Skakigt i grunden…
Varför ska jag vara så satans skör? Eller vad det nu är jag är. Den här hösten har dipparna hur som helst, av både yttre och inre skäl, avlöst varandra i ganska hög takt. Och nu är det tydligen dags igen. Ingen av barnen är inblandade i det tråkiga, och det är huvudsaken tycker man alltid som mamma, men ändå…Vet inte riktigt vad jag ska skriva mer, förutom att jag känner mig så himla LEDSEN. Och jag är trött på att vara ledsen. Så där ömtålig att så fort någon snäser till börjar tårarna rinna.
För min huvudperson Lina i Vårmörker är tillvaron också skakig nu. Värre än min faktiskt, eller håller i alla fall på att bli.
Det får nog bli henne jag hänger med idag, för jag orkar inget annat. Skrivandet har jag hunnit med de sista dagarna så jag är uppvärmd.
Önskar er alla en skön helg, allra största TACK till er som läste🤗❤️
Det är jobbigt när det blir skakigt i grunden – och skrivandet kan vara hjälpsamt. Önskar dig ro att skriva, och ork att ta dig ur skaket igen – det är en mörk och ledsam tid nu, men ändå lite ljusare här hos mig idag, när solen lyser och det ligger snö på taken. Kram och skön helg
Tack snälla för dina fina omtänksamma kommentar! Den värmde. Kram!
❤️ allt går över❤️
Jag vet. Ett hjärta tillbaka;)
Bra att du kan skriva i sådana stunder. Hoppas att det hjälper dig.
Imorgon har vi varit i Portugal i två månader. Känns konstigt, men förstås även bra. Vi saknar inte snöstormarna.
Kramar från Ethel
Ibland hjälper det faktiskt, då är det som en paus att kliva in i någon annans värld. Ja, tänk att ni varit i Portugal så pass länge. Det ger säkert bra perspektiv på tillvaron. Kram!
Jag tänkte just att du får låta någon i ditt manus ta över dina känslor, men det hade du visst gjort redan. Det kan vara bra att sätta över alla känslor på en annan person och skriva ner hur hen känner och tar sig vidare. Lycka till 💖💖💖
Precis! Och det är skönt också, att ta paus från sitt eget. Tack snälla och kram!
Årstiden är skit. Påverkar oss mer än vi tror. Och med en utmattning i bagaget är sårbarheten ännu större. Det kommer bättre dagar. Du och Lina, ni får hänga och skriva av er tillsammans. (Allt måste ju inte vara kvar i manuset sedan, ibland är det bara gôtt att skriva av sig och låta karaktärerna agera utlopp.)
Sårabarheten ja, den känns gigantisk. Men skrivandet går faktiskt bra, kanske just därför;)
Låter som en bra idé att hänga med Lina. Blir du påverkad av henne? När jag har skrivit om min Berit och hon har det riktigt jobbigt mår jag ungefär likadant. Tänker att det behövs, att det blir mer äkta när jag skriver. Men någon måtta får det vara förstås.
Stor kram, önskar dig allt gott!
Visst blir jag påverkad när jag skriver, men fördelen är att mina stackars karaktärer nästan alltid har det värre än jag. Så jag kan i a f glädjas åt det, taskigt nog. Skrivandet är bra på många sätt, blir nog summan av kardemumman eller vad tycker du?! Kram tillbaka och tack!
Baskat! Det är inte roligt när en är så där skör och, som du skriver, det räcker med ett snäsigt ord. Hoppas du kommer över eländet/puckeln snart och att det går uppåt för dig.
Var rädd om dig. Skriv!
Baskat, ja. Inte så mycket man kan göra åt det heller…Och tack snälla! Var rädd om dig med.
Man får ta det som det kommer❤️
Häromdagen var det ju betydligt bättre – och det blir det igen❤️