Halvtomt eller halvfullt?
Det är lätt att ta allt bra i livet för givet, att t o m klaga på det. Ja, faktiskt, och tråkigt nog.
”Jaha, då var det jobb igen. Det är inte mycket annat man hinner med”.
Nej, men hur skulle motsatsen vara då? Om man vore arbetslös, och tiden istället gick till att söka jobb enligt Arbetsförmedlingens alla regler och leva på bidrag som inte räcker till medan självkänslan sakta knäcks? Och den högsta drömmen var att ha just ett jobb att gå till…
”Det där med att ha hus är överskattat, det är ett jävla jobb. För att inte tala om lånen”.
Det hörde jag många gånger när vi bodde i lägenhet i Göteborg och MIN högsta dröm var ett hus. Om jag bodde i hus skulle jag aldrig klaga på det, lovade jag mig själv, jag skulle bara uppskatta det. Att slippa grannar över och under, större ytor, och det bästa av allt; trädgård!
Om jag har hållit mitt löfte? Ganska bra.
Jag har, som många andra, (vem går fri)? drabbats av motgångar och utmaningar, varav några riktigt tuffa sådana. Och då menar jag inte min utmattning, den har varit som en mild vind jämfört med en del annat. Men som ni vet, alla livskloka därute, är det svårigheterna man utvecklas mest av.
Så på plus-kontot har jag med åren lyckats skrapa ihop en hel del gott. Även av ofta nämnda utmattning: Medvetenheten om, och förmågan att känna tacksamhet, och den ljuva konsten att meditera, är idag några viktiga hörnstenar i min tillvaro.
Prova själv! Om du inte redan gör det, förstås 😉
Har inte tid att skriva mycket mer, men på en föreläsning jag gick på förra året, fick jag reda på att de negativa tankarna behöver vi inte plocka fram, de finns automatiskt där som en trist rest av kamp – och flyktbeteendet. Alltså, hjärnan försöker hela tiden varna dig för alla upptänkliga faror. ”Gå inte över gatan, du kan bli påkörd” är ju bra, men mycket annat? ”Ska du verkligen ha på dig den skjortan, du kommer definitivt inte passa in” o s v i all oändlighet.
De positiva tankarna behöver vi dock aktivt jobba för. Men det är så värt det. För när man börjar tänka på allt man faktiskt är genuint tacksam för, brukar det alltid bli mer än man trodde från början. Dessutom är det omöjligt att känna tacksamhet och ha ångest på samma gång. Det har jag läst, och tycker stämmer.
Så…vad är jag tacksam för idag?
Att jag måste sluta blogga nu för att jag har ett jobb att gå till förstås 😉 Att jag orkar skriva igen. Att barnen har gjort mysiga, olika saker av sin lovvecka. Att det blir godis ikväll, och lysande pumpa utanför ytterdörren. Och massa, massa annat.
Hoppas att ni får en skön helg, tack för att ni läste. Och finns lusten, skriv gärna om något ni är tacksamma över. KRAM ❤️
Ps Den här vackra damen var på rymmen igår kväll. Men efter tio minuters letande hittade jag något vitt i grannens trädgård. Det var Vitnos, och nu är hon tillbaka i buren igen. Det är jag också väldigt glad för! (Frågan är om hon är det)? Ds
Underbar och tänkvärd läsning! Ha en riktigt fin helg❤️
Tack snälla, och detsamma!
Ja det är frågan om Vitnos tycker att det är roligt med buren ☺.
Ja jag också måste påminna mig om allt fint och bra i livet. Trots att jag har det väldigt bra lurar ångesten. Jag har hela livet lidit av någon slags morgonångest. Fladdrar i magen och det tar flera timmar innan ett lugn infinner sig. Detta av ingen anledning alls, ibland. Ta dig i kragen skulle kanske en del säga. Det funkar inte så.
Önskar dig en fin helg!
Nej, det funkar inte att ”ta sig i kragen” om man är deppig, har ångest eller andra liknande tillstånd. Det finns en slags felaktig generell uppfattning om att det är ”fel” att må dåligt, och att man snarast borde ta sig därifrån, men så är det ju långtifrån alltid.. Sorg måste få ha sin tid, och vad gäller t ex ångest behöver man hjälp, om det så är utifrån eller att man med tiden hittat strategier som funkar. Önskar dig en fin helg också!
En sak jag är väldigt tacksam över är att ha fått lära känna dig❣️. Du ger så mycket utan att för den skull mista själv-balansen (nytt ord jag uppfann nu😂). Tack o många kramar. Eva
Men tack fina du, och detsamma. Verkligen!! Tänker ofta tillbaka på perioden när jag bodde hos er. Halva grisar, Hotel California och mååånga promenader;) Själv-balans, vilket bra ord! Själv-balans för själslig balans, kanske;) KRAM, och sköt om dig så hörs vi.
Ibland är det lätt att uppskatta saker och ibland svårt. Alltid viktigt att påminna sig om det goda en har. 🙂 Vilket tur att lilla kaninen kom tillrätta. Hon är så söt.
Men oj, såg din kommentar först nu, förlåt! Ja, det är viktigt, och det gör gott att påminna sig om allt som är bra i livet. Vitnos är söt. OCH hon rymde dagen efter igen, men fångades. Igen. Suck!
Tur att kaninen kom hem igen. Jag är tacksam för att jag har min dotter med sin familj bor på 20 minuters promenadavstånd.
Ja, men hon gjorde en rymning till dagen efter igen, och fångades in, av minste pojken. Vi vet ännu inte hur hon rymde, tyvärr…Att ha sina vuxna barn i närheten, vilken välsignelse! (Undra vart mina kommer hamna)?
Arbetslöshelvetet har jag varit i och vänt efter sju svåra år. Nu har jag hamnat i omorganisationshelvetet. Visserligen får jag lön för att jag jobbar, men tyvärr… Måendet är åt helvete.
Tack för ett tänkvärt inlägg, dock! Jag försöker uppskatta det jag ”har”, dvs lönen. Den är inte så pjåkig.
Det låter jobbigt med omorganisationshelvetet…Självklart ska man inte vara tacksam för sådant som är en plåga, utan bara det man är genuint tacksam för, annars blir det som att försöka vara glad fast man är ledsen, falskt…Men skönt då att du i a f har en bra lön!
Idag har saker och ting utvecklat sig och jag vill tro att den kniviga situation som har uppstått är på väg att lösa sig. DET är jag tacksam för på riktigt, även om en bra lön förstås inte gör ont. Men pengar är inte allt!
Var rädd om dig!
Åh, vad roligt att höra:) Håller tummarna för att det löser sig. Var rädd om dig med!
Så sant! Man ska försöka tänka positiva tankar, men vid motgångar är det ju nästan omöjligt att inte gå och älta och ifrågasätta om man kunnat göra något annat för att förhindra det som inträffat.
Jag ska ha ditt tips i åtanke även vid motgångarna 🙂
Jag tror att ältandet och ifrågasättandet behövs också, som en del i processen att läka och bli klokare. Men det är skönt att äevn kunna stoppa in ljus i det mörka, för att stå ut. Och ordspråket ”inget ont som inte har nåt gott med sig” ligger det ju ofta en del i.