Läskigt på låtsas och på riktigt…

Vilseledd blir man på ett skickligt sätt i denna thriller, och ibland blir man det i verkligheten också.
IMG_8513
– Min ena ansiktshalva hänger lite, ringde maken och sa en morgon för en dryg vecka sedan. En kvart senare befann han sig på vårdcentralen, där han naturligtvis togs om hand akut. Nu visade det sig lyckligtvis inte handla om en stroke, utan om en tråkig åkomma kallad Bellas pares. Men innan vi visste…
I helgen ringde jag mamma:
– Jag åker till mormor idag, sa jag. Jag struntar i vad som händer. Jag ska dit!
– Åh, vad roligt, sa mamma, eftersom jag bara besökt min mormor en enda ynka gång sedan hon flyttade till äldreboende sent i somras.
Istället blev det, oväntat, en biltur i ilfart, till jourcentralen.
Det har varit en del motvind det sista, minst sagt… I brist på annat är det bara att gilla läget. Men ibland blir vissa saker så jobbiga att jag nästan stänger av.
På pluskontot; ett mejl med besked om utbetalning för Skuggvinter från förlaget. Trots noll marknadsföring, inga signeringar eller andra events, fick jag ändå en del. Okej, vi snackar inga stora summor här, men några tusen mer än jag trodde att det skulle bli. Kul 😄
Boken ni ser på bilden slänger jag också in på pluskontot. Jag sögs in i handlingen direkt.
Och det egna skrivandet på Vårmörker håller jag fast vid. Fick dessutom välbehövlig uppmuntran häromdagen när jag klagade över hur svårt det ofta är, tidsmässigt, att komma till min älskade skrivskrubb.
– Men författandet är väl ditt jobb numera? fick jag höra. Och det ska du väl sköta, precis som du tar hand om allt annat så bra.
Så sant, tack 💓
Där jag är nu har Lina, en av mina huvudpersoner, just hittat en död katt, utan synliga skador, på vägen utanför sitt hus.
Tanken att den blivit påkörd kan hon snabbt avfärda, det finns inga hjulspår i den nyfallna snön. Katten har däremot hamnat där nyss, den har ännu inte hunnit täckas av det vita.
Och Lina står där och vet inte vad hon ska tro…
Det vet inte jag ibland heller. Men min övertygelse är att man så ofta som möjligt gör klokt i att försöka blicka mot det ljusa, medan man dealar med mörkret. Om detta även gäller mina karaktärer låter jag vara osagt 😉
Största tack till dig som läste ❤️ Och har du tips på hur man håller modet uppe, (eller blir av med påsar under ögonen), hör gärna av dig. Kram!