En kommentar som gör en dag

Så här kan det kännas när någon skriver fint, som att det ljusnar helt enkelt. Och obs, titta på himlen nu, inte på min (inhägnade) kanin 😉
IMG_9472Nyss var det en, för mig helt okänd person, som skrev och tackade för att jag bloggade! ”Jag läser och berörs hela tiden” skrev hen. Och jag bara; WOW! En sådan kommentar gör ju att man skulle kunna blogga på i evigheter, även när lusten saknas. TACK!
Frågan är vad det motsatta skulle göra med en?
I somras hittade jag av en slump Isabella Löwengrips blogg. Naturligtvis kände jag till henne, men eftersom jag sällan läser skvaller, var det inte mycket mer än ett bekant namn. Men aktuellt inlägg handlade om att hon försökte sluta med insomningstabletter, i precis samma veva som jag, (det misslyckades, kan jag säga) och sedan dess har jag läst. Och kommenterat, hyfsat ofta. Givetvis finns det en grad av egenintresse i det, eftersom många fler än vanligt då klickar sig vidare till mig. Men största delen handlar om att försöka vara en motvikt till all negativitet hon får. Visst, hon hade kanske inte behövt lägga ut massa spydiga kommentarer, men hon hade ju fått dem lik förbannat.
Jag känner inte Isabella, och kommer säkert aldrig göra det heller. Däremot känner jag med henne, och är dessutom, och det borde alla vara, motståndare till mobbning av alla former. Det världen behöver är mer godhet❤️

Den sista tiden har jag, trots alla snälla läsare, känt att jag tvivlar på mitt bloggande ibland. På att det är för tidskrävande, undrat vad det är för mening bla, bla…Dessutom är det tungt just nu, vilket inte gör något bättre. Men sedan har det slutat med att jag skriver ett inlägg i alla fall. Och visst, det tar lite tid men det ger mycket tillbaka. Jag korrläser, (fast det slinker alltid igenom något fel, förstår inte hur ni andra bloggare gör). Jag väljer ut bilder. Och eftersom jag ofta skriver om saker som hänt, påminns jag även om det som varit bra.
Sedan kommer kommentarerna. Snälla, uppmuntrande, kloka. TACK, det betyder så mycket! Men man måste absolut inte kommentera, eller gilla, det räcker mer än väl att se hur många som går in och läser 🙂
Vill också passa på att tacka er, vars bloggar jag följer. Ni vet vilka ni är. Era inlägg berikar mig; underhåller, men ger även tröst och en känsla av samhörighet. Vi vet alla att livet är jävligt och suger ibland. Men också att det kan vända, ibland snabbare än man anar, och det ger styrka. So please continue att blogga;) Och ni som följer, var snälla!
Totalt onödigt att skriva på denna blogg, men viktigt att det syns i så många flöden som möjligt. För alla, bloggare som läsare, har vi möjlighet att påverka, och det gör vi också. Avslutar därför med en bild som använts flera gånger, men som inte kan visas nog. Om du frågar mig, då;) För kärlek är bäst. Kram🤗
img_7467