Hjärnstark, tjohoo!

IMG_8688
Den här boken, mina vänner, och ni har säkert hört talas om den redan, ska vara suveränt bra. I alla fall om man vill ha reda på fördelarna med att träna. Min vän (hej, Lindaloo;) var lyrisk efter att ha varit på en av författarens föreläsningar häromveckan.
– 45 min ska du gå eller springa så intensivt att du får upp flåset. 3 gånger i veckan. Det räcker!
– Räcker för vad? flåsade jag där jag trampade i hennes spår på den smala stigen.
– För allt, sa Lindaloo glatt. Det motverkar depressioner, du blir gladare, du sover bättre, det hjälper både korttids- och långtidsminnet… Och lite annat som jag inte minns just nu. Du måste göra det ett tag för att få alla fördelar, förstås. Men visste du att om man t ex pluggar glosor ska man göra det gående. Då fastnar det bättre.
– Jaså, sa jag.
Och där var jag besegrad.
Förra helgen hittade jag ”Hjärnstark” i en bokhandel i Göteborg, och sedan införde jag raskt en rejäl åtstramning av skärmanvändadet i familjen. Det bästa och mest effektiva man kan göra nu för att tillgång till skärm är att gå och / eller springa. Snabbt.
Herrejisses, vad det har motionerats i veckan! Jag är helt slut. Men på ett bra sätt.
– Vi kan inte gå in där, sa ena dottern bestämt igår kväll, när jag skulle svänga in på min välkända skogstur. Det var mörkt, bara fullmånen lyste. (Och så lite av min ficklampa). När pappa och jag gick där i förrgår hörde han ljudet av vildsvin, fortsatte hon.
– Han överdrev säkert, sa jag, för jag älskar den slingan i skogen. Det kan lika gärna ha varit en liten hare.
– Mamma, du fattar inte, sa dottern. Pappa SPRANG! Jag hann nästan inte med.
Då insåg jag att det kanske var bäst att låta bli…
En annan som definitivt fattat det där med motion är vår älskade kanin Vitnos.
Jag tycker hon har ett ganska bra liv hos oss. Med tvåvåningsbur och daglig tillgång till inhägnad hage. Fast gräset är ju alltid grönare på andra sidan, och jag vet att hon saknar sin make Hector som dog förra hösten.
Och nu har hon kommit på ett sätt att SPRINGA uppför nätstaketet på ett ställe där det sluttar, och på så sätt komma ut i vår stora trädgård. Men den är tyvärr inte inhägnad, och vi bor granne med åtminstone två hundar. Och vi vill inte förlora dig, Vitnos❤️
Och ja, vi har åtgärdat staketet, men nu försöker hon ändå springa upp lite överallt, även där det inte sluttar längre.
Nedan ser ni dagens lösning: Minstingen rastade henne, vilket hon tyckte var jätteroligt. Vitnos däremot verkade mest sur, men var nog i alla fall mindre uttråkad när vi stängde in henne i buren igen…
Det blev en del spring i detta inlägg, och det är välbehövligt för resten av dagen tänkte jag ägna åt skrivande. Det går säkert jättebra, hjärnstark som jag är. Och således en rejäl tillgång för mina karaktärer som sitter i klistret och är i behov av all hjälp de kan få. (Vadå, att jag har ställt till det?! Ja, men är man deckarförfattare så är man. Då kan man helt enkelt inte låta bli) 😉
Tack till dig som läste, hoppas att du får en fin fortsatt helg 💗✨
IMG_8683