Halvtomt eller halvfullt?

IMG_8355
Det är lätt att ta allt bra i livet för givet, att t o m klaga på det. Ja, faktiskt, och tråkigt nog.
”Jaha, då var det jobb igen. Det är inte mycket annat man hinner med”.
Nej, men hur skulle motsatsen vara då? Om man vore arbetslös, och tiden istället gick till att söka jobb enligt Arbetsförmedlingens alla regler och leva på bidrag som inte räcker till medan självkänslan sakta knäcks? Och den högsta drömmen var att ha just ett jobb att gå till…
”Det där med att ha hus är överskattat, det är ett jävla jobb. För att inte tala om lånen”.
Det hörde jag många gånger när vi bodde i lägenhet i Göteborg och MIN högsta dröm var ett hus. Om jag bodde i hus skulle jag aldrig klaga på det, lovade jag mig själv, jag skulle bara uppskatta det. Att slippa grannar över och under, större ytor, och det bästa av allt; trädgård!
Om jag har hållit mitt löfte? Ganska bra.
Jag har, som många andra, (vem går fri)? drabbats av motgångar och utmaningar, varav några riktigt tuffa sådana. Och då menar jag inte min utmattning, den har varit som en mild vind jämfört med en del annat. Men som ni vet, alla livskloka därute, är det svårigheterna man utvecklas mest av.
Så på plus-kontot har jag med åren lyckats skrapa ihop en hel del gott. Även av ofta nämnda utmattning: Medvetenheten om, och förmågan att känna tacksamhet, och den ljuva konsten att meditera, är idag några viktiga hörnstenar i min tillvaro.
Prova själv! Om du inte redan gör det, förstås 😉
Har inte tid att skriva mycket mer, men på en föreläsning jag gick på förra året, fick jag reda på att de negativa tankarna behöver vi inte plocka fram, de finns automatiskt där som en trist rest av kamp – och flyktbeteendet. Alltså, hjärnan försöker hela tiden varna dig för alla upptänkliga faror. ”Gå inte över gatan, du kan bli påkörd” är ju bra, men mycket annat? ”Ska du verkligen ha på dig den skjortan, du kommer definitivt inte passa in” o s v i all oändlighet.
De positiva tankarna behöver vi dock aktivt jobba för. Men det är så värt det. För när man börjar tänka på allt man faktiskt är genuint tacksam för, brukar det alltid bli mer än man trodde från början. Dessutom är det omöjligt att känna tacksamhet och ha ångest på samma gång. Det har jag läst, och tycker stämmer.
Så…vad är jag tacksam för idag?
Att jag måste sluta blogga nu för att jag har ett jobb att gå till förstås 😉 Att jag orkar skriva igen. Att barnen har gjort mysiga, olika saker av sin lovvecka. Att det blir godis ikväll, och lysande pumpa utanför ytterdörren. Och massa, massa annat.
Hoppas att ni får en skön helg, tack för att ni läste. Och finns lusten, skriv gärna om något ni är tacksamma över. KRAM ❤️
Ps Den här vackra damen var på rymmen igår kväll. Men efter tio minuters letande hittade jag något vitt i grannens trädgård. Det var Vitnos, och nu är hon tillbaka i buren igen. Det är jag också väldigt glad för! (Frågan är om hon är det)? Ds
IMG_8168