och i det inre. Jag har befunnit mig i denna stundtals kaotiska virvelstorm, och försökt att reda i den så gott jag förmått, parallellt med det vanliga krävande vardagslivet…
Så i onsdags vaknade jag med yrsel tillsammans med ljudet av susande skog i mitt huvud. Två jobbiga, mardrömslika symptom från min gamla utmattning, som jag inte känt av på ett bra tag, och som jag är tacksam för varje dag att jag är av med. Det, och en lamslående trötthet.
Att vara trött är såklart alltid jobbigt, men när man är utmattad är man helt färdig. Ljus och ljud var ofta jobbigt när jag mådde som värst, jag klarade inte ens alltid av att äta middag med min familj. Och jag kunde ligga i timmar i sängen och bli gråtfärdig vid tanken på att jag skulle duscha senare.
Nu är jag gudskelov inte i ett sådant läge. Men jag skriver detta på bloggen som en stark varning till mig själv. Jag måste ta det lugnare.
Och det har jag faktiskt gjort i veckan! Symptomen gav mig med rätta panik, så jag har vilat och sovit länge på eftermiddagarna. För att sedan gå upp, sätta mig i soffan och titta på serier med barnen. Igår var jag fortfarande väldigt trött, men ingen yrsel, inget ljud i huvudet, och hittills (har nyss vaknat) verkar det lugnt på den fronten även idag. TACK!
Något som är stressande när jag kopplar av är att det inte tar många timmar innan stöket infinner sig hemma.

Minstingen är en starkt bidragande orsak. Pysslet täcker hela köksbordet, och lekarna sprider sig som en löpeld över stora delar av huset; gosedjurs-skola på stora mattan i vardagsrummet, affär i andra delen av rummet. Så håller det på, ända fram till läggdags, om ingen hindrar henne.

Bevis nedan, hennes rum 😉

Och så det andra; syltspill och övergivna mackor på köksbänken, skönhetskurer med olivolja och bananer i badrummet. Toapappret är slut, soporna överfulla och någon hittar inte sina gympa-kläder.
Nu kanske ni tror att jag gör precis allt här hemma. Sanningen är att jag ständigt påminner barnen om att plocka undan efter sig, men det tar ungefär lika mycket tid eller mer, som att göra det själv, så vi hamnar väl någonstans mittemellan.

Och min man? Han försöker gott folk, men har också annat att göra. Dessutom är det inte lätt att besegra mig på ordningsfronten. Där jag far fram, blir det städat👍🌟(Dock inte just nu, då).
Igår köpte jag i alla fall en ny dammsugare på hemvägen. Tyvärr orkade ingen packa upp den, men minstingen har redan prytt kartongen 🙂

Vi får väl se hur helgen utvecklar sig. Men hälsan är viktigast, och det lär jag mig sakta men säkert…
Önskar er en riktigt trevlig helg, och tack för att ni läste 🤗 Kram