En kommentar som gör en dag
Så här kan det kännas när någon skriver fint, som att det ljusnar helt enkelt. Och obs, titta på himlen nu, inte på min (inhägnade) kanin 😉
Nyss var det en, för mig helt okänd person, som skrev och tackade för att jag bloggade! ”Jag läser och berörs hela tiden” skrev hen. Och jag bara; WOW! En sådan kommentar gör ju att man skulle kunna blogga på i evigheter, även när lusten saknas. TACK!
Frågan är vad det motsatta skulle göra med en?
I somras hittade jag av en slump Isabella Löwengrips blogg. Naturligtvis kände jag till henne, men eftersom jag sällan läser skvaller, var det inte mycket mer än ett bekant namn. Men aktuellt inlägg handlade om att hon försökte sluta med insomningstabletter, i precis samma veva som jag, (det misslyckades, kan jag säga) och sedan dess har jag läst. Och kommenterat, hyfsat ofta. Givetvis finns det en grad av egenintresse i det, eftersom många fler än vanligt då klickar sig vidare till mig. Men största delen handlar om att försöka vara en motvikt till all negativitet hon får. Visst, hon hade kanske inte behövt lägga ut massa spydiga kommentarer, men hon hade ju fått dem lik förbannat.
Jag känner inte Isabella, och kommer säkert aldrig göra det heller. Däremot känner jag med henne, och är dessutom, och det borde alla vara, motståndare till mobbning av alla former. Det världen behöver är mer godhet❤️
Den sista tiden har jag, trots alla snälla läsare, känt att jag tvivlar på mitt bloggande ibland. På att det är för tidskrävande, undrat vad det är för mening bla, bla…Dessutom är det tungt just nu, vilket inte gör något bättre. Men sedan har det slutat med att jag skriver ett inlägg i alla fall. Och visst, det tar lite tid men det ger mycket tillbaka. Jag korrläser, (fast det slinker alltid igenom något fel, förstår inte hur ni andra bloggare gör). Jag väljer ut bilder. Och eftersom jag ofta skriver om saker som hänt, påminns jag även om det som varit bra.
Sedan kommer kommentarerna. Snälla, uppmuntrande, kloka. TACK, det betyder så mycket! Men man måste absolut inte kommentera, eller gilla, det räcker mer än väl att se hur många som går in och läser 🙂
Vill också passa på att tacka er, vars bloggar jag följer. Ni vet vilka ni är. Era inlägg berikar mig; underhåller, men ger även tröst och en känsla av samhörighet. Vi vet alla att livet är jävligt och suger ibland. Men också att det kan vända, ibland snabbare än man anar, och det ger styrka. So please continue att blogga;) Och ni som följer, var snälla!
Totalt onödigt att skriva på denna blogg, men viktigt att det syns i så många flöden som möjligt. För alla, bloggare som läsare, har vi möjlighet att påverka, och det gör vi också. Avslutar därför med en bild som använts flera gånger, men som inte kan visas nog. Om du frågar mig, då;) För kärlek är bäst. Kram🤗
Ibland kommer uppmuntran oväntat och när man verkligen behöver det. Att blogga kan vara att få skriva av sig och få perspektiv på tillvaron! Hoppas du får uppmuntran även denna gång❤️
Verkligen, precis så är det. Och de fina kommentarerna har infunnit sig, idag igen! Tack och kram❤️
Att blogga är ett sätt för mig att tala om för mig vad som pågår – och ibland bli glad, ibland ledsen. Som det är i livet. Så fortsätt, du med.
Visst är det så, och det har blir också en kär vana att blogga. Dina inlägg är fina och talande, så fortsätt du med😉❤️
Så fint att den okända personen tog sig tid och skrev till dig.
Jag tycker om din blogg och ser fram emot att läsa – även om jag inte är inne och läser så ofta nu när jag börjat omskrivningen av Berit. Känn inga krav på att blogga, den som väntar på något gott osv. Men som sagt dina inlägg är alltid välkomna.
Ja verkligen, en sån kommentar är ovärderlig. Och det är alla, jag blir alltid glad när någon tar sig tid att skriva på min blogg. Jag blir även glad när du publicerar ett nytt inlägg. Fin variation hos dig, och proffsiga intervjuer. Och så Berit…hejar på er👍😉Kram❤️
Jag instämmer helt med den okända personen: jag läser också din blogg och berörs hela tiden! Dina inlägg inspirerar och skapar nog igenkänning hos många. Sådant berör. Tack för att du bloggar (men känn ingen press) och för att du delar dina tankar om livet så öppet och ärligt. Glad att jag hittade hit! 😊🙏💕
Men TACK🤗Vad glad jag blir!! Och din blogg berör också på djupet. Det är modigt att vara öppen och ärlig på sin blogg, och jag tror att det har en helande verkan så länge man gör det på ett bra sätt, och inte lämnar ut sig själv eller andra för mycket. Och det gör inte vi. KRAM❤️
❤️
Ett ❤️ tillbaka
Det du skriver här på bloggen berör läsarna och dessutom tror jag att det avlastar dig. Så du… fortsätt, ifall du vill ha mitt råd. Dina kommentarer hos mig eller till mig här också lyfter även mig och det ska du ha tack för. Vi känner inte varandra, men det känns som om vi gör det i vissa sammanhang.
Kram pårej!
Tack kära Tofflan🤗Även du berör och fast jag inte kommenterar varje inlägg är det ofta min kvällsläsning, så fortsätt du med🤗Och jag håller med, det känns faktiskt som om vi känner varandra på något vis. Min gissning är att vi känner av varandra ganska bra, i och med vårt, på ett sätt ganska öppna bloggande. Stor kram tillbaka ❤️
Jag läser din blogg, inte alltid, men ofta. Dina ord berör.
Jag har själv, som du vet, funderat på att börja blogga om mitt skrivande, men tvekar av flera anledningar. Kanske aldrig blir av …
Men nu skriver jag iaf för Drop a Story. En skrivarsajt där jag får skriva om mitt skrivande eller om vad jag vill. Så vi får se …
Kramar från Ethel
Tack för de gånger du läser och kommenterar🤗Jag läser allt din med. Förstår att du är med i en skrivarsajt, du och dina snygga texter❤️Kram!
När jag för en gångs skull sitter vid datorn, tänkte jag kommentera ditt nya inlägg. Och det var borta. Men hur som helst…. 🙂
Att tvivla på bloggandet verkar höra till, även om det mest varit sista året, dvs år sju, som jag själv känt att bloggen kanske tar för mycket tid och kraft. Men gissar att med företagandet så blir det mycket tid på sociala medier ändå, främst insta men även fb, och energin till bloggen kommer lite sådär på efterkälken. Men ändå, det är alltid roligt att se vad nytt du kommer med. Blogga när du vill och orkar, inte för att du tycker att du måste. Trevlig helg!
Inlägget är tillbaka nu, tack för info. Jag tror precis som du när det gäller dig; att vara aktiv på andra sociala medier tar på blogg-energin. Men visst hör det säkert till att tvivla, som med allt man gör. ..Alltid fint när dina inlägg kommer också. Kram🤗
Louise, det går inte att kommentera ditt nya inlägg. Bra att du lyssnar på kroppen och tar det lugnt. Din hälsa går faktiskt före allt annat. Kram
Tack för info, tror att det ska funka nu. Ja, utan hälsa är man inte mycket. Tack snälla och kram tillbaka 🤗