Gubbarna i Göteborg
Jag AVSKYR när det känns så här. En ledsnad i kroppen när man vaknar, en som håller i sig hela dagen, i stort sett. Uppblandat med lagom doser ångest och tristess…
Idag tänker jag inte vara tacksam, mitt annars vanliga recept mot negativitet. Faktum är att om någon säger det ordet idag, tänker jag…Men det är ingen som kommer säga det. För lyckligtvis har det blivit kväll och jag kan krypa ner i sängen med min bok. DÅ kommer jag nog känna mig lite…ordet jag inte ville veta av. För det mesta går ändå hyfsat bra nu.
Men så kommer det ju en dag imorgon också, (tyvärr). Och när jag mår som jag gör för tillfället, går jag mest och väntar på katastrofer. Av det blir man ingen speciellt glad och trevlig människa (tyvärr igen).
Jag är nog som gubbarna ni ser på bilden just nu, de som återfinns på Drottningtorget i Göteborg, och som växlar färg och nyans hela tiden, utan att man riktigt ser hur det går till. I bästa fall går jag från lägre humör till något bättre. Fast sen tillbaka igen…Suck!
Men förr eller senare lägger jag säkert i en gladare växel. Ett välkommet bryt blev det i helgen när jag och äldsta dottern bodde på hotell i just Göteborg. Det är alltid mysigt:)
Tack till dig som orkade läsa. Och hoppas att du är gladare än jag. Kram!
Jag vid hotellfrukosten. En skymt av ett leende kan anas 😉
Hoppas det kommer bättre dagar, och det gör det❤️🥰
Tack! Ja, det gör väl det…Kram!
Kram❣️
Kram tillbaka!
❤️
Kram till dig med!
Ja du ser lite nöjd ut. Jag ler när jag ser kvinnan bakom dig som har fått en ros som mun ☺.
Kram från Ethel
Oj, henne såg jag inte ens när jag publicerade bilden…Jag var väldigt nöjd med frukosten, och mitt sällskap förstås;)
Mysigt med hotellfrukost, det minnet och Göteborg går du leva på ett tag.
Har du ingen skiva av Vangelis, det brukar hjälpa mig, med lite pampig musik.
Forts. Vangelis – Conquest of Paradise är min favorit på ganska hög volym. Sök den på Google.
Tack!
Nu har jag lagt upp Vangelis på min blogg.
Har du?! Ska in och kolla så fort jag har tid, (bara jag inte glömmer det, lite si och så med minnet ibland;) Men TACK!
Ja du måste lyssna, den är underbar.
Ok 🙂 Och tack igen!
Nej, jag har ingen skiva med dem, men bra tips med (pampig) musik. Musik är ju en riktig stämnings-sättare…vad det nu var för ord, men du fattar nog 😉
Pauser i det jobbiga är så oändligt välkomna 🙂
Själv skulle jag behöva en nu, men får nog skjuta på det till lite längre fram. Då ska jag ha en riktigt ordentlig paus 🙂
Ja, det är speciellt då pauser behövs, och det är så skönt när man kan njuta av dem, trots att mycket är tungt… Du kanske kan ta dig en liten paus, eller unna dig något, innan du hinner med den där större? Man tänker oftast inte på vilken energiskjuts det kan ge att pausa en stund mitt i, men det gör det! Ett tips bara;)
Tack för tips! 🙂 Just nu är det dessvärre omöjligt och jag kommer att förklara allt i ett blogginlägg när detta är över och jag kan yttra mig offentligt om det 🙂
Jag förstår. Men unna dig mindre vardagspauser då. Som min psykolog säger ”När man tycker att man INTE har tid att stanna upp, då bör man stanna upp dubbelt så länge”. Det ligger mycket i det. Det där ”sen” tenderar att skjutas upp i stressiga tider. Det behöver inte vara världens belöning. Det kan vara en halvdag borta, att beställa en bra bok på nätet, eller sova lite längre. Här talar stress-experten (inte) Louise. MEN jag håller på att lära mig och det är faktiskt ett bra råd 😉 Sköt om dig!
Vardagen kan verkligen vara tung. Låter som att helgenresan var välbehövlig. Själv har jag skrivarkurs och resa till Stockholm och Gävle att se fram emot, även om jag hellre sett att kursen låg närmre så det inte behövde bli så mycket resande. 😉
Ja, sånt är livet…Men vad kul med skrivarkurs, ligger det nära i framtiden? Något att se fram emot hur som helst, verkligen 🙂
Kursen är nästa helg. Ska bli roligt, som sagt, men allt som innebär tågresor mellan november och typ februari känns lite extra mäckigt med tanke på väder (snö), kyla och mörker. Ingen snö tack som orsakar förseningar. 🙂
Ha det jättebra på kursen! Och ingen snö hoppas vi på 😉
Nä, tyvärr inte gladare än du, men jag orkade läsa ditt inlägg i alla fall och hade stor behållning av det. Skälet: du beskriver liknande som jag känner. Jag försöker ta tag i det som gäller mig på de sätt som står till buds. Tyvärr verkar det bli varierande resultat.
Var rädd om dig! Och jag flyr in i fiktionen, den ska vara läskigare än verkligheten, så mår jag lite bättre.
Ja, det är så tungt när det är så här! Hände precis något kul hos mig, kände hur allt blev lättare. Jisses, vad jag behövde det. Annars; vi får kämpa på. Och på något vis blir det lättare när man vet att man inte är ensam om det…Vet inte varför, men…Bl a därför har jag stor behållning av att läsa din blogg. För det känns så väl att det är DU som skriver, det är genuint och som livet är; upp och ner. Var rädd om dig med! Och jag gör precis som du; väljer riktigt läskiga böcker just nu. Man vet ju ändå att det inte är riktiga människor man läser om, då kan man unna sig att må lite bättre.
Hotellfrukost som är så gott! Och de där gubbarna så lite sådär ut:/
Hotellfrukost är helt suveränt! Gubbarna, ja, de ser ut som de gör. Men är ganska roliga när de ändrar färg hela tiden, lyser upp väldigt bra nu i novembermörkret 😉